Bank: Du har ont om tid, Tomasson
Fas 1, Försök 2: Albanien, på hemmaplan.
Kulturrevolutioner tar tid – landslagsfotbollens problem är att man inte har någon.
Kan man få något som hjälper mot stress?
Det var inte roligt senast, så nu delar vi om.
Reaktionerna efter kölhalningen i Portugal har på sitt sätt varit fascinerande att ta del av, inte minst för oss i mediesvängen.
– Trodde ni att allt skulle funka direkt?! undrar folk.
– Var ni överraskade av att Sverige förlorade mot Portugal?! ville de veta.
Räcker att lyssna på Kulusevski
Och, öh, nä. Eftersom inte en enda röst gett uttryck för något sådant, vare sig före eller efter matchen i Guimarães, var det lite svårt att förhålla sig till.
Alla förstår att det här är ett projekt, alla förstår att Portugal är mil längre fram i både kvalité och process. Det var liksom inte poängen.
Vad poängen var? Som väldigt ofta så räckte det fint med att lyssna på vad Dejan Kulusevski sa efter 2–5, eftersom det var på pricken.
Han sa:
– Allt sitter inte efter en dag. Det kommer att ta tid, men samtidigt ska man inte släppa in fem mål. Man ska försvara med sitt liv, vinna fler dueller. Vi måste bli bättre på försvarsspelet.
Å ena sidan: Ingen väntade sig att allt skulle sitta perfekt på en kvartsrast. Å andra sidan: Det ska ju inte se ut så där.
Raketforskning är det inte.
Tar Tomasson första steget i kväll?
I kväll spelar Sverige mot Albanien, en motståndare från en annan division än Portugal. De kvalade in till EM, viftade bort motståndare som Polen och Tjeckien i höstas, och strax före jul tilldelades den relativt nye förbundskaptenen Sylvinho albanskt medborgarskap av Albaniens president som tack för att han satt albansk fotboll på europakartan.
Är det i kväll Jon Dahl Tomasson tar första steget mot att bli hederssvensk?
Sannolikt inte, det här är bara nästa lektion för ett lag som vill bli något nytt och annat.
Efter kraschen i Portugal pratade Tomasson om passionen och tålamodet som krävs i det här projektet, den här förändringen av spelkultur, av internationalisering eller modernisering av svensk landslagsfotboll. Det går att ha invändningar mot båda de där etiketterna.
För det första kan man undra om det alltid finns ett värde i att följa internationella trender, för det andra så är ”modernt” något som tenderar att skifta innehåll (smärtsam insikt varje gång jag öppnar min garderob). För tjugo år sedan var Otto Rehhagel i Portugal och spelade stenåldersfotboll med Grekland, markeringsfotboll på tvärs mot alla internationella trender.
Han vann, Grekland blev Europamästare, och inslag av markeringsspel fick en renässans.
Men Sverige vill (utöver man-man-inslagen vi såg mot Portugal) spela underhållande, framgångsrik fartfotboll, och de behöver få misslyckas för att lära sig hur man lyckas.
– När man ser attityden spelarna haft de här dagarna… det har varit väldigt bra, sa Tomasson efter debuten.
Viljan finns, ambitionen och övertygelsen också. På en del håll finns garanterat kvalitén också.
Men hur långt räcker det?
Portugals förbundskapten Roberto Martinez är en fotbollsideolog som vet hur man förändrar en kultur, vad som gör det möjligt. Han tog det fish-and-chips-doftande Wigan från brittisk stenålder till spansk passningsfotboll. Och han har arbetat med landslagsfotboll i både Belgien och Portugal. När jag pratade med honom i toesdags så hyllade han Jon Dahl Tomassons idéer, men det som fastnade var nästa mening, efter att jag frågat om vilka svårigheter som möter den som vill förändring.
– Det är en omställning, sa han. Problemet man har som förbundskapten är att man inte har så mycket tid.
Vi får hoppas
Tomasson har mycket tid för att vara förbundskapten, men lite tid för att vara fotbollstränare. Och han kan, som bekant, inte värva det han behöver. I kväll möter Sverige EM-klara Albanien, och när vi ägnat en stund åt att se oss som bättre än dem så kan vi fundera över om vi inte gärna haft Atalantas kapten Berat Djimsiti som mittbacksalternativ, om vi inte haft nytta av Hysaj som ytterback eller (Inter-talangen) Kristjan Asllani och Lecce-krigaren Ylber Ramadani för att täta ett innermittfält.
Vi får hoppas att de vi har växer, att Hugo Larsson tar plats, att Jens Cajuste förstår hur bra han kan vara. I kväll kommer vuxenduon Emil Forsberg och Samuel Gustafson in från start, med väldigt mycket fotbollsintelligens och den sorts trygghet som kapar dalarna i spelet.
Jon Dahl Tomasson har sagt att det är en resa vi är ute på, att det här är Fas 1 i Den Stora Omställningen. Det historiska målraset i Portugal var ingen katastrof i det perspektivet, det kommer säkert att se bättre ut redan i kväll, och det kommer inte att betyda att allt är klart.
Sverige möter Albanien, vad kan vi hoppas på? En defensiv som hänger ihop, ett steg framåt, gärna två.
Problemet man har som förbundskapten är att man inte har så mycket tid.
Resan går vidare, vi vill gärna se att den rör sig i rätt riktning.