Laul: Uppehållet kommer lägligt
Häcken-AIK inför knappt 3500 åskådare på Gamla Ullevi, det lät som att det bara var gnagare på plats.
Efter 0-0 kan vi konstatera att uppehållet kommer lägligt för båda lagen:
Häcken får äntligen flytta hem till Hisingen igen.
AIK får snacka ihop sig om vad de egentligen ska göra av den här säsongen.
Christoffer Källqvist, målvakten som räddade Häcken från poängförlust i sista "hemmamatchen" på Gamla Ulevi, var tydlig efteråt.
– Vi hör hemma på Hisingen, det ska bli skönt att flytta hem igen.
Källqvists insats går inte att klaga på, och den kröntes alltså med att han fick handskarna på Nisse Johanssons nick några minuter från slutet.
Därmed 0-0, och det mest anmärkningsvärda var skillnaden mellan AIK:s två halvlekar.
De höll sig rätt
Jag vet förstås inte vad tränaren Andreas Alm hade sagt under taktiksnacket men någonstans på vägen måste det ha gått fel.
I tv-intervjun inför avspark pratade Alm om ett fokus på att skydda ”spelyta två”, alltså området utanför straffområdet där Häcken är skickliga.
– Det är viktigt för Ofori och Dickson att täcka ytor, att vi ser upp med deras instick, menade Andreas Alm.
Jag antar att han hade tryckt på samma sak till spelarna.
Och visst, Ebenezer Ofori och Dickson Etuhu höll sig i rätt positioner men med resultatet att Häckens bollskickliga centrala spelare egentligen aldrig sattes under press utan kunde få igång ”rullet” framför och runt AIK (skickligt styrt av Samuel Gustafson).
Om Ofori och Etuhu hade en uttalad order att täcka yta så lågt, så måste de få hjälp med presspelet av yttrar och anfallare. Det samspelet och den kommunikationen saknades fullständigt, det blev individuellt försvarsspel över stora delar av planen om ens det. Nabil Bahoui kan inte haft många löpmeter innan han byttes ut efter en dryg timme.
Häcken tog sig enkelt in i straffområdet, och där är AIK ungefär lika darriga som Häcken är oskarpa numera, därav den mållösa första halvleken.
– Våra första tjugo minuter var hemska utifrån det vi vill göra, sa Andereas Alm i halvtidspausen, ett uttalande som antyder att det var spelarna som inte gjorde som de blivit instruerade, snarare än att Alm glömt att trycka på rätt detaljer.
Eller så hade han varit för otydlig.
Fick inte alls betalt
AIK blev klart bättre defensivt i andra, laget klev högre upp, mer samordnade i pressen och började vinna dueller med Ofori högre upp i planen (och Etuhu på bänken).
Häcken fick inte alls betalt för sitt återerövringsspel på samma sätt när Gnaget slapp börja varannat anfall genom panikslagna rensningar från eget straffområde.
Därmed svängde matchen, oftast med Johan Blombergs fötter inblandade, AIK var närmast segern mot slutet men 0-0 var rättvist över 90 minuter.
Spelkvaliteten var tyvärr ganska undermålig, och jag antar att hänger ihop med att det var tredje fajten på en vecka: Många spelare såg tröga och slitna ut redan under mittenmatchen i onsdags.
Både Häcken och AIK är lag jag tror kommer att må bra av uppehåll som nu väntar:
Häcken för att installera sig på Bravida Arena (tyvärr konstgräs), och där se till så den här säsongen inte blir helt misslyckad poängmässigt.
AIK för att en gång för alla få ordning på den defensiva spelidén. Andra halvlek var ett steg i rätt riktning om man ser till försvarsspelet över hela planen. Att det behövs ny personal i backlinjen är sedan gammalt men Alm behöver skapa en större grundtrygghet för att hänga med i guldstriden nu när det tåget snart börjar gå.