Lasse Sandlin: Rest In Peace, Champ!

Lasse Sandlin

Det fanns en tid när Sverige dominerade rallysporten. Vi var bättre än Frankrike och England – ja, till och med bättre än Finland. Det var ”Sputnik”, det var ”Carlsson på taket” och det var ”Påven”. Det var ”Grus-Olle” och det var ”Bus-Ove”.

Och så var det han som var så bra att han inte behövde något smeknamn: Björn Waldegård, tidernas förste världsmästare.

Igår eftermiddag bromsade han in för evigt, 70 år gammal.

Året var 1979.

Italienaren Sandro Munari hade vunnit FIA-cupen 1977 i en Lancia Stratos och finländaren Markku Alén hade vunnit samma FIA Cup 1978 i en Fiat 131, och dessa båda hade utropats som inofficiella världsmästare.

Nu skulle den förste officielle världsmästaren utses. Men det höll på att sluta illa redan i första tävlingen, Monte Carlo-rallyt, för Björn Waldegård och hans co-driver Hans Thorszelius.

Svenskarna ledde till näst sista specialsträckan, men där hade åskådare placerat ut ett antal stora stenar på vägen bakom en kurva och dessa brakade Björns Ford rätt in i och man åkte av. Därmed förlorademan också rallyt med sex sekunder till hemmaåkaren Bernard Darniche – men man skulle komma igen. Med två segrar i Akropolis och Quebec, fyra andraplatser (bland annat i Svenska rallyt), en tredje- (Jyväskylä), en sjätte- (Safari) och en niondeplats (RAC).

VM-titeln säkrades med andraplatsen efter 600 dammiga mil i sista deltävlingen Bandamarallyt i Elfenbenskusten, där värste konkurrenten och stallkompisen Hannu Mikkola vann. Vilket gav slutställningen: Waldegård 112 poäng – Mikkola 111. Tidernas förste rallyvärldsmästare var korad.

Både Waldegård och Mikkola körde Ford Escort RS 1800 förutom i Afrika där båda istället körde Mercedes Benz 450 SLC 5,0.

Många var de bilföretag som ville dra nytta av Björn Waldegårds tjänster, och som proffs körde han fram-, bak- och fyrhjulsdrivet för VW, Porsche, Ford, Fiat, Ferrari, Lancia, Opel, Mercedes, BMW, Toyota, Peugeot och Citroen.

Tog körkort 1961

Det var på de privata vägarna hemma i Roslagen – vid Ticksta gård i Rö, halvmilen söder om Rimbo – som Björn lärde sig köra bil redan som 10-åring.

I journalisten Lennart Erikssons mästerverk ”Århundradets svenska stjärnor” berättar han:

– Mycket var farsans förtjänst. Istället för att ordna barnvakt åt mej som 5-åring, bäddade pappa Lars ner mej i en björnfäll i baksätet på en Volvo PV444 och körde vinterrally. Jag minns att jag fuskade lite i andra sporter också. Stod i mål i fotboll, spelade hockey och simmade. Plus att jag blåste trumpet.

– Skolan är inte mycket att orda om. Intresset var noll, och jag slutade efter sjuårig grundskola och ett år på folkhögskola.

– Hela tiden visste jag vad jag ville. Allt före 18-årsdagen var ett mellanspel. I samma ögonblick som jag tog körkort var det ajöss med fotboll, hockey och simning. Och färdigtrumpetat.

Björn Waldegård tog sitt körkort 1961 och redan året därpå vann han sin första tävling, Scandiatrofén, i en Volkswagen.

Han lät först tala om sig med segrarna i Gästabudstrofén 1964 (med Bo Alstermark) och i Rally Bore 1965 (med Lars Nyström), men det var först efter ett erbjudande från Porsche om att köra deras tredje bil i Monte Carlo-rallyt 1969, som karriären fick ett rejält uppsving.

– Skulle det ha gått åt pipan och blivit en flopp hade jag nog blivit bonde hemma på gården. Men nu vann jag, totalt otippad. Det rallyt var som "Sesam öppna dej" för mej, har han berättat.

Under alla år i världstoppen använde Björn Waldegård endast tre kartläsare: Lasse Helmér (1966–70), Hans Thorszelius (1970–85) och nordirländaren Fred Gallagher (1986–90).

– Talande siffror, tycker jag, sa Björn.

”Nästan för mycket”

Lugn, kunnig, kylig när det gällde, lojal, ärlig och ödmjuk – där har vi den Björn Lars-Olov Waldegård som blev Sveriges mest framgångsrike rallyförare (vår andre världsmästare, 1984 års Stig Blomqvist, förlåter säkert en dag som denna).

Totalt blev det 19 segrar i VM-rallyn, och allra bäst trivdes han på Safarirallyt i Kenya:  fyra vinster plus två i det historiska East African Safari Classic Rally.

Björn Waldegård fyllde 70 i november förra året och en vecka efter födelsedagen körde han sitt sista Safarirally – 450 mil på nio dagar. Vid sin sida hade han sonen Mathias som kartläsare, för tredje gången. I en 70-årsintervju berättade pappa Björn om när far och son hade vunnit rallyt 2007:

– Det var bland det häftigaste jag har varit med om. När vi gått i mål och jag tittade till höger satt min grabb där och han hade gjort jobbet till hundra procent. Det var nästan för mycket.

Däremot blev det ingen start i Midnattssolsrallyt i somras. I Norrtälje Tidning för den 8 juli 2014 står att läsa:

”En värkande rygg stoppar rallylegendarens medverkan.

– Det känns riktigt tråkigt att inte kunna ställa upp, men det går inte. Jag har för ont. Det är första gången jag tvingas lämna återbud till en tävling på grund av sjukdom eller skada, säger Björn Waldegård.”

Men det visade sig alltså vara betydligt värre än en värkande rygg, och klockan 13.30 i fredags eftermiddag tog cancern hans liv.

Rest In Peace, Champ!

(som också varit kartläsare åt Björn Waldegård en minnesvärd dag på 70-talet, två varv runt Gubbängens speedwaybana. Fan, va´ det gick! Men redan efter första kurvan satt man lugn… Världsmästarlugn).