Niva: Tre spelare som avgör hela VM-ödet
”Få spelare vi verkligen vet var vi har”
LUXEMBURG. Det är en lång process och det är ett komplext lagspel och det är väldigt många faktorer som är svåra att påverka.
Jag vet allt det där – och just därför tillåter jag mig ändå att ringa in en av grundförutsättningarna för hela det här svenska VM-kvalet.
Tre nyckelspelare måste snabbt och stadigt bli bättre. Annars blir det ingenting av det här.
To ride, shoot straight and speak the truth.
Janne Andersson har sin väldigt svenska typ av marinkårssnagg, sitt folkhemsformade sätt att vara fyrkantig på ett ganska välrundat sätt.
Nu sitter han i en sorts tält utanför Luxemburgs nationalarena – i ett lilleputtland där en och samma tidning inte ens kan bestämma sig för om artiklarna ska skrivas på tyska eller franska – och formulerar sina förväntningar inför sin andra landslagsvända som förbundskapten. Han pratar såklart om utvecklingsarbetet och processen, men mitt i utläggningarna om långsiktighet finns där även meningar med skarpa kanter.
Janne Andersson kräver faktiskt saker.
Med sina egna ord kräver han att det egna svenska spelet blir markant bättre redan här i kväll. Han kräver att även de spelare som inte blir uttagna i startelvan bidrar till en positiv gruppdynamik.
Och annars? Annars blir det inget, annars funkar inte det här.
Få spelare som vi vet var vi har
Under nästan sju år lyssnade jag på Erik Hamrén, utan att någonsin verkligen förstå honom. Ibland pratade han om hur hans bygge behövde både en grund, tak och väggar, men exakt vad de där fundamenten egentligen bestod av klarade han inte av att precisera hur många följdfrågor som än ställdes.
Substansen är stadigare nu. Givetvis är det skillnad på extern och intern kommunikation – än i dag klamrar jag mig fast vid förhoppningen att Hamrén gjorde sig mer begriplig inför sin spelargrupp än han var i samtalen med oss andra – och tydligheten i Janne Anderssons budskap suddas också av att det finns saker han inte kan trycka på offentligt.
I svepande ordalag kan han berätta om vad han förväntar sig av gruppen. Däremot passar det sig inte att gå in i detalj på vad han behöver av enskilda spelare.
Det är sånt vi har såna som mig till, så jag kan lika gärna ta det hela ett hack vidare.
I den här landslagstruppen finns det några få spelare vi verkligen vet var vi har, såna som över tid presterat på hög landslagsnivå. Det är Mikael Lustig, det är Andreas Granqvist och sedan vet jag ärligt talat inte om vi kan räkna in några fler.
Ska vi höra hemma i ett VM måste ytterligare ett halvdussin sortera sig dit.
Jag förutsätter att Victor Nilsson Lindelöf gör det – även om vi alla bör påminna oss om att han inte ens har spelat en säsong seniorfotboll ännu – och jag har justerat min syn på Robin Olsen det senaste halvåret.
På sikt tror jag ju sedan mer på Ludwig Augustinsson, John Guidetti och Oscar Hiljemark än jag förlitar mig på Martin Olsson, Oscar Wendt och Ola Toivonen – men jag tror ändå inte att det är det här kvalet som de kommer att definiera.
Spelarna som avgör
Skillnaden mellan ett chanslöst Sverige och ett Sverige som kanske kan pressa Holland hela vägen genom playoffplanket? Krasst uttryckt avgörs det av tre spelare, deras utveckling och deras ansvarstagande.
Albin Ekdal, 27, måste orka bära mittfältet.
Emil Forsberg, snart 25, måste virvla in på ytor där han faktiskt skadar motståndarna.
Marcus Berg, 30, måste bli den pålitliga målskytt som förvandlar kryssmatcher till segrar.
Såhär långt har de alla blandat och givit i landslaget – en glimrande träningsmatch här, en anonym skarplägessituation där – men nu är de i skeden av sina karriärer då det är fullt rimligt att förvänta sig mer. De måste vara ryggradsspelare, snarare än bonusspelare.
Om jag kräver det? Nä, det funkar ju inte att uttrycka sig på det sättet om enskilda människor, oavsett om du är journalist eller förbundskapten.
Men säg såhär i stället: VM kräver det.