Dukat – för en ny fest
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-06-19
Pontus Wernbloom i stor intervju om minnen, maten och matchen
BÅSTAD/HELSINGBORG. VM 1994, Sverige–Ryssland 3–1.
En midsommar som sitter djupt i den svenska fotbollssjälen.
I kväll väntar Italien i U21-EM och Pontus Wernbloom har dukat för en ny fest – men vågar inte lova seger.
– Då blir man bara besviken. Det är bättre att slå ur underläge ... och slå så jävla hårt man kan.
Efter 5–1 mot Vitryssland har intresset för U21-EM stigit rejält. Journalistuppbådet som följer det svenska landslaget växer för varje dag. En spelare som nästan alla drar i är innermittfältaren Pontus Wernbloom vars kompromisslösa spelstil och ledaregenskaper är ovärderliga för det unga landslaget.
Sportbladet dukade upp ett midsommarbord och tog ett snack med 22-åringen från Kungälv om gamla och förhoppningsvis kommande fester.
Minns du vilken VM-match som spelades midsommarafton 1994?
– Nä, men jag minns alla resultaten.
Det var Sverige–Ryssland – såg du den?
– Ja, ja. Oleg Salenko gjorde mål på straff, sedan Brolin ett och Dahlin två. Vad är det kommentatorn säger ...”1–1 står det på tröjan och 1–1 står det i matchen”.
– Och Dahlins jävla nick, det är väl det man kommer ihåg.
”Tycker jag kan lira också”
Pontus Wernbloom tänker efter:
– Det var nog då mitt fotbollsintresse tog fart. Matcherna gick på nätterna men jag fick vara uppe ändå. Sedan var man ute och lirade på morgonen och ville vara alla dem.
Vem var du?
– Brolin. Det kan man inte tro, säger Wernbloom och garvar patenterat.
Vem har du haft som fotbollsförebild?
– Raul i hela mitt liv. Och George Weah. De tunga gubbarna.
På mittfältet?
– Det är väl Håkan (Mild) då. Och Roy Keane var en underskattad spelare. Bilden är att han bara kunde skövla. Men det var en bra fotbollsspelare också.
Känner du igen dig i det, att du är underskattad?
– Ja lite så. Folk ser bara en bollvinnare. Men jag tyckar att jag kan lira också. Emellanåt i alla fall, säger Pontus Wernbloom och fyrar av ett nytt skratt.
När Sverige träningsmatchade mot Italien i februari (1–1) gjorde Wernbloom målet på en iskall chippstraff. Under EM är Marcus Berg förste straffskytt.
– Men jag borde slå dem ... Nä, skämt åsido, det borde jag inte.
Hade du chippat igen?
– Det hade jag absolut inte gjort. Han kan mig nu målvakten, vi har bättre gubbar som kan slå straffarna.
Märker du av det stigande intresset?
– Man fattar nog inte riktigt, vi sitter i vår bubbla på hotellet, men det skrivs ju mycket så ...
Läser ni tidningarna?
– Ja, på frukosten sitter man väl och bläddrar i någon blaska emellanåt. Man fattar att det blivit ett större intresse. Men jag tycker att vi förtjänar det också.
Vilka reaktioner fick du efter Vitryssland-matchen?
– ”Vad fan hände?” (skratt).
– Nä men det var nog inte så många som hade sett oss innan. Det är nästan bara positiva reaktioner. Folk är väl inte vana att se ett landslag spela som vi gjorde. Men det är en match och den var mot Vitryssland ... det kommer nog inte att bli samma skönlir mot Italien.
”Jag och Löken gillar sill”
Hur är det när ni promenerar runt på stan i Båstad?
– Folk kommer fram och gratulerar, det är bara att gilla läget. Det är som hemma i Göteborg, vettu. Så var det inte i Båstad i början. Men förlorar vi blir det en annan visa. Så funkar det.
Blir det en ny midsommarfest för fotbollsfansen?
– Jag hoppas det. Men vi möter ett av världens bästa lag. Klart att det är tufft.
Du vågar inte lova något?
– Absolut inte. Då blir man bara besviken. Det är bättre att slå ur underläge ... och slå så jävla hårt man kan.
Hur brukar du fira midsommar?
– Uppe i Smögen. Det är första året på länge jag missar det.
Vad har du på bordet?
– Ungefär det här, säger han och pekar på den väl tilltagna inhandlingen.
– Morsan brukar slänga ihop något. Familjen är med på ett hörn, sedan går vi ungdomar och sätter oss.
Vad är favoriten?
– Sill. Men det är inte så många av mina polare som käkar det längre. Det är bara jag och en som heter ”Löken”. Han är frälst i sill.