Elfsborgs vapen, slutspurten
SÖDERTÄLJE. När man åldras blir man både lite dummare och lite klokare. Så säger man i alla fall i Frankrike.
Själv påstår jag att guldet 2011 går till Elfsborg.
Dumt eller klokt? Tja, det vet vi nog inte förrän strax efter klockan 18 söndag 23 oktober när allsvenskan är slutspelad.
En liten vink om hur det kommer att sluta får vi när de båda lösryckta topplagen Elfsborg och Helsingborg möts på Borås Arena onsdagen den 21 september, på självaste Matteus-dagen, ett evangelium så gott som något.
I dag om exakt 30 dagar. Nedräkningen har börjat.
Båda lagen har fortfarande tre blindskär var att ta sig förbi inför seriefinalen – bland annat kommer båda lagen att möta BK Häcken borta på Rambergsvallen under den här tiden – så det är inte alls säkert att de håller i sig, de förbluffande vackra resultatsviter som båda lagen visat upp på senare tid.
Elfsborg har inte förlorat sedan 18 juni, 0–1 mot Gefle borta.
Imponerande avslut
Helsingborg har inte förlorat sedan 16 maj, 1–2 mot AIK borta.
Efter 16 maj har båda lagen spelat 14 matcher, och även om Helsingborg nu toppar tabellen tre poäng före Elfsborg, så är det faktiskt Elfsborg som toppar en tabell från 20 maj till dags dato:
2–0-segern mot Syrianska på söndagen var hur klar som helst, och efteråt fick boråsarna beröm av motståndartränaren, Özcan Melkemichel:
– I mina ögon är Elfsborg i dagsläget Sveriges bästa lag. Ett homogent lag, bollskickligt och passningsorienterat.
Det kan man också utläsa av statistiken efter matchen.
Elfsborg hade flest avslut totalt, 16–9, och man hade också flest avslut på mål, 14–4. Alltså: av 16 skott gick bara två utanför, två långskott av Anders Svensson och Stefan Ishizaki som smet tätt utanför. Tio avslut inom straffområdet träffade alla målet.
Imponerande!
Men det finns också något i Elfsborg av 2011. Vi har läst en hel del om Elfsborgs sena mål i matcherna, slutkvarten så man ofta avgjort.
Men här i Södertälje visade man också upp en annan sida. Att kunna kontrollera matchen och spela på resultatet. En styrka det också. Sista tio minuterna trillade man bara runt bollen utan att hemmalaget lyckades få tag i den. Något som också gjorde Syrianskas tränar-Özcan besviken:
– Vi ger lite grann upp. Så får man aldrig göra. Det är jag besviken på idag.
Den här dagen startade Elfsborg med David Elm på topp medan Lasse Nilsson tog hand om den släpande vänsterkanten. Så kom också 1–0-målet efter en kvart: en boll in från Nilssons högerfot träffade Elms panna, nick i stolpen, ny Elm-nick på returen och Dwayne Miller i Syrianskas mål var chanslös.
Maktdemonstration
Efter ytterligare en kvart bytte Magnus Haglund: upp med Nilsson på topp, Elm centralt på offfensivt mittfält med Stefan Ishizaki till höger och den enormt lovande Niklas Hult till vänster. Balansen blev nog bättre så, Ishizaki sköt omedelbart 2–0 på Daniel Mobaecks fina framspelning.
Men framförallt var detta en maktdemonstration att visa hur man kan laborera med samma mannar i en laguppställning och få två slagkraftiga anfallsformationer.
Förresten, någon som minns hur det gick när Helsingborg och Elfsborg möttes i våras på Olympia? Det var redan i andra omgången...
1–0 till Helsingborg blev det efter ett självmål av unge mittbacken Anton Lans som bytts in i halvtid och i en löpduell med Alexander Gerndt styrde en Erik Sundin-passning i eget mål.
Naturligtvis hade även Syrianska sina chanser, det får nämligen alla lag i alla matcher: Nahir Oyal prickade stolpen och returen kunde nog Johan Arneng ha förvaltat bättre. Den gamle landslagsspelaren Arneng (två landskamper 2004–05) var bäst i Syrianska trots att han ännu inte är fulltränad efter sin skada.
Till sist, min gode vän och kollega Rober Laul.
Du kan vara fullkomligt lugn: ungdom är ett fel som går över med åren.