Wennerholm: Bengan har alltid varit en i gänget
KÖLN. Bengt-Åke Gustafsson tog ett tårfyllt farväl till sitt Tre Kronor efter fem år som förbundskapten.
Ett lag som ville ge honom ett värdigt slut som förbundskapten. Det fick han också.
Och jag tror aldrig jag sett någon så glad efter ett VM-brons.
Och nu tar han time out – på riktigt.
Bengt-Åke fick avsluta med en ny medalj runt halsen och det tror jag var precis vad som drev honom att fortsätta kontraktstiden ut efter misslyckandet i OS i Vancouver.
Glädjen var äkta och lättnaden enorm.
Bengt-Åke har ju aldrig varit den där auktoritära typen många andra tränare och framförallt NHL-coacher är. Som knappt pratar med spelarna och där det finns en klar och tydlig hierarki mellan spelare och ledare.
Bengan har alltid varit en i gänget. En bland grabbarna i omklädningsrummet.
Jag tror att det är hans största styrka och att det är anledningen till att han fick det här unga VM-laget med sig. De ville till och med ge honom en sista hyllning på hjälmarna i bronsmatchen mot Tyskland, vilket säger det mesta.
Och det är först det här senaste året han haft sina duster med media, trots att det brukar drabba andra förbundskaptener på betydligt kortare tid.
Att vara svensk förbundskapten i ishockey eller fotboll är ett av de mest utsatta jobb man kan ha.
Det blåser på toppen.
Alltid gått att få tag på
Men jag måste hylla Bengt-Åke för hans sätt att sköta den sidan av jobbet. Jag har aldrig varit med om en förbundskapten som varit så lätt att nå och som alltid ringt upp om man lämnat ett meddelande. Det finns heller ingen som sett så mycket hockey och rest runt i hockey-Sverige som han har gjort.
Samtidigt är det hans liv. Hockeyn har varit hans livs stora kärlek sedan han slog igenom som tonåring hemma i Karlskoga.
Få har vunnit så mycket som spelare och tränare och han blev historisk redan andra året som förbundskapten med OS-guld och VM-guld samma säsong 2006.
Den rivstarten blev naturligtvis också en belastning, då han aldrig lyckades leva upp till de förväntningar det skapade.
Sedan 2006 har Bengt-Åke åkt ut i fyra raka VM-semifinaler.
Men hans enda egentliga misslyckande är OS-turneringen i Vancouver. Då kom han snett redan från början genom att inte förhandsnominera en skadad Johan Franzén och sedan lyckades han aldrig få balans i det stjärnspäckade svenska OS-laget. Där hade han behövt en mer auktoritär ledarstil och fördelat rollerna i laget bättre. Nu låste hans sig i den rollfördelning han bestämt från start.
Här i VM har det varit tvärtom.
Här byggde han om femmorna ideligen i början av turneringen tills laget satte sig lagom till segermatchen mot Kanada.
Och Sverige förlorade faktiskt bara mot en nation här i VM. Världsmästarna Tjeckien.
När jag såg dem fira VM-guldet därnere på isen i Lanxess Arena här i Köln sent i går kväll tänkte jag att det lika gärna kunde varit Sverige.
Så nära var det.
Men Bengt-Åkes tajming för time outer är väl inte den bästa.
När han fick ett infall att pika oss så kallade experter och tog time out med sju tiondelar kvar att spela mot tyskarna, så glömde han bort att tänka ett steg längre. Skämtet gick definitivt inte hem i det tyska båset, där spelare och ledare kände sig hånade och osportsligt behandlade.
Ryktas ta över TPS Åbo
Matchen var ju redan avgjord, när VM:s värdnation och stora succélag tvingades stå och vänta 30 sekunder ytterligare medan svenskarna firade i båset och inte använde sin time out till vad en time out är till för. Bengt-Åke var tvungen att be tyskarna om ursäkt efteråt, då han insett sitt misstag och märkt de tyska reaktionerna.
Den typen av misstag får man inte göra som förbundskapten.
Några av mina finländska kollegor placerar Bengt-Åke i SM Liiga-laget TPS Åbo nästa säsong.
Det enda tränarjobb som inte är tillsatt i de europeiska ligorna.
Men vore jag Bengt-Åke skulle jag inte desperat jaga något nytt tränarjobb, utan fortsätta med morgonpromenaderna och det lugna livet hemma i Karlskoga. Det kommer bara att dröja en eller två månader in i nästa säsong innan de första tränarna får sparken i Ryssland, Schweiz eller någon annanstans.
Det är ett perfekt läge att vara både ledig och ett namn.