Simon Bank: Kan inte bli något annat än tre poäng
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-10-13
Det var fint att komma till Liechtenstein till slut. Jo, dels för att det är väldigt vackert på ett Sound of Music-aktigt vis, med sjöar och rakryggade berg – men lika mycket för att jag varit lite nyfiken på liechtensteinarna ett tag.
Allt är en boks fel.
Häromåret stod jag och bläddrade i Stamping Grounds under ett besök i London, en smärt liten bok. Charlie Connely ägnade ett år åt att följa Liechtensteins fotbollslandslag genom VM-kvalet och berättade ingående om alla från Serie A-proffset Mario Frick till skolläraren som spelade back.
Man kan inte raljera när man spelar fotboll
Jag köpte aldrig boken, men jag borde. Jag minns att fanzinet When Saturday Comes, med ljuvligt torr Noël Cowardesk sarkasm, recenserade den med omdömet ”Den bästa bok som skrivits om liechtensteinsk fotboll”.
I dag ska Sverige spela fotboll här, på Rheinpark Stadion i Vaduz.
Det är en fin, liten stadion. Inramad av skog och berg.
Vaduz spelar i schweiziska andraligan och gör det ganska bra, området luktar mysigt av använd komat och de säger att i alla fall tretusen kommer att titta på. Ingen kommer att ha en banderoll med texten ”Välkommen till helvetet”.
Jag vet inte så mycket om Liechtenstein än. Det är världens fjärde minsta land, det finns dubbelt så många företag som invånare registrerade här. Om man vill vara elak kan man säga att de byggt en del av sitt moderna välstånd på andras kriminalitet. Om man vill vara ärlig kan man säga att det har Sverige också.
Sveriges laguppställning i kväll: Isaksson – Concha, Majstorovic, Hansson, Edman – Linderoth – Wilhelmsson, Källström, Ljungberg – Elmander, Allbäck. Liechtensteins laguppställning (preliminär): von Trapp – von Trapp, von Trapp, von Trapp, von Trapp – von Trapp, von Trapp, von Trapp, von Trapp, von Trapp – Mario Frick.
Se där, en raljerande ton. Det är ett privilegium man kan unna sig när man skriver, för då kostar det inget. Om man raljerar när man spelar fotboll kan det kosta poäng.
Även mot Liechtenstein.
De har de senaste åren tagit poäng av Makedonien, av Nordirland, av Bosnien, Ungern, Portugal, Slovakien och Island. De har bara förlorat fyra av sexton tävlingsmatcher de tre senaste åren med mer än två mål.
Det där är precis tillräckligt för att Sverige ska kliva ur sängen, vakna och göra sitt jobb.
De måste ta ett steg.
Såg väldigt lugna och fina ut
Eller, som Tommy Söderberg alltid sa, de måste ta tiotusen steg var. In i kaklet, ni vet. Gör spelarna det – och det gör de alltid – så är den här matchen död och begraven efter en timme. Jag tror det blir 4–0 till Sverige. Det kan bli 2–0, det kan bli 7–0, det kan inte bli något annat än tre poäng.
– Det får gärna bli fantastisk fotboll i 90 minuter och
7–0, det vore roligt. Men det är poängen vi ska ha, sa Marcus Allbäck.
Och Allbäck kunde inte komma ihåg att han varit med och tappat mot ett så här underlägset lag, i något sammanhang. Det kunde inte Petter Hansson heller.
De såg så väldigt lugna och fina ut när de joggade runt på Rheinpark Stadion i går kväll. Det var dimmigt och lite rått, Mikael Nilsson hade stannat hemma och även om det kan göra backlinjen lite mindre funktionell så öppnar det för Matias Concha – och det är intressant. Han är en bättre inläggsspelare än Nilsson, men gör också fler fel på en match. Slipar han bort den biten i Bundesliga så har vi helt plötsligt två Erik Edman-typer i landslaget, en på varje kant.
Gå till jobbet och stämpla in
Annars är det inte så mycket att fundera över. Anders eller Kim spelar ingen roll den här gången; Kim Källström har sitt skott och jag gissar att det öppnar för honom mot ett lågt spelande lag. Men Anders Svensson älskar att spela skarvspel med Fredrik Ljungberg, det är också en kvalité som räknas.
Resten handlar om att gå till jobbet, stämpla in, göra det man ska, stämpla ut och fundera över andra frågor.
Som:
Hur gick det i Århus?
Om inte Danmark slår Spanien kan Sverige säkra EM-biljetten även teoretiskt på onsdag, och då har Lagerbäck två fina träningsmatcher att testa lite nytt på i höst.
Men först ska vi titta på Liechtenstein. Vi ska höra koskällorna, känna doften av gödsel, titta på å-så-vackra-berg och se ett svenskt lag som håller Mario Frick i handen i 90 minuter medan Allbäck, Elmander och Fredrik Ljungberg gör mål lite då och då.
Ett steg till, på vägen till Österrike och Schweiz.