Vinner – på rutinen

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-06-18

”Ödesmatcher har blivit en vana för oss”

LUGANO/INNSBRUCK. VM 2002, EM 2004 och VM 2006.

Flera av Sveriges spelare har varit med om ödesmatcher förut.

De vet hur man fixar avancemang.

– Det har blivit en vana för oss att vi måste ha oavgjort i sista matchen, säger Anders Svensson.

Anders Svensson tillhör för tiden Sveriges mer rutinerade spelare.

Anders Svensson vet hur man kan ordna oavgjort, och avancemang, i en ödesmatch i gruppspelet. Hans frispark mot Argentina, 1–1, är och förblir en klassiker i VM 2002. Målet bäddade för det slutspelssteget.

Erfarenheten av att spela hem ett resultat finns på fler håll i laget, i den förväntade startelvan har två spelare – Henrik Larsson och Olof Mellberg – varit med alla avgörande matcher sedan 2000. Bara Petter Hansson och Fredrik Stoor har aldrig spelat en tredje och avgörande gruppspelsmatch i mästerskap.

Revanschlusta

– Vi har en hel del erfarenhet och det tror jag att vi kan dra nytta av, säger Anders Svensson och pekar på en annan faktor:

– Några närmar sig slutet på sina karriärer och har kanske en känsla av att detta är sista mästerskapet. Det finns också revanschlusta för sättet vi åkte ut mot Tyskland. Det är i alla fall en jävla fokusering.

Lars Lagerbäck har inför matchen försvarat sin ålderstigna trupp. Den svenska förbundskapten har lyft fram de upplevda erfarenheterna av att ha spelat i de skarpa lägena som en svensk fördel mot Ryssland.

– Att många spelare har erfarenhet från sådana här situationer har betydelse. Det gäller att hantera det här mentalt också. Det kan våra spelare, inte minst när det gäller att komma igen på slutfasen. Det är en oerhörd styrka och inte så vanligt, säger Lagerbäck.

”Enorm skillnad nu”

Mattias Jonsons mål i slutminuten mot Danmark 2004 och Henrik Larssons kvittering mot England 2006 är två talande exempel på det.

Målvaktstränaren Lennart Ljung märker en enorm skillnad i truppen nu, jämfört med när laget misslyckades i tredje matchen mot Italien i EM 2000.

– Det är stor skillnad, många både spelare och ledare har varit med mycket. Ingen hetsar upp sig över småsaker, alla vet vad som gäller, säger han.