Enkät: Johan Johqvist, Hallands FF
Publicerad 2013-11-28
Sex frågor till distriktets ordförande
Hur är fotbollen som integrationskraft?
Jag upptäckte ganska omgående att fotbollen i både Sverige och Halland har problem med attityd, med ett hårt klimat. Det är en massa Mourinhos som springer på sidan, både på senior och ungdomsnivå. Vi måste möta föreningarna, vi måste utbilda dem. I vintras bjöd vi alla föreningar i Halland på idrottens föreningslära: Vad innebär det att vara en förening?
– Parallellt har vi skapat ett fair play-projekt, med målet att dämpa hetsporrarna. Och parallellt med det har vi startat en diskussion där vi pratat om att möta invandrarklubbar på deras villkor, snarare än att utgå från fotbollens lagrum. Till exempel startade en förening som heter Falkagård i Falkenberg, och vi har en ambition att prata med dem, fråga vilket stöd de behöver, att välkomna dem till fotbollsfamiljen.
– Vi har också valt in en kille från Kosovo (Fisnik Kyqykalija) i vår styrelse, han sitter också med i disciplinutskottet. Det är bra, vi får en annan vinkel på saker och ting.
Hur ser det ut med mångfalden i svensk fotbolls ledning?
– Det vet ju du, att fotbollen generellt sett inte är representativ på något plan. Om vi pratat om en Volvo V60 till Anders Svensson och inget till Therese Sjögran… det är EN sak. Jag var en av alla som reagerade kraftigt på det (under fotbollsgalan). Det var klantigt hanterat. Det är jämställdhetsperspektivet. Men det är också så på invandrarsidan. Tio procent av befolkningen är, så att säga, ickesvenskar – men det är verkligen inte tio procent i de styrandes rum.
Hur ser det ut i din styrelse?
– Vi har fått in Fisnik, som är en fantastisk man. Det är jag stolt över. Han är Mister Rinia, ligger bakom hela den föreningen i Falkenberg.
Vad är problemet?
– Rädsla, så klart. Olika kulturer. Olika sätt att se på saker, olika sätt att argumentera, olika sätt att föra fram ett budskap. Det är klart att det bottnar i en rädsla. Jag är inte förvånad.
Hur arbetar ni konkret i Halland?
– 2014 har vi två perspektiv och ett delperspektiv. Det ena är domaråret, där vi satsar på att behålla och nyrekrytera och stötta. Det andra är att vi ska få fart i ett fairplay-projekt, och i det projektet finns ett integrationsperspektiv. Istället för att höra en massa om invandrarföreningar som beter sig på det ena eller andra sättet så vill vi ha fakta på bordet, och hjälpa till med stöd och utbildning.
Finns det ett omvänt problem, en attityd även underifrån?
– Självklart. Jag tror inte det, jag vet. Kulturskillnader är en utmaning. Om man kommer från ett land med en helt annan kultur kring det här med ideellt ledarskap, så är det svårt att smälta in. Vi måste förhålla oss till det.