Ja, Roma kan skaka mästarna ikväll
Jennifer Wegerup på plats i Rom
ROM. Rom byggdes inte på en dag.
Det glömde fansen och ledningen i Roma när de skrämde iväg Luis Enrique.
I stället vann han allt med Barcelona och återvänder i triumf till Rom.
I kväll återse att se vem som skrattar sist och bäst.
Tottitotti.10.
Livet är ett slagfält och Francesco Totti härföraren.
I fotbollsspelen, på nätet och i verkliga livet.
Jag tar min morgonkaffe i en bar i lummiga stadsdelen Prati, ett inkast från Sankt Peterskyrkan och ser dekalen på kassaapparaten: tottitotti.10”.
Ingen tvekan om vem som är kung i baren här inte.
Några timmar senare landar Leo Messi i Rom, redo för sin 100:e Champions League-match.
Ingen tvekan om vem som är kung på planen här inte.
Lika lite som det råder någon som helst oklarhet kring vilket lag som är favorit när Roma och Barcelona kliver ut på den vackraste av fotbollsscener.
Biljetterna är slutsålda, Stadio Olimpico kommer att koka över. En kollega visar över lunch-spaghettin sina biljetter för 300 euro, till hela familjen. En annan kollega fnyser:
”Bortkastade pengar, varför vill du gå dit och lida? Det blir storstryk”.
Oräkneliga matcher
Några timmar senare sitter vi på Olympiastadion i den sammetslena, varma kvällen och ser galaxen av Barca-stjärnor lysa på träningen. Regerande CL-mästare. Störst, bäst och vackrast. Det känns som jag genom åren sett oräkneliga matcher där Barca spelat ut/slagit ut Milan eller PSG ur Champions League.
Den här gången slapp Zlatan Ibrahimovic åter möta sin nemesis. Istället blir det Roma som har en date med ödet, i sin hämnare Luis Enrique.
Lugn, närmast sval, intog han podiet på presskonferensen.
Ett buenas tardes och sen en rad beslutsamma svar.
Jo, det kändes bra att vara tillbaka.
Nej, han känner ingen bitterhet mot Roma. Klimatet var hårt, han var ifrågasatt, men det var hans eget beslut att sluta den gången.
Ja, nu fokuserar han bara på nuet och framtiden.
Tidigare på dagen tränade Roma på Trigoria. De Rossi och tränare Garcia försäkrade att Roma lärt Bayern München-läxan från i fjol. Det ska inte bli någon sjufaldig utskåpning denna gång.
Drömmar behövs
En lågande gulröd supporter påminde mig ivrigt om segern mot CL-tvåan Juventus härom helgen. Jag ville inte vara glädjedödare och säga att ligan är en sak, Champions League en annan. Hjärtat ska gro av drömmar, det är vackert så.
Och visst kan Roma bjuda upp till dans, om man inleder rätt, håller tätt, inte låter Barcelona föra takten.
Francesco Totti börjar på bänken, men hans betydelse för laget kan ändå inte överskattas.
Luis Enrique lämnade Roma och Rom och blev en vinnare.
Francesco Totti har blivit Roma trogen och kommer aldrig att få vinna Champions League.
Men i fansen ögon gör det bara honom ännu större; hans trohet mot laget och staden framför personlig ära.
Det är en del av Romas svaghet, det provinsiella, svårigheten att lyfta fullt ut internationellt. Men det är också klubbens styrka och skönhet; den totalt galna förälskelsen, där Roma är religionen och Totti frälsaren i evighet amen.
I kväll ställs den passionen mot all Barcelonas makt, skimrande stjärnor och tunga rutin från de största arenorna.
Och det finns ingenstans jag hellre vill vara än på Olympiastadion, just där, just då, när Curva Sud flammar upp och tar ton och festen börjar och allt är fortfarande ljuvligt, möjligt.