Fotbollsfabriken

Johan Flinck

Här är miljonprogramsområdet Närlunda – som skapat några av Sveriges största stjärnor

En svensk fotbollsikon, en landslagsstjärna, ett Englandsproffs, en allsvensk skyttekung, ett av årets stora allsvenska genombrott och en super­talang som flyttar till Aston Villa i sommar.

Allihop från lilla Närlunda – miljon­programsområdet i Helsingborg med blott 16 hyreshus och 1 200 invånare.

– Det är helt sjukt, säger HIF:s nye ­stjärna Abdul Khalili om den unika ­fotbollsfabriken inför kvällens derby. 

– Här brukade jag stå och skrika något åt tvillingarna. ­Sedan jagade de mig och ­mina kusiner.

Abdul Khalili, Helsingborgs nye mittfältsstjärna, pekar längs vägen mellan höghusen i betong.

– ”Abbe” var riktigt kaxig när han var liten, både nere på planen och utanför, så vi brukade ge honom några lavetter, garvar Marcus Olsson, proffs i Blackburn sedan två år.

”Vi” är förstås Marcus och hans tvillingbror Martin, landslagsstjärna och Premier League-proffs i Norwich.

Vi står med ”Abbe” vid foten av Närlunda 13.

– Jag och min familj bor högst upp, på ­nionde våningen. Man kan se Öresundsbron därifrån när det är klart väder. Sedan bor Imads familj på våningen under, berättar han.

”Imad” är förstås Imad Khalili – Abbes kusin, allsvensk skyttekung i fjol och numera proffs i Saudi­arabien.

– I det här huset har jag släktingar på alla våningar utom på ­sjunde. Moustafa bor på andra.

”Moustafa” är Moustafa Zeidan Khalili, den 15-årige supertalangen­ och pojklandslagsspelaren som leder skytteligan i division två och lämnar Högaborgs BK i sommar för att bli ungdomsproffs i Aston Villa.

– Klubbens störste talang ­någonsin, säger Högaborgstränaren Kenneth Karlsson.

Och Karlsson har en del att jämföra med då han varit i klubben i decennier – samtidigt som konkurrensen är mördande.

– Det var värsta grejen bland ­alla ungarna när Henke var proffs och kom hem och hälsade på sin mamma här på Närlunda. Alla var ute på gården och ville­ träffa honom. Jag kommer ihåg att han brukade vara ute och spela med sin son Jordan och då ville man alltid vara med. Vi måste ha varit skitjobbiga, ­säger Abdul.

”Henke” är förstås Henrik Larsson – den störste av dem alla från Närlunda.

– Vi brukade springa över till Henke, plinga på och fråga om ­autografen. Då brukade han säga ”det här var sista gången, nu får ni inte fler”, minns Marcus.

– Jo, jag minns att det blev en del autografer, ler Larsson vid minnet.

”Det är helt sjukt”

Vi har alltså en av svensk fotbolls allra största, en landslagsstjärna i Premier League, ytter­ligare ett Englandsproffs, fjolårets allsvenska skyttekung, en av ­vårens absolut hetaste, allsvenska spelare och en supertalang som flyttar till Aston Villa i sommar. Alla kommer de från Närlunda med blott 16 hyreshus och 1 200 invånare; eller­ rättare sagt 17 hus sedan i våras då ”Höjdpunkten”, 22-våningsskrapan som är stans högsta bostadshus, stod klart, och ett par hundra invånare till flyttade in.

Unikt är ordet. Sedan kan vi ju fundera på hur många reportage vi hade läst, sett och hört i tidningar, radio och tv om det i stället hade varit en liten by på 1 200 invånare i, säg, Småland som hade fostrat denna samling fotbollsstjärnor.

Men nu handlar det om ett litet, slitet miljonprogramsområde i Helsingborg.

– Det är helt sjukt, säger Abbe Khalili om fotbollsfabriken Närlunda.

Frågan är förstås: Hur är det möjligt?

