Hoff: Jag vill se henne överst på pallen nu
Publicerad 2016-03-26
Ta inte illa upp, Patrik Kittel – det är hennes tur nu
Första gången jag såg Henrik von Eckermann var på EM 2009 i Windsor.
Han var 27 år och gjorde sitt första mästerskap. Hästen hade han fått låna av sin chef, den tyska OS-medaljören Ludger Beerbaum.
Den gick inget vidare.
Henrik von Eckermann var som ett åskmolm. Låg utslagen med hela sin långa kropp i fåtöljerna i mixade zonen och blängde ilsket. Att intervjua honom var ingen höjdare.
Han var vinnarskallen som inte vann. Och som inte kunde ta en motgång.
I dag är han en av världens bästa ryttare strax utanför topp tio.
Som ryttare har han tränat, tränat och tränat. Tävlat och åter tävlat. Helg efter helg på en mäng olika hästar från stall Beerbaum.
Men framför allt har han mognat som människa.
Nu rinner det av snabbt
I VC-finalens andra omgång på påskaftonen rev han ett hinder och visste direkt att chansen till en pallplats på måndag är borta.
Självklart var han besviken. Men nu för tiden rinner det av snabbt.
Han ställer alltid upp för oss journalister, svarar på allt mellan himmel och jord, ger sig tid och serverar inte bara en rad plattityder. Han analyserar och tänker. Han gör vårt jobb lättare.
Nu är han inte ensam om det. De flesta av de svenska ryttarna är väldigt bra för oss i mediakåren.
Men jag kan inte komma på någon som förändrats så radikalt som Henrik von Eckermann.
I morgon, på påskdagen, avgörs VC-finalen i dressyr. Det kan bli riktigt roligt med två heta svenskar som är med och slåss om en pallplats.
Ta inte illa upp, Patrik Kittel. Men personligen vill jag se Tinne Vilhelmson Silfvén överst på pallen.
Det är hennes tur nu.
Kan gå hela vägen
48-åringen red sitt första OS 1992 i Barcelona. Efter det har det blivit fem OS till, fem VM, nio EM men bara två EM-brons i lag.
Detta är hennes tionde VC-final. I de två senaste försöken har hon blivit fyra - och sagt att hon varit nöjd.
Det är just det. Hon har alltid varit nöjd, i vart fall sagt så. Raka motsatsen mot Henrik von Eckermann 2009, alltså.
Men så hungrig som hon verkar vara nu har jag aldrig sett henne.
Hon vill verkligen ta steget upp på pallen och hon vågar säga det.
Kanske är det den gnistan som ska till för att denna urskickliga ryttare äntligen ska kunna gå hela vägen.
Rider elegant och mjukt
I långfredagens Grand prix var hon tvåa. Hennes vackra häst Don Auriello ser mer vältränad ut än någonsin, lättare i kroppen och mer atletisk. Han rör sig spänstigare och har förbättrat allt - utom att stå still i halten.
Tinne Vilhelmson Silfvén rider elegant, mjukt och känsligt. Hon tränar sina hästar otroligt tålmodigt och pressar dem aldrig.
Jag hoppas hon vinner och att hon får bli riktigt tokglad. Inte bara vara nöjd.