”Såg skeppet sjunka, nu är HIF på rätt köl”

Johan Flinck

Flinck: ...men ”Henke” har mycket att jobba på

helskärm

HELSINGBORG. Vi såg ett skepp sjunka på en byggarbetsplats mitt i Helsingborg.

Då vände babords sida allting på 2,5 minuter.

Supportrarna hade annonserat Röd Lördag.

Men i själva verket var det krismöte utlyst på Olympia denna lördag.

Eller i varje fall måstematch (vi är ju trots allt bara i fjärde omgången).

Åtminstone för Helsingborgs IF som hunnit tappa tre 1-0-ledningar på de tre inledande matcherna, kraschat mot Hammarby, varit i tuffa ordväxlingar med fansen efteråt och med en tränare som redan efter tre omgångar frågade sig själv och omgivningen om han var rätt man för jobbet.

Henrik Larsson valde då att stuva om igen i startelvan. Tre av spelarna som varit ordinarie i de tre första matcherna tog inte plats i startelvan: mittfältsankaret Johan Mårtensson (skadad), målvakten Matt Pyzdrowski (petad) och mittbacken Calle Johansson (petad, förmodligen för att Larsson ville ha sina två bästa huvudspelare mot Falkenbergs luftvapen Araba och Nilsson).

Därmed är det bara fyra spelare som startat samtliga matcher fyra matcher för HIF: Adam Eriksson, Lalawele Atakora, Darijan Bojanic och Jordan Larsson.

På väg att under

Då gick Falkenberg ut och gjorde 1-0 redan efter 22 minuter på en inlyft frispark som Araba nickade i stolpen och vars retur kapten David Svensson sedan petade över mållinjen. Varför var det Atakora som var närmast Araba där? Och var fanns man på andrabollen, som man snackat så mycket om?

Där och då var HIF ett sjunkande skepp på väg att gå under med man och allt.

Man hade visserligen ett spelövertag i resten av halvleken men skapade inte en enda riktig vass målchans under första halvlek förutom när Jordan Larsson störtade fram vid främre stolpen på Martin Christensens låga inlägg strax före Falkenbergs ledningsmål. Detta mot tabelljumbon som släppte in flest mål i allsvenskan i fjol och inlett med att läcka nio mål bakåt i allsvenskan.

I paus slipades knivarna, krisrubrikerna formulerades och den allmänna uppfattningen var att Helsingborg skulle stå med superettans överlägset finaste arena nästa år.

När detta skrivs, i slutminuterna av matchen, vet vi inte vad Henrik Larsson sa till sina spelare i halvtid men det är väl inte otänkbart att han hämtade inspiration från sin gamle tränare Sir Alex Ferguson (nej, det gjorde han tydligen inte, utan predikade lugn, tålamod och 45 minuter kvar).

För in kom HIF och vände det där sjunkande skeppet på rätt köl på rekordtid. Och man gjorde det på babords sida.

Redan innan en minut hade gått av andra halvlek hade Linus Hallenius petat in kvitteringen på Adam Erikssons kyliga assist sedan den sistnämnde och Martin Christensen dragit upp ett anfall på vänsterflanken.

Bäst i Helsingborg

Bara 1,5 minut senare stod Eriksson, nyförvärvet från just Falkenberg och som varit HIF:s bäste spelare i allsvenskan i år, och ropade på bollen utanför straffområdet, lite till vänster. När han fick den smällde han in den från 20-22 meter via ribban och skickade samtidigt in sin ansökan till årets mål-tävlingen. Om det var av respekt mot sina gamla lagkamrater eller chock han bara stod som förstenad efteråt låter vi vara osagt här och nu.

Efter 52 minuter kom Martin Christensen loss igen på vänsterkanten och fälldes precis vid straffområdeslinjen av David Svensson. Domare Mohammed Al-Hakim pekade på straffpunkten och man kan förstå Svenssons protester. Bojanic smällde dit 3-1 på en högklassig straff.

Redan där och då kändes matchen faktiskt punkterad, fansen sjöng ”Vi är Henriks röda hjältar” och Olympia badade i sol.

Falkenberg skakade inte fram en enda högkaratig reduceringsmöjlighet under resten av matchen.

HIF vann rättvist måstematchen och Falkenberg kom ett steg närmare superettan.

Men det finns fortfarande mycket att jobba på för kapten Henrik Larsson. Man lyckades vända skeppet på rätt köl i dag med en snabbt ihopkallad räddningsaktion men att säga att HIF:s säsong har vänt nu är att ta sig vatten över huvudet.