– Vi brukar säga att det är nåt med ­Närlundavattnet, skrattar Abbe.

Kenneth Karlsson, som borde ha bäst överblick, kan inte heller ge något bra svar.

– Spontanfotbollen har funnits kvar på Närlunda, men det är heller ingen förklaring för den finns ju kvar på många ställen, säger han.

Abbe:

– Alla är ute och spelar på gården hela ­tiden. 

Vi går bort till det som i dag är en så kallad multiarena med konstgräs men som till för ett par år sedan bara var en asfaltsplan.

Här har de spelat allihop, supertalangerna från Närlunda.

– Tre mot tre eller fyra mot fyra. Du får ­visa vad du går för, är du inte tillräckligt bra får du inte vara med. Det handlar mycket om att förnedra den andre. Ingen vill gå in på planen och skämma ut sig, säger Khalili.

– Men det var bättre när det var asfalt här, då lärde du dig behärska bollen bättre.

Gemensamt för de sex stjärnorna från Närlunda är att de allihop är offensiva spelare (ytterbackarna Martin och Marcus Olsson var innermittfältare respektive anfallare från början) och har en bländande teknik.

”Utvecklas i sin egen takt”

Naturligtvis har Högaborgs BK och Harlyckan, idrottsplatsen som bara ligger en välriktad crosspassning från Närlunda, på ­andra sidan lilla Jordbodalen, också haft en avgörande betydelse.

– Med grönområden, det som är multi­arenan numera och Harlyckan har du alltid haft fina förutsättningar att gå ut och spela fotboll med dina kompisar. Och Högaborg fostrar sina talanger på ett bra sätt, man ­låter individen utvecklas i sin egen takt, säger Henrik Larsson.

Alla hyllar de moderklubben, i dag i division två.

– Du får ta med spelet från gatan till klubben och göra din grej. Om du får göra vad du vill på gården och någon sedan ska bestämma över dig kan det bli lite sisådär. Högborg har också varit bra på att släppa fram unga spelare, säger Khalili.

– Vi fick vår frihet. Man fick dribbla, det var inte att hela tiden släppa bollen ­utan man fick göra sin grej och man fick självförtroende från tränaren, säger Martin Olsson.

Kenneth Karlsson:

– Så är det. Vi vill inte styra våra ledare. Vi vill låta spelarna spela på den nivå de är på och inte låta åldern styra. De mest talangfulla får den stimulans de behöver. Vi har heller aldrig varit rädda för att släppa upp dem i a-laget när de är mogna för det så de får spela seniorfotboll tidigt. Det där vet de om för de har sett många exempel och vill gå samma väg.

Men det kan också vara tufft att växa upp i Närlunda, liksom många andra miljonprogramsområden i Sverige. Arbetslösheten i området är nästan 20 procent enligt kommunens egen statistik. De framgångsrika fotbollsspelarna har allihop barndomsvänner som det har gått snett för.

– Det känns som att antingen lyckas du eller så går det åt det andra hållet, säger Khalili och får medhåll av sin gamle tränare.

– Nånstans väljer de mellan fotbollen och skiten, känns det som. Det var stora narkotikaproblem ett tag, som när Henrik växte upp, säger Karlsson och fortsätter:

– Det är fortfarande ett mycket underligt område. Jag har varit valförrättare där också så jag har sett hur människorna röstar. Trots att där bor många invandrare (57 procent har utländsk bakgrund enligt statistiken) röstade nästan 30 procent på Sverigedemokraterna i senaste valet. Någonstans finns där en hård fasad. Det är en tuff miljö att växa upp i och det är kanske en fördel i de här fotbollssammanhangen när man väl har talangen.

”Så mycket kärlek här”

Martin Olsson har visserligen sagt att ”det enda jag tänkte på var att komma bort från Närlunda och Helsingborg” om sin barndomstid men samtidigt verkar ingen vilja släppa Närlunda.

