Real Sociedad i final efter 32 år

Matchhjälten Mikel Oyarzabal: “Jag var inte ens född då”

Av: Alexandra Jonson

Publicerad:

MIRANDA DE EBRO. Mikel Oyarzabal avgjorde när Real Sociedad skrev historia.

– Den bästa dagen i min karriär, säger matchhjälten.

Nu vill de möta ärkerivalen i finalen.

När domaren José Sánchez under onsdagskvällen tog pipan till munnen och blåste av cupsemifinalen på Estadio Anduva hördes ett glädjevrål från de över tusen tillresta bortasupportrarna. På planen glädjeskuttade Real Sociedads spelare omkring: vissa seglade ner på marken, andra tog händerna till huvudet. Sen gjorde de tillsammans ett ärevarv längs den långa bortasektionen. De tog ett till varv och ett till och ett till.

I tre decennium har Real Sociedad-fansen väntat på den här dagen. En ny generation har fötts, vuxit upp och dragit på sig La Real-tröjan sedan det att klubben senast spelade i en final.

– Sist vi var i final? Då var jag inte ens född, konstaterade matchhjälten Mikel Oyarzabal efter matchen och la till:

– Detta är den lyckligaste dagen i min fotbollskarriär.

Oyarzabal är inte den enda Real Sociedad-spelaren som inte var född när klubben senast var i final – faktum är att endast två spelare i hela truppen är gamla nog.

Betydelsen bakom tröjbytet

35 år gamla andramålvakten Miguel Moya och 34-åriga försvararen Nacho Monreal.

Att Real Sociedad skulle ta död på sin cupförbannelsen nu år 2020 var det heller inte många som kunnat förutspå. För bara två år sedan la klubbens kanske största legend genom tiderna, Xabi Prieto, skorna på hyllan efter att ha spenderat hela sin karriär i klubben. Han ansågs vara hjärtat och själen.

På många vis var han Real Sociedad och utan Prieto kändes de vilsna.

Mikel Oyarzabal.
Foto: Juan Manuel Serrano Arce / Getty Images Europe
Mikel Oyarzabal.
Foto: Andres Kudacki / TT NYHETSBYRÅN
Xabi Prieto.

Samma säsong som Xabi Prieto slutade fick underbarnet Mikel Oyarzabal ett monstererbjudande från rivalen Athletic Club de Bilbao – de tänkte mer än dubbla hans lön om han bytte klubb. Oyarzabal tackade inte bara nej utan tog i samma veva över Prietos nummer 10, som i Real Sociedad kommer med en underbetydelse: att han tänker stanna hela karriären i klubben.

Närmar sig klubblegendaren

Oyarzabal kan ännu inte konkurrera med Prieto men han har blivit den nya symbolen för Real Sociedad, kaptensbindeln har hamnat på 22-årings arm och under onsdagskvällen var det självklart att just han skulle bli den som tog Real Sociedad till den där historiska finalen. En iskall, otagbar straff, “El penalti de dios” (Guds straff), rubricerade spanska tidningen El Mundo Deportivo.

Oyarzabal är en straffskytt som aldrig missar, han är klubbens bästa från elvameter sedan – just det – Xabi Prieto, som fortfarande inehar det bästa straffrekordet i spansk fotbollshistoria.

Medan Real Sociedad-spelarna firade med sina tillresta supportrar på ena sidan planen, stod Mirandés spelare med armarna i luften på den andra. Den resterande arenan förblev full och tillsammans gjorde de den isländska vulkanen. Hade man i denna stund stigit in på Estadio Anduva hade det varit omöjligt att gissa vilket av de två lagen som precis tagit sig till en historisk cupfinal och vilket som hade snubblat på mållinjen.

Att det var en historisk dag i Miranda de Ebro gick inte att missa. Ur varje fönster, bostad och butik hängde Mirandés flaggor och halsdukar. Ett bageri gick även så långt att de spelade klubbens hymn på repeat utanför ingången. Varje steg man tog blev det mer och mer påtagligt just hur stor den här dagen, den här matchen var.

En supporter gick på styltor, några andra skapade en miniorkester med trumpeter och trummor. På en gata kunde bilar inte ta sig fram, supportar från båda klubbarna hade helt mixats och sjöng tillsammans. Sen gick marschen till arenan, Mirandésfansen först, föjda av Real Sociedads.

Foto: Juan Manuel Serrano Arce / Getty Images Europe

Utanför arenan inväntades de två lagens ankomst med mer sång samt av Mirandés arangerade fyrverkerier.

Det var en match som ingen ville missa.

Vill möta ärkerivalen

Inte bara var alla stolarna på Estadio Anduva fulla – fans delade stolar, satt i trapporna och det var mer än dubbelt så många ackrediterade journalister på plats än vad det fanns pressplatser. 

Mirandés var aldrig riktigt nära att få till en sagolik comeback men det förblir en match som staden aldrig kommer glömma. När Real Sociedad firade finalplatsen de så länge drömt om firade Mirandés slutet på en saga de inte ens hade kunnat drömma om. 

För Real Sociedad väntar finalen den 18 april i Sevilla. Ikväll avgörs vem som står för motståndet: ärkerivalen Athletic Club eller Granada, och Real Sociedad-tränaren Imanol Alguacil har redan klart för sig vem han vill ha,

– Självklart, Athletic Club, jag tror det hade varit vackert för hela Baskien, säger han.

Publicerad:

LÄS VIDARE