Laul: Det här är inte idrott längre

Kunde inte sluta på annat sätt – jag längtar redan till allsvenska toppstriden

MALMÖ. Ursäkta om jag svär i fotbollskyrkan men jag tycker att det här var helt ­iskallt.

Hellre går jag på allsvensk fotboll, alla dagar i veckan.

Följ ämnen
Malmö FF

Stadion var utsåld, halsdukshavet täckte alla läktare, fansen sjöng och stod i, stämningen var god, trycket bra.

Anton Tinnerholm skickade Cristiano Ronaldo över sidlinjen efter tio ­sekunder, och Markus Rosenberg hade ett hyfsat ­läge när det fortfarande stod 0–0.

Så visst, den som vill inbilla sig att det här var en fotbollsmatch kan väl få göra det.

Men jag satt där på läktaren och kände – ingenting.

Efter några minuter hade jag slutat anteckna och plockade upp mobilen, tog ett foto på Ronaldo och sms:ade bilden till ex-flickvännens tolvårige grabb.

– Häftigt, svarade han.

Jag vet inte det jag.

Det här är inte idrott längre

Ronaldo fick snedträff på volley, skickade bollen högt över mål, upp i klacken. Där blev den kvar. En fin souvenir, gissar jag.

Själv blev jag inte av med känslan att det här är inte idrott längre, det här är Joseph Conrads slutstation.

Idrottens sista anhalt, the horror.

På planen trippade ett gäng halvmiljardärer runt i neonfärgade skor på 30 procent av sin förmåga och Malmö FF hade inte skuggan av en chans.

Då ska ni ändå veta att allsvenska fotbollsspelare tränar fem ­dagar i veckan året om och har så gjort sedan de var 15 år. De är – jämfört med en vanlig Svensson – välutbildade proffs.

Ändå saknades i den här matchen det enda som verkligen betyder något i elitidrott: Känslan av ovisshet, att du inte vet hur det ska gå, spänningen och dramatiken.

I allsvenskan kan Falkenberg besegra Blåvitt, i svenska cupen kan division två-lag skrälla mot AIK.

Kan inte sluta på annat sätt

Men det här?

Det kunde inte sluta på något annat sätt, det är inte ens slut ännu när jag knappar ner de här raderna men det kan inte sluta på ­annat sätt än att Real Madrid vinner.

Blev det bara med 2–0?

Okej, det finns ändå inget för fansen att diskutera. Inget ”Om vi gjort si eller så”, inget ”Om den chansen hade suttit”, inget ”Vi tar dem borta i stället”.

Beror den här fruktansvärda över­lägsenheten på att Real Madrid tränar mer eller äter bättre mat?

Nej, det beror dels på att Spanien är ett större land men det beror ju framför allt på pengar.

År efter år har tv-företagen och spelbolagen pumpat in miljard efter miljard i den penningstinna Champions League-turneringen vilket bidragit till att skapa de fotbollsmonster som dominerar världsfotbollen idag och som utplånat i princip alla möjligheter till spänning och dramatik, all tävlan på någorlunda lika villkor.

Vaktar sina positioner

Kan ett mindre lag sticka upp och ­utmana för att de fått fram en gyllene ­generation i ungdomsakademin?

Nej, det fungerar inte så (Malmös U19-lag besegrade till exempel Real Madrids U19-lag med 1–0 under eftermiddagen men det kommer ­inte betyda att MFF utmanar de bästa om fem år).

Storklubbarna vaktar sina positioner genom att på olika sätt se till att ha välfyllda klubbkassor.

Det här är förstås inget nytt men i går kväll kom det väldigt ­nära. Jag har nog aldrig varit närmre en mer ointressant stormatch.

Malmö gjorde en fin insats efter sina förutsättningar, jag är full av beundran att de höll siffrorna nere, de uppträder som ett mer moget Europa-lag i år än i fjol men att det största jublet kom i 65:e minuten när laget fick hörna säger en del om matchbilden.

Nä, jag längtar redan till söndag, då rullar den allsvenska toppstriden ­vidare.

När det gäller Champions League ­ligger det mycket i den där gamla fotbollsdikten om att det är vägen som är mödan värd.

Väl framme i Champions ­League är det inte lika kul.

Det är faktiskt inte särskilt kul alls, tycker jag.

Svenska lag kommer säkert att kvalificera sig för Champions League lite nu och då (det är bra, hämta hem cashen bara) men de kommer ­aldrig ha något där att göra så länge fotbollsvärlden ser ut som den gör i dag.