Bank: Vad gjorde vi här egentligen
CRAIOVA. En märklig match, en medioker matta, mycket lite märkvärdigt att ta med hem.
Sveriges b-uppställning fick knappt chansen att ta chansen.
Vad gjorde vi här, egentligen?
Anmärkningsvärda uppgifter från Eurostat nyligen: Rumänien är EU:s tredje fårrikaste land. I fjol fanns här 9,8 miljoner får (de allra flesta av dem sympatiska), ocjh i går natt hade någon släppt ut allihop att beta på Ion Oblemenco-stadions gräsmatta i Craiova.
Eller vad vet man. Det var i alla fall så det såg ut.
Landslaget hade scoutat Rumänien som en lämplig bortamatch för att få lite trevligt marsväder och lagom bra motstånd. Istället hamnade de på en ultramodern arena med medeltida gräs, knallskott och kravallpolis.
Vi var ju förvarnade.
Ingen kväll för bräckliga drömmar
På vägen till Oblemenco trängdes batonger och neddragna visir på trottoarerna. För ett par tusen Craiova-ultras var det här inte först och främst en chans för två unga landslag att göra upp, utan för två gamla arvfiender att spänna musklerna.
Universitatea på ena sidan, det pånyttfödda FC U – utkastat, bankrutt, nedlagt och omstartat i division fyra – på den andra.
Kravallpolisen fick storma en läktare, Peluzei Sud 1997 (FC U:s största ultrasgrupp) firade att de äntligen fick vara här igen, på ”sin” arena, kastade in knallskott, matchen fick brytas en stund före paus.
Nej, det här var ingen kväll för bräckliga VM-drömmar.
Förutsättningarna var tuffa redan på förhand, Janne Andersson visade sin första VM-hand i lördags, och på det här underlaget gavs helt enkelt inte något utrymme för några himlastormande individuella initiativ.
En blåklädd b-uppställning
Vad vi fick istället? En blåklädd b-uppställning (bonusinfo: utespelarna i startelvan är fostrade i Elfsborg, MFF, MFF, Elfsborg – MFF, Norrköping, Elfsborg, Norrköping – MFF, BP) som stod lojalt kompakt i 4-4-2 och försökte göra ett så bra jobb som möjligt.
Pontus Jansson och Oscar Hiljemark var bäst på att trycka till och försöka vinna något med sitt passningsspel. Ken Sema vann stundtals meter med sin fart, och Isaac Kiese Thelin vann väldigt mycket mer än han förlorade i sitt duellspel.
Det är genuint svårt att läsa ut mer än så av det här.
Pontus Jansson har både attityd och fötter för att gå in som mittback om det behövs, men han har en lagkapten och en Manchester United-back framför sig. Hiljemark har självbilden och kvalitén som krävs för att vara ett alternativ på mittfältet, men vi lärde oss inget nytt om honom här.
Det var svårt att spela sig fram, Sverige klarade det inte, det blev den där sortens match där John Guidetti springer två maraton utan att någonsin röra bollen, och där varken Ken Sema eller Jimmy Durmaz, oavsett vilka kanter de testade, kom ner mot kortlinjen.
Cosmin Contra – bindgalen ute vid sidlinjen – valde att starta med det unga, offensiva gänget som vände matchen mot Israel senast. Hemmaspelaren Alexandru Mitrita rörde sig smart mellan Johan Larsson (som hade det jobbigt) och Jimmy Durmaz och hotade stundtals i första halvlek, men efter paus hade Sverige bättre koll på honom, och när chanserna väl kom så var det svenskarna som fick dem.
Kiese Thelin – skott utanför.
Ken Sema, på fint djupledsstick från Hiljemark – halvdant avslut.
Efter en timme vände inbytte Dorin Rotariu runt i straffområdet och skickade in sitt första landslagsmål för Rumänien. 1–0.
Tror inte Janne Andersson blev klokare
I lördags spelade förstauppställningen något som liknade en tävlingsmatch inför fullsatta läktare i Solna. Här spelade andrauppställningen något som liknade en karaktärstestande novemberkåsa inför knallskottskastare och kravallpolis.
Jag tror inte att Janne Andersson och Peter Wettergren blev vare sig klokare eller oroade av det här. De satte en bock för Pontus Jansson, Jimmy Durmaz och Oscar Hiljemark, noterade att laget vet hur man står rätt, men att det är skillnad på reserver och startspelare.
Sedan bytte de kläder och flög hem. Vi andra fick se en ny rumänsk generation på planen och Miodrag Belodedici och Adrian Mutu som strök runt inne på spelarhotellet.
Mycket mer vet jag inte om jag kommer att minnas av det här.