Superettan behöver AIK

Superettan föddes år 2000. I år ersätts den av ett helt nytt koncept:

SUPER-ettan.

Den här serien blir trängre, tätare och tuffare än någonsin.

I samma sekund som Paulinho sparkade AIK ur allsvenskan på ett ödsligt Råsunda beställde

superettans casting crew in ett dussin Dom Perignon. Magnumbuteljer.

Behövde AIK superettan?

Kanske.

Behövde superettan AIK?

Absolut.

Att kalla årets serie för "ett getingbo" är som att kalla Taj Mahal "ett hus".

Med AIK får superettan ett lag med historia, publik och den superba egenskapen att alla kommer vilja springa skiten ur dem.

Klarar Gnaget den pressen? Jag tror det.

Truppen är inte stark nog för att lämna några garantier, vare sig vad gäller kvalité eller psyke - men spelprogrammet är generöst i vår och AIK kan få en bra start. Får de det blir resten av säsongen en kärleksaffär mellan en extremt passionerad publik och en extremt passionerad tränare (Rikard Norling).

Gnaget till allsvenskan.

Om vi är överens om att AIK kommer att spela rollen som seriens högljudda, kaxiga stortrut så är det lätt att konstatera att resten av serien är ett myller av klubbar som alla gillar.

Alla älskar Degerfors

Degerfors är tillbaka, med Henrik Berger och allt.

Alla älskar Degerfors.

Ännu mer: Sagolaget Ljungskile, Vilda Väsby, goa Gais, exotiska bandyklubben Boden, klassiska Peking och Öster, pånyttfödda Åtvid, talangfabrikerna BP och Västra Frölunda.

Folk kommer till och med att hålla tummarna för tvångsnedflyttade Örebro, ett lag som behållit både allsvensk trupp och allsvenskt tempo. Den offensiva bredden är imponerande med Kuhi, Costa och den nye argentinaren Walter. Spelsystemet är väl inarbetat, ÖSK har seriens bästa mittfält och kommer inte att tappa många poäng hemma på Behrn Arena.

Örebro behöver inga hållna tummar.

ÖSK till allsvenskan.

Gais - årets skrällgäng

Resten av serien är svårtippad. Självklart kommer IFK Norrköping att hota de två i toppen, åtminstone så länge som Andreas Alms lilla granitbumling till kropp håller.

Gais kan bli årets skönaste skrällgäng i svensk fotboll om Roland Nilsson får ihop bitarna.

I övrigt blir det mest gissningar.

Här är mina:

Årets matcher: IFK Norrköping-Åtvidaberg, Degerfors-Örebro.

Årets skyttekung: Andreas Alm, Norrköping.

Årets soundtrack: Gais-Håkan Hellströms "Gårdakvarnar och skit".

Årets elva: Joakim Olsson (VF) - Patrik Haginge (ÖSK), Kristoffer Arvhage (AIK), Patrik Jönsson (IFK) - Fredrik Nordback (ÖSK), Lars Larsen (ÖSK), Tomas Rosenkvist (Gais), Arash Bajat (VF) - Mattias Moström (AIK), Andreas Alm (IFK), Mats Rubarth (AIK).

Årets bön: Snälla Gud, kan du inte göra så att Andreas Andersson och Hasse Blomqvist kryar på sig på allvar?

Årets hållna Simon Bank-tumme: För Ola Johansson, Västra Frölunda. Alla år.

Simon says...

Simon Bank