Inte ens Leksand tror på det här...
Publicerad 2016-03-22
Frågan är inte om utan när Modo säkrar kontrakt
LEKSAND. Nollat igen.
Och det finns ingenting som talar för att Leksand ska vända det här.
Frågan är inte längre om Modo spelar i SHL nästa säsong. Frågan är hur många matcher de behöver.
Sex perioder är spelat och Leksand har fortfarande inte spräckt Adam Reideborns nolla. Hemska 0–9 på två matcher är facit. Klart som tusan att det blir svårt att vinna om man inte ens gör mål.
Vad som förvånar är att Leksand inte riktigt har gett det här en chans.
På presskonferensen pratade tränare Per-Erik Johnsson om ”bristande effektivitet”. Det är den enkla versionen.
En mer rättvis förklaring är att alldeles för många avslut kommer från utsidan eller när målvakten har fri sikt.
Det var först i den tredje perioden som hemmaforwards åtminstone stundtals kom in framför Reideborn när skotten kom. Men den här matchen tappade dalalaget i den första perioden.
En dag som denna ska man välja sina ord, inte minst när det handlar om idrott. När helt oskyldiga människor sprängs i småbitar är det inte läge att ta till kraftuttryck om ett ishockeylags agerande.
Jag nöjer med att skriva att Leksands inledning var allt annat än bra.
Första tolv minuterna var egentligen en fortsättning på matchen i Örnsköldsvik. Leksandsspelarna åkte runt och såg imponerade ut över att det fick vara på samma is som Modo.
Ett Modo som definitivt har sina brister och som sannerligen inte gjort någon människa glad under säsongen.
Det håller givetvis inte någonstans.
0–2 efter elva minuter
Efter elva minuter stod det 2-0 till gästerna.
Först Emil Pettersson efter en total upprullning i stationärt spel i anfallszonen. Därefter Per-Åge Skröder direkt i power play.
Där och då gick en stor del av luften ur de 7 146 som var på plats, även om Norra stå gjorde allt de kunde under 60 minuter.
Sedan släppte Leksand i alla fall lite på den mentala handbromsen och det blev successivt bättre under matchen.
Men skadan var redan skedd.
Att så enkelt släppa 0–2 mot ett så smart och taktiskt spelande Modo är lite som att be om stryk.
Alla är överens om att Modo är ett bättre hockeylag med i stort sett bättre spelare på varje position. Högst ett par, tre spelare från Leksand hade förstärkt det här laget.
Det är utgångsläget.
Ser inte attackpsyket hos Leksand
Men jag tycker inte Övikslaget har blivit riktigt testat i de två inledande matcherna. Det har varit en alldeles för enkel resa för Andreas Johanssons lag. Modo är inte speciellt bra i egen zon, och i de två första matcherna har de även bjudit på en del spelvändningar. Men Leksand klarar inte av att utnyttja de lägen de har fått.
Jag ser inte attackpsyket i dalalaget. Att slå sin motståndare från hörnet och vinna kampen in mot och framför mål.
En annan stor skillnad är power play.
Leksand hade fem power play under de två första perioderna utan utdelning.
Modo behövde bara 23 sekunder
De unga som visar vägen
Modo gjorde verkligen inte mer än vad som krävdes i Tegera Arena. Men Andreas Johansson verkar ha fått med sig alla spelare på den matchplan han lagt upp inför det här kvalspelet.
Försvarsspelet har definitivt prioriterats de senaste veckorna och Modo väljer väldigt ofta styrspel före att gå fram och sätta press.
Och med klasspelare som Ilari Filppula, Bill Thomas, Emil Pettersson och Victor Olofsson har man råd att vänta till lägena kommer.
Just Olofsson släckte allt hemmahopp när han snärtade in 3–0 med nio minuter kvar.
Det är för övrigt Olofsson och de övriga unga spelarna som visat vägen offensivt. De har varit direkt inblandade i sju av åtta mål där Leksand haft målvakt på isen.
Nu är det 2–0 i matcher för Modo och jag ser ingenting som talar för att Leksand ska vända det här.
Med tanke på hur det såg ut i slutet av november är Leksands säsong ändå en stor succé. Och det är lite med den känslan jag tycker Leksand har uppträtt i de två första matcherna. Det finns en känsla av mättnad.
Och när laget lämnad isen var det inte till några burop. I stället stod hela klacken kvar och skanderade ”Krigare”.