Alfelt: Ett svårt och orimligt krav, Kuhn
MALMÖ. Hårdsatsande MFF skulle rädda sin säsong i sista chansen till Europaspel i höst.
Men det blev Häcken som åker hem från Malmö med cupbucklan efter straffdramatik i finalen.
En tung förlust för Malmö med sin Europadesignade dyra trupp. Nye tränaren Allan Kuhn kan nu bara rädda säsongen med ett allsvenskt guld och det är väl egentligen ett lika svårt som orimligt krav.
Guillermo Molins visade vägen genom att dra första straffen ribba in. Johan Wiland var på väg att kasta sig för långt men enhandsräddade René Makondeles lyftning mot mitten och sen flöt straffarna på för MFF tills Peter Abrahamsson räddade Erdal Rakips ändå ganska välplacerade straff som om den hade gått in hade säkrat cuptiteln för hemmalaget.
I stället stal Abrahamsson hjälterollen när han stoppade Anton Tinnerholms straff.
Såg ut att ha avgjort
MFF såg ut att ha avgjort finalen med Magnus Wolff Eikrems frisparksmål till 2–0 precis före halvtidssignalen. Malmö hade kopplat grepp om matchen efter Markus Rosenbergs tursamma studslobb på Eikrems inlägg medan Häcken inte fick flyt i sitt spel.
I det läget såg MFF ut att ha räddat säsongen med det Europaspel man sett som tvunget att klara av att ta sig till men Oscar Lewickis utvisning i 51:a minuten förändrade matchbilden totalt.
Lewickis satsning mot Mohammed Abubakari var tuff, inget snack om den saken, men det var en 50–50-situation och ingen kollision som ger rött tio gånger av tio. Möjligen fem av tio skulle jag tro även om domarna ska beivra våldsamma attacker med sulorna före.
Domaren Andreas Ekberg pendlade i sin bedömning och viftade friskt med korten ett tag. Martin Ericsson snackade sig till gult när han inte höll med om den frispark som ledde till Malmös 2–0. Det såg mest ut som en vunnen nickduell men Ericsson fortsatte att tjata och borde i konsekvensens namn då fått ett gult till.
Nasiru Mohammed fullföljde och stämplade MFF-målvakten Johan Wiland i bröstet men fick varning i stället för att åka ut. Vad Alexander Jeremejeff och Jo Inge Berget varnades för kunde jag inte se från läktaren medan Markus Rosenberg nog fick sitt gula mest för att han är Rosenberg. Fällningen var ganska ordinär.
Jag tycker inte om att gnälla på domare men det var så många beslut som gjorde spelarna både osäkra och onödigt ilskna i den här matchen. Samtidigt var det Malmös försvarsspel som släppte in Häcken i matchen.
Anton Tinnerholm var inte på plats när Demba Savage gick upp och nickade in 1–2 efter att Nasiru Mohammed ostört fick slå ett inlägg. Mohammed gjorde sen själv 2–2 när han fick vara först på bollen mot fyra MFF-försvarare inne i straffområdet sen Simon Sandberg vunnit en nickduell mot Pa Konate som fick en huvudskada i duellen.
Fin Häcken-fotboll
När Häcken fick kontakt började man spela den fina fotboll man kan prestera. Nasiru Mohammed var lysande på sin högerkant. Snabb, bollsäker och påhittig. Mohammed Abubakari dominerade i sin tillbakadragna mittfältsposition tills han under publikens våldsamma buande fick bäras ut på bår med svår kramp i högerbenet.
För balansens skull valde MFF att byta ut Markus Rosenberg mot Erdal Rakip vilket tvingade straffområdesspelaren Vidar Örn Kjartansson att springa sig trött i ytor han normalt inte ska agera i.
Det är absolut inte alltid som en utvisning förändrar en match så mycket men Häckens bolltrygga spelare agerade skickligt genom att utnyttja ytorna som uppstod till att dra isär Malmö. Peter Gerhardsson släppte in Paulinho som vandrade runt från kant till kant och skapade oro.
Trots en man mindre tog Malmö över allt mer av initiativet i förlängningen. Tobias Sana gjorde ett bra inhopp med sina utmanande dribblingar och fina passningsfot på liggande boll. Erdal Rakip vann boll och vände spel.