Bank: Vacker natur och Ikea räcker inte
I lördags handlade det om att göra ett arbete. I kväll är det personligt, i kväll handlar det om revansch.
På Österrike?
Nä. Det är dags för Sverige att ta revansch på Sverige.
Vad kommer du att tänka på när någon säger ”Sverige”? Före avresan till Stockholm fick Ralf Rangnick frågan av den österrikiska pressen.
Förbundskaptenen svarade med ett busigt leende.
– Schöne Natur und Ikea…
Man hade kunnat tänka sig 4-4-2, struktur, Emil Forsbergs bollmottagningar (han älskar ju dem) eller till och med något om fasta situationer. Eller att Sveriges lagkapten – de känner ju varandra! – är duktig.
Nix.
Vacker natur och Ikea, är det vad vi blivit nu?
Österrike dödade Sveriges EM-dröm – minimal chans att gå till EM
Jag lutar mig åt Robin Olsen
Det går ju att förstå, ur ett österrikiskt perspektiv. Så mycket till fotbollsmotstånd har Sverige inte varit. Senast de var i Solna hade de kunnat smuggla fraktfartyg genom ett dysfunktionellt Hamrén-lag, men nöjde sig med att skicka in fyra bollar i nät. Senast de mötte Sverige, i juni, hade de kunnat göra fem.
I kväll är det dags igen, i kväll får det absolut inte vara dags igen.
Jag lutar mig mot Robin Olsen, målvakten som i mediala sammanhang gått från att vara typen som man velat peta på med en pinne för att se om han lever till att vara en av landslagets tydligaste röster, och det han sa om haveriet i Wien.
– Det som hände ska inte få hända igen.
Han sa det på ett sätt som om han svalde bisatsen ”för då kommer jag att göra kaos med varenda jävel i laget”.
Om den attityden inte smittar rent pandemiskt i truppen är allt över. Då får Robin se fotbolls-EM på tv, då får Janne Andersson packa väskorna. I går pratade Victor Nilsson Lindelöf om hur Österrike ”vann alla dueller” i Wien, och det var knappt ens en överdrift. När jag snabbspolar mig igenom den matchen är den nästan värre än jag minns.
Österrike skapade chanser genom tidiga svenska bolltapp, genom vunna dueller, genom att spela rakt genom ett glest svenskt innermittfält. Det var så oerhört enkelt. Efter den finfina insatsen mot Estland i lördags fick vi som tyckte om vad vi såg det senaste årtiondets Pisa-mätningar bekräftade: Väldigt många svenskar saknar basal läsförmåga.
Det var en perfekt insats mot ett lag som Estland, skrev vi. JO MEN DET VAR MOT ESTLAND, meddelade mejlarna Sven och Göran och Björn och Lennart et al.
Sverige var mjukt som en vaniljsufflé
Men det här ska Robin Olsen, Lindelöf och de andra veta: Estland vann 59 procent av sina defensiva dueller mot Österrike, Sverige 49 procent. Estland vann 34 procent av sina offensiva dueller, Sverige 29. Samma trend över hela linjen: Österrike hade mycket lättare att komma till avslut på hörnor, i öppet spel, på kontringar mot Sverige än de hade mot Estland som är världens sämsta fotbollslag (Källa: Sven, Göran, Björn och Lennart).
Sverige var mjukt som en vaniljsufflé i Wien. Det är därför insatserna är så hårda inför ett darrande Friends Arena i kväll.
Det är väl också därför som det känts mer eller mindre uppenbart att Albin Ekdal kommer att starta i mitten – med Jens Cajuste, enligt uppgifter till Sportbladet, och hur modigt vore inte det? – och att Sverige kommer att försöka centrera tidigare, med fler spelare, när de förlorar bollen i något som i alla fall liknar 4-3-3-formen de hade i Tallinn.
Ken Sema går knappast att flytta på, även om det var ursprungstanken. Han var för stark, för snabb, för bra senast.
Sverige har, som vi såg då, ett landslag igen. Viktor Gyökeres förändrar dynamiken jämfört med i Wien, de offensiva alternativen är fler, mittfältsuppsättningen av en helt annan kaliber.
Det handlar om heder
Ralf Rangnick är en av ideologerna som format nutidens fotboll, hans Baden-Württemberg-skola har färgat hela Europa med sin fart och löpning, sin intensitet och starka offensiv.
Om Sverige möter det med Ikea och vacker natur behöver matchen inte ens spelas.
Om Sverige tar med sig allt vi såg i Tallinn, ställer upp i duellspelet, arbetar ihop ett tätare mittfält och är modiga och skickliga nog att sätta ihop åtminstone de enklaste passningarna – då har de en match.
Har de en match har de en chans, tar de sin chans är de med i kvalet igen.
Det handlar om svensk landslagsfotbolls framtid, det handlar om en förbundskaptens jobb, om tre poäng. Det handlar om tio saker till som alla är väldigt medvetna om.
Jag med, men det är vaga mål inför 90 öppna fotbollsminuter. När Sverige kliver in på sin arena i kväll vill jag först och främst och utan undantag se dem vara på plats där duellerna står.
Det handlar om heder.