2004
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-04-30
Porto-Monaco
För första gången på 134 europeiska finaler ställdes ett portugisiskt lag mot ett franskt.
Redan i kvartsfinalerna kunde man ana att det här årets upplaga av mästarcupen skulle bli något speciellt.
Milan ångade på mot semi via 4-1 hemma mot Deportivo La Coruna. Trodde alla. I returen lyckades ”Depo” mirakulöst vända serien och ta sig vidare efter 4-0.
Monaco stod för en snarlik prestation när man vände underläge 2-4 mot Real Madrid och tog sig vidare via 3-1 hemma.
De stora elefanterna föll som käglor i kvarts- och semifinalerna och kvar stod Porto och Monaco.
Trist, segt och oglamoröst tyckte vissa.
Spännande, fräscht och uppiggande några andra.
Porto, som året innan vunnit Uefa-cupen, tränades av den vandrande provokatören José Mourinho som hade byggt ett vinnargäng med killar som Deco, Paulo Ferreira, Vítor Baía, Nuno Valente, Maniche och Ricardo Carvalho.
I finalen spelare Porto äckligt disciplinerat och effektivt. Tre chanser resulterade i tre mål.
I den 39:e minuten gjorde Carlos Alberto psykologiskt viktiga 1-0 efter en flyt-studs. Målet var det första spelmålet i en CL-final på 205 minuter.
I andra halvlek beordrade Monacos tränare Deschamps full fart framåt – och Porto kontrade in både 2-0 och 3-0.
Portos backlinje (stora delar återfinns numera i Chelsea, precis som tränare Mourinho) spelade listigt – Prso och Morientes fastnade i offsidefällan inte mindre än tio gånger under första timmen.
En taktisk triumf för José Mourinho som förde Porto till två av de största och finaste titlarna i Europa innan han året efter lämnade klubben för att göra om bedriften i Chelsea. Han har fortfarande inte lyckats...
Fakta
Porto-Monaco 3-0 (1-0)
1-0 Carlos Alberto (39) 2-0 Deco (71) 3-0 Alenitjev (75)
Publik:53 053 (Arena AufSchalke, Gelsenkirchen)