Scenen är er, Blågult
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-09-10
Möjligheterna är större än någonsin – men då måste Sverige växa fort
I dag börjar VM, med fler och större möjligheter än någonsin.
Vill ni utforska dem, Sverige?
Då måste ni växa, och det fort.
I dag inleds fotbolls-VM, Tyskland möter Argentina och det känns som att man sett alltihop förut.
Tyskland mötte Argentina i gruppspelet för tre år sedan också, och Sverige ska möta samma tre lag som de gjorde i USA 2003.
Först, i morgon, väntar Nigeria – och det finns liksom inget utrymme för misstag.
I damfotboll finns fortfarande mjuka motståndare, men Sverige kommer inte att få möta dem den här gången.
Det kommer att bli stentufft, hela vägen.
Chengdu är molnigt, ljummet, och åtminstone på ytan anpassat till den nya världen med dess nya värden. Det är lättare att öppna sig för McDonald’s än för mänskliga rättigheter.
Det bor fyra miljoner människor i centrala Chengdu. Det är gigantiskt med svenska mått mätt, det är ordinärt i Kina.
Och därmed har vi kommit in på Caroline Seger och Lotta Schelin.
Är de giganter eller ordinära?
Jo, båda är superstjärnor i allsvenskan, men om Sverige vill något med sitt VM måste de bli lika stora i den här miljön.
Laget går i på det djupa direkt, vi har de afrikanska mästarna Nigeria, världsettan USA och världsfemman Nordkorea i gruppspelet.
Om Dennerbys 4–3–3 ska hålla måste Seger vara enorm som bollvinnare redan från start, redan mot de fysiskt tuffa nigerianskorna.
Nigerias spel – som gjort för Schelin
Nigeria, överlägset i Afrika sedan snart 20 år, brukar spela med stort defensivt djup, som gjort för Schelins löpningar. Däremot finns det fortfarande all anledning att ha respekt för Precious Dede. Hon var en av VM:s bästa målvakter 2003, och hon är fortfarande ohotad etta i Nigeria.
Sverige ska vinna, på individuell kvalité och bättre organisation.
Det färska spelsystemet är intressant, men vågat.
Det bygger på att Seger och Nilla Fischer klarar att hålla ihop mittfältet defensivt och fördela bollar framåt, mot fötter och ytor.
Mot, bland annat, Lotta Schelin.
Hanna Ljungberg och Victoria Svensson har, i tio år och mer, visat att de är världsanfallare. ”Vickan” har till och med varit det i olika roller, både som rapp målskyttsråtta och klok regissör en bit ner i planen.
VM i Kina är Lotta Schelins stora chans att ta sig upp på samma nivå.
Och hon måste göra det om det ska bli mer än det borde.
Tittar man på Sveriges lottning så ser den ut så här:
I mitten finns en stor, stor dörr som leder till en andraplats i gruppen, en kvartsfinal mot Tyskland och hemresa den 23 september.
Alternativen? Missat slutspel skulle överraska mig mycket, en plats i semifinalen skulle överraska mig precis lika mycket.
Det var längesedan förutsättningarna var så tydliga – och det är första gången som ett VM för damer är så öppet som det här.
USA är förstås favoriter
USA har inte förlorat på två och ett halvt år och är i VM för att väcka ett land som glömt bort dem. De har tolv debutanter, ett embryo till liga att göra reklam för, och Abby Wambach som kan springa rakt över vilken backlinje som helst. De är förstås favoriter. Men ta ett passningssmart Nordkorea, ett darrigt men kompetent Tyskland eller ett optimistiskt Sverige så ser ni en turnering som kan ta eld när som helst.
Och mest av allt, och som vanligt, ska vi hålla ögonen på Marta.
Målen hon gjorde mot Kanada på Maracana i somras – fem stycken! – visade hela vidden av hennes geni. Det ska bra lag till att stoppa henne, och om Brasilien får en bra start kan de bli världsmästare.
Och varför inte? Om det är något som damfotbollen behöver för att växa globalt så är det superstjärnor.
En Marta, en Abby Wambach.
Och, väldigt gärna, en Lotta Schelin.
VM är här nu, den största scen som finns för den som vill kunna kalla sig världsstjärna.
I morgon, klockan 14.00: Sverige–Nigeria. Det är bara att gå ut och visa att ni hör hemma där.