Wegerup: Så bra att jag blir vidskepligt orolig
Ett blekt startfält i Melodifestivalen?
Vem bryr sig?
Zlatan har ju redan bjudit på lördagens show.
Igen.
Nå? Är ni lite skönt salongsberusade? Ni som var på plats i på Parc des Princes för PSG-Reims eller såg matchen i tv-soffan.
Jag skrev i tidningen i dag om Zlatan Ibrahimovics makalösa säsong, den bästa någonsin, och gav honom rätt när han säger att han är som ett årgångsvin, bättre och bättre dag för dag. Så även denna vardagsmatch i franska ligan. Det var bara att insupa Ibra-magin och låta fotbollskonsterna stiga en åt huvudet.
Två mål och två assist. Mål för sjätte ligamatchen i rad, en tangering av hans personliga rekord.
De 46.000 på de Paris-blå läktarna påmindes i ytterligare en match om vem det är som vinner åt dem. 4-1 mot Reims och Ibras hand, eller snarare fötter, bakom allt. Det är svårt att se vem som skulle kunna ersätta Zlatan, då måste PSG:s ledning lyckas locka dit någon av världens allra bästa anfallare – med stjärnstatus och ledaregenskaper.
Det klarar bara en världsspelare
Hörde jag något surt rönnbär viska att den franska ligan är lätt att glänsa i? Förvisso är det inte Europas svåraste, den diskussionen är gammal.
Men att helg efter helg, match efter match, prestera likt Zlatan nu, det klarar bara en världsspelare. Mot Chelsea senast, för att inte tala om i EM-kvalet mot Danmark, påminde Zlatan också om han både i klubb- och landslag kan leverera på högsta nivå även utanför Ligue 1.
Ibra är så bra just nu att jag nästan blir vidskepligt orolig, att det är för bra för att vara sant, att han måste få förbli skadefri. Då kan Sverige, trots alla fel och brister, gå riktigt långt i EM i det land som Ibra erövrat. Med Zlatan i den här formen, den här glöden, kan han förflytta berg.
Ännu mer fulländad nu
Ibra är bra på att slåss i motgång. Men han är också en jävel på att klara medgång, att inte slappna av, sänka garden. Tvärtom verkar han surfa högre på varje ny framgångsvåg och hela tiden höja kraven på sig själv. Inte sen våren 2012 har jag sett honom så här harmonisk och ohejdbar. Jag kommer att tänka på Palermo-Milan i mars 2012. Zlatan gjorde hattrick och när vi pratade efteråt, i den sicilianska varma sena kvällen intill Milans spelarbuss, var han så lycklig, så segerviss.
Samma känsla får jag när jag ser honom nu, bara med den skillnaden att han mognat vidare, är ännu mer slipad till fulländning av ytterligare fyra års matcher och med- och motgångar.
Kan stanna i Paris
En skimrande diamant som i tre månader till är i president Al-Khelaifis händer och som många mer än gärna skulle lägga vantarna på. Det kommer att bli mycket intressant att se vilka anbud som kommer in. Jag har svårt att se en flytt till Kina, Zlatan behöver inte mer pengar. Då lockar USA mer men först skulle jag vilja se Ibra göra en stor Europa-flytt till. Till Premier League eller, och där jag partisk, Napoli eller Roma. Jag skulle älska att se Ibra i södra Italien som frälsare och ikon, allra helst i Maradonas fotspår i Neapel.
Det kan också bli att han stannar i Paris. I fjol hade jag inte trott det, när relationen med PSG och halva franska folket haltade. Men nu är Ibra på nytt underbar och älskad av alla. På fyra år har familjen också hunnit bo in sig i Paris, barnen är större och har ett eget litet nätverk.
Å andra sidan kan inget stoppa en Zlatan som vill vidare. Allt kan alltså hända och Ibra gör bästa möjliga reklam för sig själv så fort han går ut på planen just nu.
Visst, Zlatan är dyr i drift, inte alltid lätt att handskas med och han fyller 35 år i höst. Men det räcker att se en match som den i går för att påminnas om vad han framför allt är: den som gör skillnad, den som får sitt lag att vinna.
I slutändan räknas inget annat.