Legendarens kris: ”Jag var sämst...”
Uppdaterad 2015-08-27 | Publicerad 2015-08-26
Barcelona. Svenske pokerveteranen Peter Eichhardt, 49, har levt på poker i 25 år.
Men för några år sedan hamnade han i en kris – och var nära att sluta helt.
– Jag insåg att jag var sämst vid bordet, då tog jag ett beslut att antingen sluta på allvar, eller att bli bättre. Jag valde det sistnämnda, säger Eichhardt till Sportbladet Poker.
TV: HÄR KAN DU FÖLJA EPT MAIN EVENT DIREKT
Bland hundratals pokerspelare i Barcelonas kasino hittar Sportbladet Poker ”räven” Peter Eichhardt, 49.
Han är på plats i Spanien för att spela EPT Main Event som just nu är inne på dag 2 av spel, och som avslutas på söndag.
I en av pauserna får vi en pratstund med stockholmaren som levt på poker i 25 år.
Vi lämnar den enorma spellokalen, där det låter som att en stor skallerorm virvlar runt på heltäckningsmattan på grund av alla spelares ”markertricks”, och hittar ett lite lugnare ställe att samtala på.
”Det var mycket skit med hot och så där”
Vi börjar för omkring 25 år sedan. Efter att ha jobbat som dealer på kasinot i Stockholm så fick Eichhardt ett lite udda jobberbjudande.
Att bli kasinochef i Ryssland, och Sankt Petersburg.
– Jag träffade en kille i Stockholm, som hade ett ställe i Sankt Petersburg, och som gillade mig. Han frågade om jag ville komma, och jag testade. Jag var kvar i tre år.
Hur var de åren?
– De var fantastiska. Det var mycket skit med hot och så där, men samtidigt så var det jättekul. Även om man hade nästintill magsår många gånger så ångrar jag det aldrig.
”Hoppade upp på bordet och dansade”
Peter spelade poker, med framgång, innan resan till Ryssland, och han fortsatte med det när han återvände till Sverige igen efter de tre åren i öst.
Du har spelat poker väldigt länge. Vad är det mest udda som hänt dig inom det här?
– Det fanns en urusel polack som älskade att spela Omaha. Så var vi i Tunica, Mississippi. Den här polacken spelade alla händer. Och han var kedjerökare, så mellan varje hand så sprang han 30 meter till en dörröppning och rökte, för man fick inte röka i det där rummet.
– Han förlorade massvis med pengar, hela tiden. Men en dag så lyckades han "få in det". Det var fyra man som skickade in pengarna innan floppen, och polacken floppade fyrtal. Då hoppade han upp på bordet och dansade. Jag har aldrig sett något liknande. De på kasinot var inte glada, men han kom undan med det...
Med din rutin, vad har du som de unga killarna och tjejerna saknar?
– Jag har, i och med att jag spelat så länge, en enorm erfarenhet. Min stora styrka är att jag är bra på att läsa av människor, känna av situationer. Och sen blir jag inte nervös.
Inte alls?
– Nja, man får puls och så där om man har bra kort, men även om jag slår på en stor bluff så håller jag mig lugn och pratar som om jag hade bra grejer liksom.
– Vilket kanske inte folk klarar av, fortsätter han.
Eichhardt: ”Jag älskar det här”
Trots att han levt på poker i 25 år och har enorm rutin, så var legendaren på väg att lägga spelkorten på hyllan för några år sedan.
Eichhardt hamnade i en kris.
– Jag började tröttna, för att det gick så dåligt, det ville inte stämma. Då åkte jag till Bahamas och spelade PCA där.
– Där insåg jag dag 2, att jag var sämst vid bordet. Vi var nio man vid bordet och alla var mellan 21 och 30 år, och jag var 46. Jag insåg, som sagt, att jag var sämst vid bordet. Alla spelade så bra så det var löjligt.
– Då tog jag ett beslut, antingen får jag sluta spela, på allvar, och göra någonting annat.
Annars får jag lov att bli bättre. Då valde jag nummer två, att bli bättre. Så jag har pluggat jättemycket de senaste åren och blivit mycket bättre.
– För tio år sedan var det väldigt lätt att vinna på poker. Då blir man lite bekväm och då utvecklas man inte. Och man måste utvecklas, var tredje månad, hela tiden.
Efter att han tagit sig igenom den tuffa perioden – och gått vinnande ur den ser Eichhardt med tillförsikt på framtiden som pokerproffs.
– Ja, jag känner att jag älskar det här och är sån tävlingsmänniska.
Siktar på sin största seger
I skrivande stund har pokerräven runt 70 000 i marker, något över medel, i EPT Main Event i Barcelona, med miljontals kronor i förstapris.
– Det är bara onsdag och det tar slut på söndag, det är långt kvar och många spelare med fortfarande. Jag har bokat hembiljett på lördag, men förhoppningsvis får jag ändra biljetten, säger han med ett lurigt leende och ger sig tillbaka till spellokalen igen för att fortsätta jakten på karriärens största triumf.