- Calle betyder mycket för mig

Anna Lindberg hyllar pojk-vännen inför den internationella comebacken

KARLSKOGA

I dag gör Anna Lindberg i tyska Rostock sin första internationella tävling sedan cykelolyckan förra våren.

Hade det inte varit för en kille som kan gå på vatten, om än fruset, hade hon nog aldrig varit där.

Sportbladets Johan Flinck och Jerker Ivarsson åkte till Värmland och träffade en 21-årig Karlskogatös för att prata inredningsarkitektur, 2,5 volt, OS 2008, mörkhåriga killar och... lite skit.

helskärm

När Sportbladet ringer Anna Lindberg för att boka intervjun i Karlskoga är hon på väg hem från en hockeymatch.

Hur gick det?

- Jävla skit!

Förlåt, då har vi nog ringt till fel Anna Lindberg.

Detta kan väl inte vara den timida, försynta och tystlåtna simhoppartjejen från Karlskoga?

Jodå, och det överraskande känsloutbrottet återkommer vi till.

För när hon några dagar senare sitter nyduschad efter träningen i badhusets cafeteria i Karlskoga känner vi åter igen henne - den lugna, eftertänksamma och lite försiktiga Anna Lindberg.

"Klart OS-guld är en dröm"

Dan innan har Anja Pärson tagit VM-guld i storslalom sedan hon före tävlingen inte bara snackat om att hon skulle vinna VM-guld utan också med hur mycket.

Vad drömmer du om, Anna?

- Idrottsligt är det medalj på stora tävlingar som VM och OS. När jag slutat vill jag leva ett normalt liv med roligt jobb och familj.

Anna är jämngammal med Anja. Zlatan tillhör också generationen nya svenska idrottsstjärnor födda 1981.

Ungefär där slutar likheterna.

"Det är inte lätt att vara ödmjuk" är inte precis Anna Lindbergs melodi.

- Det där funkar för Anja, men mig passar det absolut inte. Jag har mål och medaljer inom mig, men vilka berättar jag inte. Om jag inte skulle nå dit blir folk besvikna.

- Det skulle inte gynna mig. Men det är klart OS-guld är en dröm, annars ljuger jag.

För ett halvår sedan var Annas dröm att över huvud taget kunna hoppa simhopp igen.

I slutet av maj trasade hon sönder knäet när hon skulle hoppa upp på cykeln. Flera läkare sa att hon lika gärna kunde lägga baddräkten på hyllan.

- Men inte min läkare här i Karlskoga.

Det var honom Anna lyssnade på och på Allahelgonadagen i fjol tändes ljus inte bara för de döda, utan också för en livs levande Anna Lindberg på tävlingssvikten.

En månad senare tog hon två NM-guld och i början på februari gjorde hon om bedriften i SM.

I dag får hon träffa de stora tjejerna igen.

Det är den internationella säsongspremiären i Rostock i Tyskland, en av de mest prestigefyllda världscuptävlingarna.

Som hon har längtat.

- Det ska bli så kul att träffa alla igen. Vi är som en enda stor familj.

Hur är formen?

- Det har känts bra på träningarna och på SM. Men jag har problem med ett hopp - 2,5 volt baklänges.

Orkade inte se EM på tv

Inför säsongspremiären i fjol hade Anna bytt ut tre av sina fem valfria hopp mot svårare. De nya hoppen satt nästan perfekt och Anna hoppade i våras bättre än vad hon nånsin gjort tidigare.

- Därför var det så tungt att komma i gång igen i höstas, mycket svårare än jag trodde. Det kändes som om jag fick börja om från början eftersom jag hade så många nya hopp.

Pappa Mathz sa för några dagar sedan att det han beundrade mest hos Anna var hennes förmåga att ta sig genom de svåra skadeperioderna hon haft.

Anna opererade foten efter OS 2000, sedan kom cykelolyckan sent i våras.

- Det var mycket jobbigt i höstas, framför allt tiden innan jag kunde börja hoppa igen.

Hon orkade inte ens se EM i Berlin på tv.

- Jag funderade på om jag skulle kunna hoppa så bra igen.

Men nära att lägga av var Anna aldrig.

- Det är så roligt med simhopp, att få tävla. Jag kan inte föreställa mig hur det är att inte hoppa simhopp.

Gillar Färjestad

Det kan säkert Calle Steen. Ändå har han varit ett stort stöd för Anna under den svåra rehabiliteringstiden.

Calle är Annas pojkvän och sambo sedan ett år tillbaka. Han är också bakgrunden till Annas känsloutbrott efter hockeymatchen.

Calle spelar nämligen hockey i Färjestad, inlånad från Bofors i vinter. När vi ringde Anna hade hon precis sett Färjestad förlora hemma mot Modo - "jävla skit".

- Det är klart man blir mer intresserad nu. Men jag har alltid hållit på Färjestad.

Och sedan ett år tillbaka håller Calle på Anna.

- Han betyder jättemycket. Det är skönt att ha nån som förstår vad det handlar om, och vet hur det är att vara skadad.

Hon ser bara fördelar med att ha en pojkvän som elitidrottar.

- Vi har mycket nytta av varandra. Man lägger ner så mycket tid. Jag tror det skulle vara svårt annars.

- Vi var i Antibes på franska rivieran i somras. Vi hade lite semester men tränade också tillsammans. Vi gick långa promenader, simmade och körde styrketräning.

Men nu blir det mest simhopp i badhuset i Karlskoga.

Ingen storstadsmänniska

Här tränar en av världens bästa simhoppare omgiven av skolungar med "bad" på schemat som bokstavligen åker vattenrutschkana runt henne.

- Det är bara skönt med lite liv och rörelse. På morgnarna brukar det vara så tyst och öde här. Det är bra att vänja sig, så är det ju på tävlingar. På eftermiddagrna är vi alltid ensamma.

Och hon tänker stanna kvar i Karlskoga så länge hon håller på med simhopp.

- Ja, jag ser inte att det skulle vara bättre någon annanstans.

Hur länge tänker du hålla på?

- Vid OS 2008 är jag bara 27 år, men det räcker nog då.

Och sen?

- Jag funderar på att gå en distanskurs nu i inredningsarkitektur. Sen vill man ha barn, även om det känns lite långt dit just nu.

Kommer du nån gång flytta från Karlskoga?

- Ja, säkert. Innan man bildar familj vill man hitta på nåt. Jag vill inte bara gå här som många andra gör. Fast jag är ingen storstadsmänniska.

Men i Karlskoga går hon nu som många andra gör, trots att hon, för att tala med Gösta Ekman, var känd redan som spermie.

- Anna är en ovanligt vanlig tjej, säger Per-Arne, chef på badhuset där Anna i princip är uppvuxen.

Själv är Anna trött på bilden av sig själv som tyst, blyg och lite stel. När hon får beskriva sig själv med tre ord säger hon: "envis, glad och temperamentsfull".

Okej Anna, kan vi ta en bild på dig och Calle tillsammans då?

- Nä, det vill jag inte.

Jävla skit.

Men vi har inte nämnt mamma Ulrika Knape i hela artikeln - det ni.

7 frågor

Johan Flinck