”Iran har nog känt trycket”

Petra Thorén

”Bara det är en tidsfråga innan reglerna ändras”

Irans landslag är i Stockholm och landskampen mot Sverige blir en publikfest för iranska män – och förstås kvinnor.

En självklarhet här, men inte i Iran där kvinnor är portade från arenorna.

Fast Pezhman Pars, expert på iransk fotboll, ser tecken på förändring och ”Team Melli” är viktigt för Irans demokratiseringsprocess.

– Påtryckningar görs och jag tror bara det är en tidsfråga innan reglerna ändras, säger han.

I torsdags vann Irans landslag mot Chile med 2–0. Veteranen Javad Nekounam forcerade in en hörna på bortre stolpen och Vahid Amiri förvaltade ett omställningsläge.

Dagen efter landade ”Team Melli” i Stockholm. Spelarna lämnade Arlanda genom bakdörren.

Enligt den första informationen på Svenska fans sida om iransk fotboll hade laget fått vissa förhållningsorder och höll sig mest på hotellet, men detta dementerar ledare kring laget för Sportbladet.

Spelarna har varit på stan och shoppat och såg bland annat Sveriges match mot Moldavien i fredags kväll.

FN har slagit larm

Vad är det då för landslag som Sverige kommer att möta i morgon kväll?

Och hur ser utvecklingen ut i ett land där kvinnor förtrycks, inte får gå på fotboll och där FN slagit larm om antalet ökade avrättningar?

Sportbladet satte sig ned med Pezhman Pars, född i Iran men boende i Sverige sedan han var fem år. Han arbetar som gymnasielärare i samhällskunskap och sedan 2008 skriver han om iransk fotboll för Svenskafans.com.

Det här är hans bild.

– Landslaget är det mest populära i Iran. Senaste åren i Iran har det blivit öppnare, det finns en del kvinnliga journalister som bevakar landslaget. Det är en återspegling i hur det politiska klimatet är.

– Man har börjat släppa tyglarna. Det är mer kritik mot regimen som utgör ett hot, inte hur kvinnor klär sig. Man kan kalla det för eftergift eller skendemokrati.

Men du ser tecken på att jämställdheten går åt rätt håll?

– Iran har nog känt trycket på sig. Man vill inte vara ett Saudiarabien. Man har på damsidan futsallag, juniorlag och damlandslag som växer sig starka.

Basket mer öppet

Iranska kvinnor får gå på basket och brottning men inte på fotboll och en ändring där skulle innebära en stor symbolisk betydelse.

Gymnasieläraren och fotbollsexperten pekar på en positiv utveckling, men vet att mycket fortfarande återstår.

Senast förra hösten rapporterades om många syraattacker mot kvinnor.

– Det är en vardaglig kamp där kvinnorna bär fanan. Det är de som drabbas och påverkas mest, säger han.

När de svenska landslagsspelarna i går kritiserade regimen i Iran var det främst kvinnoförtrycket de vände sig mot.

Pezhman Pars var på plats på Friends Arena och hörde vad de sa.

– Att de vill och vågar säga sin åsikt är positivt. Sen ytterst så visste Zlatan Ibrahimovic för tre dagar sedan inte vilket land Sverige skulle möta, om det var Iran eller Irak, så de är inte så insatta...

– De vet att iranska kvinnor inte får gå på fotbollsmatcher och det i sig är tillräckligt för att man ska kritisera. Men Iran är väldigt komplext. Det kan vara enkelt att kritisera sådana saker, men det är förstås svårare att sätta sig in i vad det beror på, vem som vill det här. Vems syfte är det?

Fotbollen spelar en viktig roll för förändringen i den islamska republiken Iran. Fotbollsmagasinet ”Navad” (”Nittio”), som beskrivs som en blandning mellan ”Uppdrag granskning” och ”Fotbollskväll”, lyfter samhällsfrågor och kritiserar regimen genom fotbollen.

Och landslaget förenar iranierna, ”Team Mellis” framgångar ger kvinnor och män möjlighet att förenas i en stolthet och glädje.

Det är ett landslag som symboliserar ett lagbygge, en enhet som med stark organisation på planen strävar åt samma håll.

Många maktkamper

Fast nu stormar det kring landslagets ledning. Den portugisiske förbundskapten Carlos Queiroz, som ansvarat för landslaget sedan 2011, har sagt att han ska sluta efter morgondagens match. Han uppges vara less på maktkamper och brist på stöd.

– Det har hänt ett par gånger tidigare men nu verkar det vara allvar. Han ser väldigt trött och uppgiven ut. Han har kontrakt till VM i Ryssland 2018, säger Pezhman Pars och påpekar:

– Ingen är oersättlig, men det blir ett vakuum där.

Tills den frågan är avgjord kommer tusentals iranier att njuta av sitt landslag, av folkets lag, på Friends.

Kvinnor och män, sida vid sida.

Läs Erik Nivas reportage om iransk fotboll!

Sveriges landslag om Irans regim  och kvinnoförtrycket i landet

Andreas Granqvist:

– Jag tycker det är otroligt tråkigt att kvinnor 2015 inte kan gå och titta på fotboll i det landet och att de är förtryckta på det sättet. Det är otroligt tråkigt och det är viktigt att vi står upp för det.

Erkan Zengin:

– Jag tycker att det är riktigt, riktigt dåligt.

Emil Forsberg:

– Det är klart att det som sker är något jag själv tar avstånd ifrån och fördömer.

Erik Johansson:

– Klart det är förkastligt med det kvinnoförtryck som förekommer. Det tar man aktivt avstånd från. Det är något man avskyr.

Isaac Kiese Thelin:

– Det är något som vi och jag tar avstånd i från. Så ska det inte vara.