Robert Kubica om den svåra vägen tillbaka till F1
Publicerad 2018-06-29
Rallyolyckan kunde ha kostat honom livet. Men en svårt skadad Robert Kubica överlevde.
Den kunde också ha kostat honom hans karriär. Men han är tillbaka i F1.
– Jag har lärt mig att köra efter mina förutsättningar.
Det har gått sju år sedan F1-föraren Robert Kubica bestämde sig för att köra rally under försäsongen. Han tappade kontrollen över sin bil, körde in i ett räcke som borrade sig in i bilen och skadade hans högra sida mycket svårt. Det krävdes flera operationer innan det stod klart att läkarna kunde rädda hans högerhand.
En mycket lovande F1-karriär tog slut och Robert Kubica fick kämpa sig tillbaka till en helt ny vardag. Han försökte hitta en ny plats inom motorsporten, körde rally och testade banracing, men han kunde inte lämna drömmen om F1. Sommaren 2017 genomförde han de första testerna.
Detta trots att han har svårt att ens röra sig högra hand.
– Det ser annorlunda ut än vad det gjorde för tio år sedan och min körstil skiljer sig från hur de andra killarna kör, det vet jag. Samtidigt är resultatet ungefär detsamma, säger Robert Kubica.
Kör specialdesignad bil
Eftersom han inte kan böja sin arm så att han får plats i en vanlig cockpit har Williams specialdesignat en bil så att hans högra arm får mer plats.
– Jag kör som min kropp och mina begränsningar tillåter mig göra. Efter olyckan upptäckte jag att det inte krävdes någon styrka i handen för att köra en vanlig bil, utan det handlar om att stötta ratten. F1 är ingen vanlig bil, men principen är den samma. När jag skulle träna upp mig efter olyckan fick jag en ring att klämma på. Jag skulle hålla den utan att tappa den, men utan att trycka så hårt att den gick sönder. Jag insåg att det var samma sak med en ratt, och att det måste gå att komma tillbaka till F1, berättar Robert Kubica för Sportbladet.
– Tidigare i min karriär hände det att jag bara hade tre fingrar på ratten. Det finns en bild från ett av mina första F1-lopp, i Malaysia 2006. Jag minns att ingenjörerna var chockade, de frågade varför? Jag svarade att jag inte visste, troligen var det för att all styrka inte behövs. Det behövs bara tillräckligt mycket. Antagligen är det så att detta räcker för min körstil. Annars hade jag inte varit här, annars hade jag inte fått möjligheten att komma tillbaka.
Saknar fortfarande F1
Han har återvänt till depån, som utvecklingsförare hos Williams, men han kör inga lopp och har ännu inte fått testa hur han klarar av tävlingsmomentet.
- Jag saknar det, att testa eller köra den första träningen på fredagen är inte att tävla i Formel 1, det är att köra racen på söndagen. Jag saknar det, men när du varit borta ett långt tag så tappar du det lite, du tänker inte på det på samma sätt. Det är tur för annars hade jag haft de tankarna i huvudet hela tiden.
Du är nästan där. Hur ser du på framtiden?
– Nästan är ett ord som betyder en stor skillnad i det här fallet. Jag vill göra det bästa jobbet jag kan, jag tycker inte att jag borde vara ordinarie förare utan är nöjd med det som jag har uppnått.
– Men om jag inte hade försökt nå dit så hade jag inte heller varit här. Jag uppskattar verkligen den här chansen som jag har fått. Det ger mig möjligheten att leva med min passion, jag är en racerförare även om jag inte tävlar just nu så känner jag mig som en racerförare. Jag har en stor kärlek till sporten, det handlar inte bara om körning, jobba med teamet och lära sig förstå hur F1 fungerar, lösa olika tekniska problem och se dem från olika håll. Det är många saker som man inte ser som racerförare eftersom man är så fokuserad på att köra. Jag tror att man ofta i livet måste hitta en kompromiss, varje tillfälle i livet handlar om balans och jag är väldigt nöjd med det som jag har. Jag tänker inte på vad som kunde ha hänt och på vad som möjligen kan hända i framtiden. Om är en annan historia, vi pratar om det som händer just nu.
Nu levererar han feedback och utvecklar bilen till Williams F1-team.
F1-bloggen med de senaste nyheterna inför F1 i Österrike