”Vi som utnyttjade galningen Zlatan”

Patrik Brenning

Pirlo om vad som egentligen hände under den mytomspunna kvällen i Barcelona

Det var kvällen när Zlatan Ibrahimovic kuppade sig bort från FC Barcelona.

Men nu berättar Andrea Pirlo hur han och Pep Guardiola samtidigt utnyttjade ”galningen Zlatan” för sina egna syften.

”Ibrahimovic trodde att han hånade Guardiola när han kallade honom 'filosofen', men när du tänker efter så är det ju faktiskt en fin komplimang”, skriver Pirlo i sin nya självbiografi.

Det var den 25 augusti 2010 och Milan var på besök i Barcelona för försäsongsmatchen Gamper Trophy. Det var matchen som vi svenskar fått återberättade som kvällen när Milans spelare lockade in Zlatan Ibrahimovic i sitt omklädningsrum och övertalade svensken att lämna Barça för Italien.

Men i den väldige svenskens skugga höll också en annan värvningskupp på att genomföras.

Mittfältaren Andre Pirlo, då i Milan, berättar nu hur han och Barcelonas manager Pep Guardiola utnyttjade Zlatan och kalabaliken runt svensken för att själva träffas för ett hemligt möte. Allt avslöjas av 34-åringen i hans självbiografi ”Jag tänker – därför spelar jag”, som nu översatts till engelska och i delar återges av The Guardian.

”Zlatan var en tickande bomb”

”I slutet av matchen jagade alla Zlatan Ibrahimovic, en galen man likt en tickande bomb som hade apterats av hans agent. Svensken var på kollisionskurs med Barcelona och på väg att skriva på för Milan. Några av mina lagkamrater konfronterade honom för att övertala honom att genomföra övergången, samtidigt som några av hans vänner från Barcelona också var ute efter honom, redo med den motsatta rekommendationen. Och sedan var det journalisterna som var ute efter några citat från honom, vilket de inte direkt behövde vänta på.

– Jag skulle älska att spela på San Siro i samma lag som Ronaldinho. Tränaren här talar inte ens med mig. Under de senaste sex månaderna har han talat med mig två gånger, sa han.

”Det fanns inget mysterium där, men Guardiola sparade sina ord till mig. Han utnyttjade att strålkastarljuset för ögonblicket inte var riktat mot honom, utan mot Ibrahimovic, och bjöd in mig till hans kontor”, skriver Pirlo.

Guardiola hade skickat sin nära vän Manel Estiarte, för Pirlo bekant som stor vattenpolo-stjärna, för att hämta italienaren. Utanför omklädningsrummet kallade Estiarte på Milans-stjärnans uppmärksamhet och smugglade iväg honom till Guardiolas kontor.

Barcelonas manager berättade att klubben redan kontaktat Milan för att köpa Pirlo – men fått nej. Han bad nu italienaren att själv sätta tryck på Milano-klubben för att få igenom affären. Ett förslag som inte direkt följde fotbollens etik och moral och ett möte som hade gjort Milan rasande. Men ingen upptäckte något.

”Jag lämnade kontoret i en dimma. Jag var nästan siste man på Milans spelarbuss men ingen lade märke till det. Med sina ansikten tryckta mot rutorna följde alla spelare scenerna som utspelade sig utanför. Både nyfikna och imponerade följde de Ibrahimovic där han gick på sin lina. På ena sidan, Barcelona, och en eld som började dö ut. På andra sidan, Milan, och en gnista som förvandlades till en låga.

Vi var på väg åt olika håll, Ibrahimovic och jag. Världen visste allt om hans situation, men ingenting om min. Om det här första flörtandet skulle sluta i en stor kärleksaffär hade jag hamnat i en verklig storklubb och kastats in i en ny utmaning. Jag skulle ha älskat det”.

Pirlo och Nesta planerade att kidnappa Guardiola

Pirlo skriver i boken att han ”skulle ha krupit till Barcelona på alla fyra” men Milan stod på sig och stoppade affären. Tungt för Pirlo som sedan länge inte bara hade beundrat Barcelona utan även Pep Guardiola personligen.

”Direkt efter mötet tänkte jag på Sandro – han skulle dö av avundsjuka när jag berättade för honom. Jag tog de 50 procent av Guardiola som tillhörde honom”, skriver Pirlo.

Sandro är Alessandro Nesta, legendarisk mittback och lagkamrat till Pirlo i Milan. Men än viktigare: tv-spelspartnern.

Pirlo berättar i boken hur de två kom tidigare till träningsanläggningen redan vid 09:00 för att låsa in sig i ett rum och spela Fifa till elva. Sedan följde träningen innan duon återigen tog plats i tv-spelsrummet där de satt fram till fyra.

”Våra matcher var rent adrenalin. Jag valde alltid Barcelona, och Sandro samma sak. Barça mot Barça. Den förste spelare jag valde var den snabbaste, Samuel Eto'o, men jag brukade ändå förlora. Jag blev så förbannad att jag kastade iväg kontrollen innan jag bad Sandro om revansch. Och förlorade igen.”

Duon var fascinerade av Barcelona – och av Pep Guardiola. En idoldyrkan som nådde närmast ohälsosamma proportioner.

”En dag funderade vi på att kidnappa honom. Kött och ben, den livs levande versionen av honom. Det var den 25 augusti 2010 och vi var med Milan på Camp Nou för Gamper-matchen. Men vi kom fram till att det inte hade fungerat. För att undvika att ständigt hamna i bråk hade vi behövt såga honom i två delar när vi kom tillbaka till Italien, och det hade nog inte varit en så bra idé. Som stackarn hade fått lida”.

Senare samma kväll skulle istället Guardiola försöka kidnappa Pirlo. Men både det italienske spelgeniets och det spanska manager-fenomenets planer gick i stöpet. Guardiola vann inte matchen mot Milan om Pirlo men i italienarens ögon vann han ändå kampen mot Zlatan.

”Jag skulle skattat mig lycklig om jag hade fått träna under Guardiola eftersom han verkligen sätter sin prägel på sina lag. Han bygger dem, formar dem, styr dem, fostrar dem. Han gör dem stora. Han tar dem till en högre nivå; och en plats som inte bara handlar om fotboll. Ibrahimovic trodde att han hånade Guardiola när han kallade honom för 'filosofen', men när du tänker efter så är det ju faktiskt en fin komplimang. Att vara en filosof är att tänka, söka visdom och ha principer som styr och påverkar vad du gör. Det är att ge saker en mening, hitta din väg i världen och tro på att i slutändan kommer det goda övervinna det onda även om det blir en del lidande på vägen”.