”Nyckeln till alla nya segrar – Seger-nyckeln”
Publicerad 2015-04-07
Thorén: Pia Sundhage måste använda sin stjärna på rätt sätt
Med bara två månader kvar till VM står en hårt prövad Pia Sundhage med ett lag som har identitetskris och vacklande försvarsspel.
Nyckeln till nya segrar?
Seger-nyckeln.
När den skrala nattsömnen gnuggats ur ögonen och den olustiga förlustkänslan klingat av klev svenska landslaget ut i solskenet på Tele2 Arena.
Det är där, i morgon mot Danmark, som frågorna kring det bristande försvarsspelet och det saknade engagemanget måste få svar.
Coachen sätts på prov
Det är dags att kliva från snack till handling och Pia Sundhages fotbollskunnande och taktiska ledarskap sätts på prov.
Hon tog över ett landslag från Thomas Dennerby och klarade EM 2013 godkänt.
Till VM har hon designat och lagt grunden till sitt lagbygge själv.
Pia Sundhage har gjort det genom att utveckla anfallsspelet. Det har skett på bekostnad av försvarsspelet och när Schweiz, som gjort sin läxa, tog tillvara på slarviga bolltapp och hittade ytorna bakom en långsam högt stående backlinje i söndags så fick alla nog.
Spelare och Pia Sundhage.
Det kan räcka långt, en väckarklocka för att skärpa sinnena och få spelarna att visa samma hjärta på plan som i de peppande uppvärmningsövningar.
Men jag tror att det krävs mer.
Spelgeni med hårda armbågar
En nyckel till framgång är Seger-nyckeln.
Caroline Seger har varit en kugge i landslaget i flera säsonger. Hon gjorde sitt första mästerskap för tio år sedan och är ett spelgeni med mjuka fötter och hårda armbågar.
Men landslaget måste använda henne rätt.
Tidigare har Caroline Seger nyttjats i en mer offensiv roll med hårt defensivt arbetande innermittfältare bakom sig.
I Pia Sundhages 4-1-3-2 har den naturliga ledaren Caroline Seger fått rollen lägre ner i planen. Som lagets etta. Det är inte främst för 30-åringens defensiva egenskaper utan för att få hennes kvalité i uppspelen.
I många matcher har det fungerat alldeles utmärkt. Men under våren är det ofta där det har låst sig.
PSG-proffset har blivit stängd av motståndarna och hamnat i krångliga situationer.
När mittbackarna i sin iver att söka Seger i uppspelsfas slagit bollar till henne har hon varit felvänd eller hårt bevakad. I går innebar Charlotte Rohlins passning till en avskärmad Caroline Seger att Schweiz fick frispark. På den gjorde laget 1–0.
Finns glädjen kvar?
Lösningen som Pia Sundhage ser: få mittfältarna Therese Sjögran och Hanna Folkesson bli mer mötande och tydligare alternativ. Just nu är avståndet mellan backlinje och de tre mittfältarna dock för långt.
Det finns en annan problematik.
Jag minns vad Caroline Seger sa när hon fick etta-rollen inför VM-kvalet 2013: ”Jag får leverera ’trean’, så får de sköta det roliga. Men det är en del av speluppbyggnaden och jag trivs mycket i den. I längre anfall är jag med väldigt mycket.”
Hur kul tycker Caroline Seger att det verkligen är att spela i sin nuvarande roll?
Hon använder små marginaler i sitt spel och är en mästare i att sticka in passningar till Kosovare Asllani och Lotta Schelin, stryps den glädjen av det defensiva ansvaret?
Vi behöver svar – snarast
Ska Pia Sundhage kanske helt enkelt balansera om. Ner med Hanna Folkesson igen? Eller in med mittbacken Linda Sembrant som etta, det har fungerat tidigare och det var så Sverige avslutade mot Schweiz.
Frågorna är många. Svaren vill vi helst ha redan i morgon kväll.