Tvillingarna Olsson har kvar lägenheten och deras mor bor där periodvis. Både Imad och Abdul Khalili flyttade hem till Närlunda och föräldrarna när de återvände till HIF från Norrköping respektive Värnamo.

– Det är så mycket kärlek här alltså, så mycket glädje. Bara du kommer utanför dörren får du ett leende på läpparna, alla är glada här, speciellt på sommaren, säger Abbe.

Men när han gick kontraktslös hela hösten efter 1,5 år i Värnamo sedan han ratats av HIF 2011 var det på Harlyckan och hos barndomsidolen 21-åringen hittade tillbaka till glädjen.

Han fick nämligen träna med moderklubben, där Henke Larsson var hjälptränare i fjol.

– Henke var på mig som fan om att jag skulle fortsätta kämpa och han fick mig att glömma min ­situation. Han hade alltid roliga träningar och roliga grejer för sig. Helt plötsligt var allt skitkul.

Ett halvår senare är Khalili en av allsvenskans ­hetaste spelare och ska spela sitt första derby på Olympia.

– Jag längtar som fan!

Här är de största stjärnorna från Närlunda

Henrik Larsson, 42, anfallare

En av svensk fotbolls absolut största genom tiderna. Spelade i Högaborg ända tills han var 20 år.

Kenneth Karlsson minns: ”Han var liten till växten länge men kom sen ikapp när han var 17 år och slog igenom ’big time’. Då hade jag honom i j-laget och vi fick tjata in honom i a-laget. Han tränade en vecka och sedan var han ordinarie hela tiden tills han gick till HIF.”

Martin Olsson, 25, försvarare

Lämnade Högaborg 2006 och blev ungdomsproffs i Blackburn. Gått hela vägen till Premier League (Norwich numera) och är sedan ett par år given som vänsterback i landslaget.

Kenneth Karlsson minns: ”Han och Marcus sysslade inte med något annat än fotboll, men det var spontanfotboll och det var svårare att inordna dem i något annat. De lekte fotboll och hade svårt att passa tider och sånt.”

Moustafa Zeidan Khalili, 15, anfallare

Kusin till Abdul. Supertalang som leder skytteligan i division två. Lämnar Högaborg i sommar för att bli ungdomsproffs i Aston Villa.

Kenneth Karlsson: Det värsta jag sett! Han är klubbens störste talang någonsin. Fantastisk speluppfattning och teknik, jättebra skott, kan skjuta med båda fötterna. Har ett jättebra ryck dessutom. Kaxigt ödmjuk och vet vad som krävs.

Marcus Olsson, 25, mittfältare

Tvillingbror till Martin. Vänstermittfältare som kom till Blackburn för två år sedan ­efter flera säsonger i Halmstad.

Kenneth Karlsson minns: ”Här i Högaborg var Marcus anfallaren som öste in mål medan Martin var innermittfältare och den som kämpade mer. Båda var oerhört snabba i både tanke och fötter.”

Imad Khalili, 27, anfallare

Gjorde 15 allsvenska matcher med HIF redan som 18-åring. Spelade i Norrköping i fem år innan han kom tillbaka till Helsingborg förra sommaren och blev allsvensk skyttekung. Nu är han utlånad till Al Shabab i Saudiarabien.

Kenneth Karlsson minns: ”Jätteduktig som ungdomsspelare han också. Kraftfull, ståtlig, bländande teknik, underbart skott och rankades tidigt som nummer ett i Sverige i sin ålder.” 

Abdul Khalili, 21, mittfältare

Kusin till Imad. Lånades ut från HIF till Värnamo hösten 2011. Efter knappt två år i botten av Superettan stod han utan kontrakt. Fick chansen igen i HIF inför säsongen.

Kenneth Karlsson minns: ”Hade otroligt mycket boll i sig, mycket teknisk, fantastisk speluppfattning och bra skott dessutom. Men han slarvade med träningen och var länge lat både på och utanför plan.”