”Ut och spring – och bli utbytta”

Kristoffer Bergström

På en knäplågande konstgräsplan ska Sverige visa att de har tätat hålen i försvaret och är redo för VM.

Ut och spring nu, Lotta och Kosse och Sofia.

Se sedan till att bli utbytta.

Sommarens trendaccessoar i svenska landslaget är gasbindan. 

Den djärva satsar på ett svart huvudskydd eller matchar fotbollsstrumpan med ett patellar brace lite chict under knäskålen.

Sällan har vi sett en så omplåstrad skara fotbollsspelare som de 25 svenskor som försöker bekanta sig med konstgräset i Toronto. Elin Rubensson skyddar skallen efter en hjärnskakning, Lotta Schelin spänner ett band under sitt hopparknä, Therese Sjögran kyler sin fot och Sofia Jakobsson tejpar sin arm. Fötter talkas, blåsor smörjs, målvaktsfingrar stabiliseras och Pia Sundhage knaprar smärt­stillande för att käkjäveln ska sluta värka.

Detta är inte en halvtidsrapport från ett slitsamt mästerskap. Det är en inventering av en grupp som nyss var på solig utflykt till Niagarafallen och nu laddar för en träningsmatch.

Pilarna har pekat uppåt

Slitnast av alla borde läkaren Yelverton Tegner vara, men Luleås gladaste 69-åring dansar runt mellan vader och fotsulor. Nejnej, ingen fara här inte, säger han och låter genunit avspänd. 

Jag antar att det är en fråga om perspektiv. 

Det som på kvälltidningska brukar kallas ”oro” eller ”kamp mot klockan” är svårt att tillämpa på en trupp som ska spela tidernas hittills största damfotbolls-VM, till råga på allt på ett stumt konstgräs. För en månad sedan kändes det tröstlöst att Hanna Folkesson missar mästerskapet och ett knippe andra startspelare var småskadade, men sedan dess pekar pilarna uppåt. När profilerna avstår vissa träningspass – Dahlkvist i onsdags, Schelin och Asllani i torsdags, Rohlin i går – är det inte ett problem utan en del av lösningen. Alla kan inte göra samma saker, den lyxen har inte Sundhage. Vissa spelare har knappt vidrört en allsvensk boll i vår, andra har nyss avslutat en lång säsong utomlands, att bända in dem i samma träningsupplägg vore att packa med sig den ojämna belastningen in i VM, inte att jämna ut den.

Så vad utläser vi av alla bandage och ispåsar?

Finns det extra oroande orosmoln, extra kämpiga klock­kamper? 

Jag fruktar egentligen bara att Lotta Schelins knä ska smärta. Hon går inte att ersätta utan att anfallet tappar kraft, varje procent hon är från sin toppkapacitet märks. Så som jag tolkar Lottas status – hon använder själv ordet ”belastningsskada” – så siktar hon på start i alla VM-matcher, men tvekar över om hon kan fullfölja dem. 

Schelin är en av få spelare i truppen som inte spelar på konstgräs till vardags, så underlaget sliter hårdare på henne än andra. Betyder det ett obligatoriskt byte per match? Lämnar det oss kvar med två byten på tio tröttkörda spelare?

Såhär ett par dagar före VM-­premiären brukar vi lyfta fram förbundskaptenens största frågetecken i sin startelva. En snabb eller kraftfull mittfältare, en fox in the box eller en target därframför?

I år är Pias val, oaktat hälsoläget, tämligen ospännande. Sembrant och Dahlkvist gör ungefär samma jobb på innermitten, mittbackarna Berglund och Rohlin är snarlika.

VM blir mer plågsamt

Men förbundskaptenen kommer behöva grubbla på sina ersättare. VM ser ut att bli ett ständigt köpslående mellan att å ena sidan vilja spara sina stjärnor, å andra sidan formera om laget utifrån ställningen i matchen (vilket Sverige misslyckades med under EM 2013).

Det tillhör en förbundskaptens jobb att lyfta fram hela truppens betydelse, inte bara startelvans, och ärligt talat tillhör det en sportjournalists jobb att stänga öronen och fokusera på profilerna. Men den här gången får vi nog lyssna på Pia Sundhage när hon säger att det inte kommer fungera att ha en startelva genom hela gruppspelet. Samma tre spelare kan inte hoppa in varje gång. 

För om förberedelserna gör så här ont kommer VM vara plågsammare. Det är en smärta som måste delas upp på femton-tjugo par ben för att hålla hela vägen till juli.

Första utmaningen i Kanada kommer egent­ligen lite tidigt. Inför dagens träningsmatch mot Holland har laget inte hunnit träna anfall, så vi ska inte räkna med någon målchansfest. 

Däremot är det lägligt att utvärdera försvaret. För mindre än två månader sedan släppte en förvirrad svensk backlinje in sex mål på två matcher. Dagens motstånd Holland är snarlikt Danmark och Schweiz, snabbt och tekniskt, så nu får vi se om felen har korrigerats. 

Det gladaste beskedet vore om Sverige höll nollan och Emma Berglunds samspel med Nilla Fischer var fläckfritt. Sedan tar jag gärna två-tre mål. 

Får jag lägga till en sak i min beställning? 

Gärna sex-sju byten, tack.

SVERIGES STARTELVA

MÅLVAKT

Hedvig Lindahl

Fingret är fortfarande svullet efter att ha hoppat ur led under Algarve cup, men det ska inte hindra Sveriges och Chelseas givna förstaval.

BACKAR

Elin Rubensson

Kommer spela med huvudskydd efter en hjärnskakning. Har sina kvaliteter främst i offensiven.

Nilla Fischer

Given i mittförsvaret. Men hur passar hennes kraftfulla, tunga fotboll på det snabba konstgräset?

Emma Berglund

Tampas mot Rohlin – som hade planerad vila i går – om startplats, men ser ut att knippa platsen bredvid Fischer.

Lina Nilsson

En högerback på vänsterbacken? I brist på andra alternativ känns passningssäkra Nilsson given där.

MITTFÄLT

Sofia Jakobsson

Börjar få allt på plats. Har alltid haft snabbheten, men på det senaste har tekniken blivit allt bättre. 

Caroline Seger

Har varit ojämn i landslaget i vår, men är Sveriges och en av världens bästa mittfältare i sina toppar.

Lisa Dahlkvist

Kom till Kanada med höftproblem, men verkar ha repat sig. Kanske går Linda Sembrant in mot Holland, men ”Dala” borde starta VM-premiären.

Therese Sjögran

Kan också spela anfallare, men får troligen en plats på kanten i 4–4–2. En mästare på att hitta lösningar som ser enklare ut än de är.

ANFALL

Kosovare Asllani

Av det slitna knäet syns inte mycket. Är som bäst ett par meter bakom Schelin, där hon samlar upp och petar in små instick.

Lotta Schelin

Lyser av välmående och harmoni. Men hur mår hennes hopparknä? Hur hårt sliter konstgräset på en av VM:s största stjärnor?