Bergström: Flopparna gjorde henne till en av de största vinnarna...

Kristoffer Bergström

helskärm

Hon har vunnit världscupen, tagit tre VM-guld och är fortfarande världens jämnaste åkare.

Men man förstår inte Helena Ekholms storhet utan att nämna 49:e-platsen i OS.

Flopparna har gjort henne till en av decenniets största svenska vinnare.

Helena Ekholm har i vinter duschats med frågor om framtiden. Svaren har varit lika undflyende, men på olika vis.

Inför världscupspremiären i Östersund pratade hon fritt om en tävlingsfri framtid där hon hjälpte förbundet med ungdomsläger. Hon verkade trivas med den tanken. 

Under vintern blev hon abstraktare. ”Jag beslutar senare, ni märker när jag har besked”, sa hon ofta. På VM öppnade medieansvarige Leif Emsjö en presskonferens med att be reportrarna inte fråga Ekholm om pensioneringen. Det var Helena som hade bett honom säga så. När ämnet ändå berördes duckade hon minsta småfråga med ”inga kommentarer”.

Något var på gång.

I onsdags drog jag streck mellan punkterna och såg ett mönster. Jag var övertygad om att grubblet var över, hon hade bestämt sig för att sluta och letade tillfälle att kommunicera det. Av någon anledning tyckte hon att det var bäst ett par timmar efter stafetten, mitt i uppladdningen för VM:s avslutning.

Nedbruten efter OS

Nu vet vi att Helena Ekholm i dag skejtar ut på karriärens sista storlopp. Med tanke på formen ser hon ut att kunna ta sin nionde VM-pallplats.

Om jag fick sortera hennes priser hade den eventuella medaljen flätats in i samma krans som de åtta tidigare och omgärdat karriärens höjdpunkt: priset som segrare i totala världscupen 2008/2009. Men arrangemanget vore inte komplett utan ett foto från distansloppet i Whistler 2010 då hon kom på plats 49.

För världscupsledaren hade åkt till OS som Sveriges enskilt största medaljhopp. Och hem igen nerbruten av motgångarna. Hon tappade orken och blev folkskygg.

Ändå slet hon sig tillbaka. Helena Ekholm lärde sig att hantera det negativa tankesnurret och växte sig starkare. Ett år efter OS tog Ekholm VM-guld i distans.

Frågar man hennes mentale coach Stig Wiklund var det på samma gång karriärens topp och avslut. För två veckor senare gick Ekholm in till honom och sa att motivationen höll på att sina. Hon hade revanscherat sig och skulle snart lägga av.

Det blev ändå en vinter till. 

Motivationsbristerna har fått den att skilja sig från de tre föregående åren. Från att ha vunnit fyra VC-lopp per säsong står hon nu kvar på noll. En förklaring är att hon i snitt tar 2,3 sekunder extra på sig vid varje skjutning. I totalen verkar hon hamna utanför topp-fem.

Så varför kör hon ens?

Njuter inte av platserna bakom pallen

Före VM hade jag inget bra svar på det. Nu inför slutrundan finns den i statistiken. Helena Ekholms resultatrad är 4-4-5-3-5, överlägset jämnast av alla på herr- och damsidan.

Det finns idrottsmän som stretar vidare i pisten eller längdhoppsgropen trots att de inte längre är de dominanter de har varit. Helena Ekholm är inte sådan. Hon tog sig tillbaka från OS-kraschen för att hon trodde sig kunna bli bland världens bästa igen. 

Nu är hon där och då kan hon också sluta, trots att hon bara är 27.

Och tro förresten inte att hon njuter av platserna strax bakom pallen. Förra söndagen mötte jag henne efter prisceremonin nere i Ruhpoldings centrum. Hon hade belönats med ett elegant inramat diplom för sin femteplats i jaktstart och jag undrade var hon skulle förvara det.

– Det här? Jag sparade den för att man kanske kan slänga diplomet och använda ­ramen till något annat.