Simon Bank: Lagets ångest är sig lik

I fjol pratade man om tre man längst fram, i år pratar man om tre man längst bak.

Men allt är inte nytt i AIK.

Ångesten, till exempel, är sig lik.

Efter ungefär femton minuter av lillderbyt fick farmarklubben Väsby ihop en spelsekvens som liknade elitfotboll. Det var så man satte i halsen.

Dittills hade det vita laget sett ut som den sämsta Café Opera-sammanslagningen sedan Kahlua och Gordons Gin.

Så många var de enkla misstagen, så lågt var tempot, så primitiv var ambitionen.

- Det kändes som att "det här motståndet kör vi bara över", sa Arash Talebinejad.

Inte ett dugg kaxigt. Jag tänkte precis samma sak.

Men AIK kör inte över någon just nu, de sänker sitt speltempo till samma nivå som motståndet och spelar aldrig bollen på ytor, för att ge fart.

De passar genom mittfältet och får med anfallarna (som de aldrig fick i fjol), men där ett offensivt tänkande lag slår bollar tre-fyra meter framför varandra rullar AIK fega passningar till stillastående spelare.

Nu är det backlinjen som hackar

Dennis Östlundh väggade sig till 1-0, och det var snyggt, men mer blev det inte.

AIK är ett ängsligt lag.

Redan innan serien börjat såg Rikard Norling ut som om han var på väg till sin egen begravning.

Till stora delar berodde det nog på att han inte är typen som njöt av att hålla föredrag i skolan, men i den ängsliga uppsynen fanns säkert ett stråk av sanning.

Norling pratade om att det inte går att bygga på sikt i AIK, att varje match måste vinnas. Den stämningen låter inte som ett växthus för det knippe av orutinerade nästan-allsvenskar som Norling leder.

Han leder dem för övrigt på ett nytt sätt.

Med trebackslinje.

Systemfrågan har överlevt vintern och gnager i gnagarsjälar en säsong till. I fjol var det anfallet som hackade, nu är det backlinjen.

Ett ängsligt lag med tre backar får ofta svårt att spela ett högt presspel, vilket AIK absolut borde klara av mot ett lag som Väsby.

I stället sjunker backlinjen lite, det blir glesare på mittfältet och plötsligt kan motståndaren sätta ihop små anfall.

AIK gjorde aldrig det där 2-0-målet som hade punkterat både ångest och match.

Och så hittade Väsby, långsamt, sin väg in i matchen.

Mahmod Hejazi, en norsk palestinier, nickade snyggt in 1-1 med sin första bollkontakt, och så hade falluckan öppnats på vid gavel.

Först missade Kristoffer Arvhage en push-up, sedan bröt stackars Per Karlsson benet, och så missade Arvhage en offsidefälla till.

91 minuter och 22 sekunder: AIK-Väsby United 1-2.

Det kunde alltså bli värre för AIK.

Nu är de, enligt tabellen, 08-områdets sämsta elitlag.

...men det är inte för sent än

Kanske kan de trösta sig med att det skrällde i Trelleborg och Åtvidaberg också.

Historien är annars ingen tröst. Av de tio lag som senast spelat sig upp i allsvenskan har bara två (Öster 2002, Djurgården 2000) haft en lika mager inledning som AIK mäktat med i år.

Det är inte för sent för AIK, men vore jag Norling skulle jag skrota trebackslinjen i dag och göra allt för att skapa något slags trygghet i en förening och ett lag som ingen trygghet har.

Om nio dagar spelar AIK, med tio SM-guld, bortaderby mot Brommapojkarna.

Dagens glada AIK-besked är att Andreas Andersson kan vara tillbaka då.

Det är, om jag tänker på det, också det enda.

???

Till sist, en annan 08-tabell.

Publikligan:

1. AIK. . . . . . . . . . . . . .13 753

2. Djurgården . . . . ..11 665

3. Hammarby . . . . ..11 485

4. Assyriska . . . . . . . 10 172

5. Väsby . . . . . . . . . . . . . 768

6. Brommapojkarna . . 514

Simon Bank