Den stora KICKEN

"Störtlopp känns ju inte särskilt svårt när man provat speedskiing"

Att åka 222 km/h nerför skidbacken iklädd en kroppsstrumpa skulle nog beskrivas av många som en mardröm.

Men inte av Sveriges snabbaste kvinna på skidor.

- Störtlopp som går i 110 km/h känns ju inte särskilt svårt när man har prövat speedskiing, säger Sanna Tidstrand.

Sanna Tidstrand är Sveriges snabbaste kvinna på skidor. Det trodde hon aldrig i februari i år. Men i slutet av mars slog den 17-åriga tjejen från Sörsjön alla med häpnad.

Då hon vann den första speedskitävlingen hon ställde upp i - junior-VM i finska Salla.

Sen gick hon ett steg längre och pulvriserade Anna Morins svenska hastighetsrekord från OS -92, i den stora tävlingen PRO Mondial i Les Arcs.

Det nya rekordet lyder 222,02 km/h.

- Förbundskaptenen tyckte jag skulle vara med på VM direkt. Det var lite nervöst men jäkligt kul. Jag vann ju. Förbundet är nog nöjda tror jag, säger hon och skrattar.

Speedskiing är inget för den farträdde. Det går helt enkelt ut på att åka så snabbt som möjligt. De tävlande klockas under 100 meter i det parti där det går som snabbast, precis innan det börjar flacka ut.

- Ju högre man startar ju snabbare går det i princip. Hur vädret är spelar så klart in och om det har snöat går det inte lika fort. Man ska ha lite tur också för att kunna åka fort.

Siktar på juniorvärldsrekord

Det är inte så stor skillnad mellan kvinnors och mäns resultat när det gäller speedskiing. Herrekordet ligger på 250 km/h och tjejernas på 242 km/h. Hanna tror inte att åkarens storlek och vikt avgör.

- Det spelar ingen roll. Tjejerna som åker är inte så stora och tunga som killarna men vi ligger ändå inte så långt efter. Det handlar mer om hur man står på skidorna och vilken position man har.

Bland juniorer har ingen åkt snabbare än 229 km/h.

Än.

- Jag försöker väl ta juniorvärldsrekordet nästa år. Det är inget stort hopp upp. Allt över 200 km/h känns likadant, det är då man känner att det går fort. Man har så bra grejor så att runt 160 km/h känns inte alls fort. Men över 200 km/h känner man vinden och skidorna slår lite. När man kommer över mållinjen och ska resa sig upp då känns det att det går fort. I Frankrike hade vi 700 meter stoppsträcka och det behövs. Då gick vi inte ända upp.

Började så sent som i mars

Det låter som om Sanna Tidstrand har hållit på med speedskiing i hela sitt liv. Men så är det alltså inte. I mars i år prövade hon för första gången och hon blev snart snabbast i familjen.

- Min pappa Torgny körde på 90-talet, och det var han som drog in mig i det. Jag har kört mycket störtlopp och Super G innan så jag har farten i mig. Han tyckte jag kunde testa eftersom vi hade pratat mycket om det ett tag. Han har bara kört 186 km/h, säger hon stolt.

Sanna, som går på skidgymnasiet i Malung och tävlar för Sälens IF, berättar att hon åker skicross också - "det är som en storslalombana ungefär fast med hopp och grejer". Med speedskiing är det just farten som lockar. Hon tror att hon är mer våghalsig än de flesta tjejer och säger att hon gillar att pröva nya grejer.

- Alla kompisar tycker jag är lite galen. Men man måste våga för att lyckas. Och man måste vilja testa nya saker och tänja gränserna. Störtlopp som går i 110 km/h känns ju inte särskilt svårt när man har prövat speedskiing, säger hon och skrattar.

- Jag har aldrig ramlat fast det lär väl komma någon gång. Den vanligaste skadan är brännskador genom gummidräkten. Rädslan kopplar man bort när man åker.

Spoilers på bakbenen

Förutom dräkten och skidorna utgörs utrustningen av en aerodynamisk hjälm och spoilers på bakbenen så att luftmotståndet minskar. Kroppsstrumpan är gjord av ett gummimaterial som både är vindtätt och flexibelt. Åkarna har skidor som liknar backhopparnas och stavarna är noggrant vinklade för att passa var och en i deras position.

Nu är säsongen över och det är barmarksträning som gäller. Men Sanna Tidstrand siktar redan mot nästa speedskiingtävling som tar plats i Chile i höst.

- Det är en jäkligt härlig känsla när det går fort. Man får en kick. Man fattar inte att man kan åka så fort på ett par skidor. Och jag känner ingen rädsla för att åka fortare.

Skidorna är långa och tunga

0-200 på två sekunder

Vissa sporter undrar man hur folk kan hålla på med. Tuffa och våghalsiga sporter som kräver en stor dos mod, teknik, uthållighet, mental och fysisk styrka. Sportbladet har tittar närmare på fyra av dem och låtit framstående utövare förklara tjusningen. I dag: speedskiing.

Johanna Garå