1954
Som tolvåring får Cassius Clay sin rödvita cykel stulen. Polismannen Joe Martin råkar höra pojkens svordomar och löften om att klå upp tjuven. "Du borde lära dig om att slåss innan du kastar dig in i något förhastat", sa Martin och bjöd in Cassius på boxningsträning.
1960
Med Martin som tränare gör sig Clay ett namn som amatörboxare. På 108 matcher förlorar han bara en. På OS 1960 vinner han guld i Rom.
Samma år gör Cassius Clay sin proffsdebut på boxningsscenen och slår Tunney Hunsaker efter sex ronder.
1964
Besegrar Sonny Liston i en av tidernas största boxningsskrällar någonsin. Blir därmed världsmästare och tystar alla belackare. Senare det året byter Cassius Marcellus Clay, Jr namn till Muhammad Ali.
1967
Fråntas sina titlar. Den formella orsaken är att han vägrat göra militärtjänst i Vietnamn. Ali döms först till fem års fängelse, men domen ändras till fem års avstängning från boxning i USA.
1970
Får göra comeback och besegrar Jerry Quarry på teknisk knockout i tredje ronden i sin återkomst.
1971
Möter världsmästaren Joe Frazier i vad som på förhand målas upp som århundradets match. Ali förlorar matchen på poäng, hans blott tredje förlust i karriären.
1974
Går en ny titelmatch, nu mot George Foreman, och vinner på knockout i den åttonde ronden. 70 000 åskådare ser matchen som kom att kallas ”The Rumble in the jungle”.
1975
Försvarar sin titel fyra gånger under året. Den tredje titelmatchen, mot Joe Frazier, får namnet ”The Thrilla in Manilla” och nämns i efterhand som en av tidernas bästa boxningsmatcher.
1978
Förlorar överraskande mot Leon Spinks men får revansch senare samma år.
1979
Avsäger sig världsmästartiteln och drar sig ur proffsboxningen.
1980
Gör ett comebackförsök men är chanslös mot Larry Holmes.
1981
Gör ytterligare ett comebackförsök. Ställs mot Trevor Berbick, förlorar – och bestämmer sig sedan för att lägga handskarna på hyllan för gott.
1984
Diagnosticeras med parkinson, troligtvis som följd av alla smällar mot huvudet under boxningskarriären. Ali fortsätter dock att resa världen runt och syns till i offentliga sammanhang ofta.
1990
Åker till Irak under Gulfkriget för att försöka övertala Saddam Hussein att frige de 15 amerikaner som hålls gisslan.
1996
Tänder OS-elden i Atlanta – till stående ovationer.
2002
Ali, vars sjukdom blivit mer påtaglig, åker till Afghanistan som FN:s "messenger of peace”. Han stannar i Kabul i tre dagar.
2009
Besöker Ennis i Irland, där hans gammelfarfar kom ifrån, och möts av en folksamling på 10 000 personer.
2012
Är med när OS-facklan i London tänds. Alis fru, Ronnie, måste hjälpa honom att stå upp när facklan skickas vidare.
2013
Rapporter om Alis tillstånd blir alltmer alarmerande. I februari månad säger brodern Ali att Muhammad ”inte längre kan prata” och att han ”kan vara död inom några dagar”. Dottern May May går sen ut och säger dock att han mår bra.
2014
Ali läggs in på sjukhus med lunginflammation, men skrivs snart ut.
2016
Förs andra juni till sjukhus i Phoenix. Ali har andningssvårigheter och uppges i ett tidigt skede kunna skrivas ut snart, men så blir det inte. Dagen efter skriver Daily Mirror att 74-åringens tillstånd förvärrats, att fyra av hans nio barn kommer till sjukhuset och att läkare har sagt att framtiden är "osäker" och att "slutet kan vara nära".
Sammanställning: Andreas Käck
