Pappans galna natt – vid sonens flytt
Publicerad 2023-07-28
För fem år sedan platsade inte Isac Lidberg i norska andradivisionen.
Nu har anfallaren gjort succé i Eredivise och nyligen såldes han till FC Utrecht för tio miljoner kronor.
– Jag har alltid trott på mig själv och aldrig deppat ihop. Även fast det varit tungt, säger han.
Det var för två veckor sedan som anfallaren Isac Lidberg såldes till FC Utrecht för omkring tio miljoner svenska kronor. Detta efter en säsong där han gjort succé i Go Ahead Eagles och kopplats ihop med en rad andra klubbar. Däribland Blackburn Rovers i The Championship.
– Men direkt när jag fick höra om FC Utrecht intresse så var det dit jag ville gå. Det var i maj som jag fick höra om deras intresse. De är en välskött klubb som siktar på att slåss i toppen av ligan och har en dansk tränare (Michael Silberbauer) också, som verkligen ville ha dit mig.
– Sen har deras assisterande tränaren varit spelare i Go Ahead Eagles och jag kände verkligen att båda ville ha mig till klubben. Det blev avgörande, säger Lidberg på telefon från Utrecht.
Lidbergs fotbollsresa är vida känd vid det här laget. Från att varit på lån i olika klubbar i Norge, där han knappt platsade i andraligan till succé i Gefle IF och division I. Där såldes han vidare till Go Ahead Eagles, som mot alla odds kvalade sig upp till Eredivise, efter det att Lidberg skrivit på för klubben.
”Det är en fin och familjär klubb”
I Go Ahead Eagles hann det bliv elva mål och sju framspelningar under två säsonger.
– Jag trivdes fantastiskt bra. Det är en fin och familjär klubb som är på uppgång och det var tveklöst två av mina bästa år som jag hade där.
– Jag är extremt tacksam gentemot klubben, säger han.
Din smått unika fotbollsresa fortsätter nu i Utrecht. Vad säger du om just resan du gjort?
– Ja, det är lite sjukt får man säga. En otrolig resa ändå, säger Lidberg med ett skratt.
– Jag trodde aldrig det skulle gå så här fort när jag väl kom till Holland. Det är riktigt roligt får man säga. Det kändes som en dröm när man kom till Holland och jag var glad att bara få komma hit.
– Nu har man utvecklat i princip allt och tagit steg hela tiden. Man får inte bli nöjd. Nu känner jag mig som en etablerad spelare i Eredivise.
Målet: Europaspel
Vad känner du att du utvecklat mest under dina två år i Holland?
– Det mesta så klart. Konditionsmässigt tog det väl ett halvår. Man var ovan att de tränade så hårt här nere, även om jag alltid tränat stenhårt. Jag har fått bättre fysik och kunnat tillgodose all fysträning jag kört genom åren, vilket hållit mig skadefri.
– Sedan har targetspelet blivit bättre, kombinationsspelet och djupledsspelet. Här nere måste man vara bra på alla delar.
Vad är ni för målsättning med Utrecht denna säsong?
– Vi ska försöka ta oss ut i Europa, det är vårt mål. Sedan kommer det bli tufft, men vi siktar på det. Vi har en bra och bred trupp, där det nog kommer att försvinna ett par spelare i sommar.
Vad ser du mest fram emot?
– Jag ser fram emot att spela framför supportrarna på Utrechts arena, att få spela mycket och göra många mål. Det ska bli riktigt kul att komma igång och man är sjukt motiverad.
Isac Lidberg kommer från en idrottsfamilj, där farbror Jimmy Lidberg tagit medalj på OS i brottning och pappa Martin Lidberg har vunnit både VM och EM-guld.
Tackar pappa: ”Klok”
Främst pappa Martin har alltid varit ett stöd under hela karriären.
– Han har pushat mig hela tiden och kommit med råd och tips. Han är klok och det har alltid känts skönt att ha det stödet. Både när det gått bra och mindre bra.
Han var med när du presenterades av Utrecht såg jag?
– Ja, det var han. Det var lite roligt. Han var på Gothia Cup och kollade när min plastbrorsan spelade. Och så när det började bli skarpt läge här så ville han komma ner när jag skulle presenteras i Holland.
– Han försökte boka flyg, med kom på att han inte hade något pass med sig. Så han tog bilen och körde ner på natten där. Och han hann vara med.
Du hade ett par år där i Norge när du var utlånad som inte var så lyckade. Tvivlade du någonsin på att du skulle lyckas?
– Nej, jag har alltid haft en tro på mig själv på något sätt och vetat att jag kommer att lyckas, det låter kanske konstigt men så har det varit.
– Klart det var tufft där i Norge när jag inte fick spela och gick på lån ett par gånger. Men jag har inte deppat ihop när det varit jobbigt utan bara tränat hårdare hela iden. Det är klart det blir en form av revanschkänsla nu när man lyckats.