Niva: United är fullt av svårslagna spelare – om tio dagar kommer en till

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-12-07

MANCHESTER

En nedgången förort i sydvästra Manchester.

Här har du ditt nya hem, Henrik Larsson.

Här på Drömmarnas Teater dansar bara de allra största.

Segervrål Manchester United låg under med 1–0. Sen tog stjärnorna tag i matchen och vann till slut med 3–1.

När Sir Alex Ferguson gör en viktig värvning brukar han ta med nyförvärvet på en tur runt Old Trafford.

Han tar honom genom pokalrummet med alla bucklorna, förbi minnesplaketterna för flygkraschen i München 1958 och statyerna över The Busby Babes. Han fortsätter ner till omklädningsrummet där alla superstjärnor bytt om, och avslutar rundturen ute på planen.

Där – mitt i grytan, i skuggan av de väldiga läktarna – ställer han frågan:

– Det här är en väldigt speciell klubb. Är du stor nog för att kunna spela för den?

Alla kan inte – om de är riktigt ärliga – svara ja på det.

”Jag älskar att komma hit”

Manchester United är en väldigt speciell klubb och Old Trafford är en väldigt speciell arena.

Vatten har runnit under broarna, amerikaner har köpt klubben, asiater har koloniserat läktarna – men när allting kommer kring och bollen ligger på mitt­cirkeln är Old Trafford fortfarande ”Theater of Dreams”, Drömmarnas Teater.

Ingen annan arena i Europa rymmer samma unika cocktail av tradition, historia och romantik kombinerat med atmosfär, akustik och storslagen arkitektur.

Jag älskar verkligen att komma hit, att ta spårvagnen ner till sydvästra delarna av staden, gå de sista hundra metrarna till arenan längs Sir Matt Busby Way och känna hur Old Trafford tar över mig.

Ingen annan arena får mig att känna att det verkligen är här och nu – i fotbollens centrum – som det händer.

I går var det egentligen upplagt för en ganska stilla och behaglig kväll, ett stilla rutinuppdrag för att spela hem ett kryss mot en underlägsen motståndare.

Och så gör Benfica mål – och allt välts i ett enda slag på ända.

0–1, och plötsligt blir det uppenbart vilken oerhörd press det för med sig att representera världens kanske allra mest berömda klubb.

Det är nu som det visar sig vilka som verkligen är stora nog att spela för Man United, och vilka som bara låtsats att de är det.

0–1, och en dryg halvlek från ett av tidernas största Europafiaskon.

Jodå, det blev en uppryckning

Det är bara att bita ihop och ta tag i det. Det är en del av hela paketet, och det har också Alex Ferguson förklarat:

– Någonstans djupt nere i materialet som gör Manchester United finns det ett drag som nästan är självmordsbenäget. Vi kan vara underhållande, fenomenala – men vi håller oss aldrig på den säkra sidan. Medan jag får tre hjärtattacker och smärtsamma sammandragningar i magen ska det här laget alltid göra det svårt för sig. Det ligger i klubbens natur.

0–1, och Stretford End-läktaren vrålade fram en ljudvägg som begärde uppryckning.

Och jodå, uppryckning blev det.

Årets upplaga av Man United är en stark upplaga.

Laget hade ställt till det för sig, men det reparerade den skada de själva åstadkommit.

Manchester United ökade tempot, skärpte koncentrationen och spelade ut Benfica.

Han kan svara som Cantona

Skickliga, svårslagna, mentalt starka – det här är ett lag fullt av riktiga Manchester United-spelare.

Om tio dagar kommer en till.

Det är då som Henrik Larsson åker över till Manchester för att bekanta sig med sin nya omgivning.

Kanske tar Sir Alex Ferguson då med honom på sin patenterade rundtur, och kanske avslutar han med sin beprövade fråga.

Henrik Larsson har ingenting att bevisa, och han vet om det. Han tillhör dem som kan se Ferguson i ögonen och säga:

– Ja, jag är tillräckligt stor för Manchester United.

Han kan svara så – eller så kan han svara som Eric Cantona gjorde:

– Frågan är inte om jag är stor nog för klubben. Är klubben stor nog för mig?

Erik Niva

Följ ämnen i artikeln