Hoff: Helt rätt att skicka dem till OS

Elisabet Hoff

Det blåser friska vindar i dressyren.

Till Rio skickar förbundskapten Bo Jenå två tunga ringrävar och två rookies. Måste vara helt rätt.

Om det räcker till lagmedalj återstår att se. Storbritannien lär bli svåra att slå. Tyskland och Holland är som vanligt också giftiga.

Men en sak är säker. Det kommer att bli en spännande och kul dressyr att följa.

helskärm

Enda nackdelen med de två nykomlingarna Therese Nilshagen och Juliette Ramel är att de inte hunnit visa upp sig på tävling för den svenska hemmapubliken.

Synd, för deras prestationer nere på kontinenten under våren har fått en att sitta käpprak och följa varje steg. Så är det minsann inte alltid i dressyr. Vissa ekipage är liksom aldrig klara.

Idag i ett dyblött Falsterbo dök de dock upp till fots för intervjuer och fotografering.

Inte nog med att de rider så säkert och har varsin superhäst - de är två personligheter som vi nog kommer att få en hel del fräscha citat från.

Olika vägar till toppen

De representerar inte bara en ny generation toppryttare, de visar också att det finns olika vägar till toppen. Den ena ridskoletjej som aldrig haft egen häst och jobbat sig upp under 13 år. Den andra adlig, uppvuxen i slottsmiljö och med möjligheter att satsa helt på sin egen tävlingskarriär.

Skilda världar men samma dedikation till hästarna och ridningen.

Kan inte komma ihåg när dressyren kändes lika fräsch och kul.

Dessa två kan luta sig mot klippan Tinne Vilhelmson-Silfvén, som gör sitt sjunde OS (respekt!), och Patrik Kittel som gör sitt tredje spel.

Hur lagen i hoppning och fälttävlan kommer att se ut blir klart på lördag. Där känns det inte lika helgjutet.

Bara skador kan stoppa dem

I hoppningen ser det ur som om laget till tre fjärdedelar blir det samma som i OS i Aten 2004, då det blev ett silver efter att Tyskland diskats för dopning. Nämligen Rolf-Göran Bengtsson, Peder Fredricson och Malin Baryard-Johnsson.

Även förbundskaptenen är densamma, även om Sylve Söderstrand nu officiellt är ”olympisk headcoach” efter ett bråk med ridsportförbundet i våras.

Hästarna är emellertid nya. Som tur är.

Fredricson och Baryard-Johnsson är självskrivna. Bara skador kan stoppa dem nu.

Fredricson sitter på sin kanonkula All In, som inte rivit många hinder denna säsong. Baryard har snabbt ridit in sig på nya hästen Cue Channa och gjort flera felfria rundor i Nations Cup.

Bengtsson tar inte med topphästen Casall till Rio. Denne cashar istället in miljoner i lyxtouren Global Champions.  Istället blir det stoet Unita som får rycka in. Kan funka, men känns inte klockrent i ett långt mästerskap.

Kan göra OS-debut som 54-åring

Som fjärderyttare pratas det mest om Henrik von Eckermann. Frågan är bara på vilken häst. Ingen känns helt självklar.

Svensk-franska Charlotte Mordasini är också tänkbar, liksom Helena Persson som hittills bara varit OS-reserv ett antal gånger.

Lagmedalj kan bli svårt. Däremot har både Fredricson och Baryard potential att gå långt individuellt.

På lördag vet vi hur hopplaget ser ut. Då ska även tre fälttävlansryttare presenteras.

Lågoddsare är silvermedaljören från London-OS, Sara Algotsson-Ostholt, och Ludwig Svennerstål, som nyligen slog världsettan Michael Jung och seglar högt på ett vinnarmoln.

Anna Nilsson, ligger också bra till. Hon blir i så fall 54-årig OS-debutant.

I nästa vecka ska en ordinarie till och en reserv tas ut. Om jag var i förbundskapten Staffan Lidbecks kläder skulle jag inte vara helt lycklig över den uppgiften.