Mikael Tellqvist om galna tränare, redlösa målvakter och varför det inte blev Djurgården
Uppdaterad 2011-08-24 | Publicerad 2011-08-20
VÄRMDÖ. Mikael Tellqvist var stjärnvärvningen som skulle föra AK Bars Kazan till guld.
Men tränaren ville aldrig ha svensken – och frös ut honom.
För Sportbladet berättar Modos nye målvakt om den tuffa tiden i Ryssland.
– Det var lite vuxenmobbning. Allt jag gjorde var fel, säger han.
Spelare som super sig redlösa före match, en klubb som stjäl målvaktsutrustningen, målburar som stinker rutten fisk och uppladdning på äldreboende.
Tio år har gått sedan Mikael Tellqvist, 31, lämnade elitserien. Nu är han tillbaka – och har massor att berätta.
Vi träffas utanför Mikael Tellqvists favoritcafé på Värmdö. Modos målvakt har precis avslutat ännu ett benpass och hälsar välkommen med ett fast handslag.
– Ett fantastiskt ställe. Allt är hembakt och riktigt gott.
Inne i caféet är bullar, kakor och bakelser uppdukade. För den som vill vara nyttig finns mackor och sallader, men Tellqvists blick är riktad mot godsakerna med högre sockerhalt.
– Smörbullarna är helt fantastiskt goda, men jag tar bara kaffe.
Fotograf Hammarström tittar storögt på Modomålvakten, som känner att han måste förklara sig.
– Vi ska mäta kroppsfettet med laget om två veckor. Tidigare gjorde man det med en klämma och då kunde man fuska genom att ställa sig på ett visst sätt – rutin (skratt). Nu röntgas hela kroppen, så det är helt omöjligt att fuska, suckar Tellqvist leende och tar sitt svarta kaffe och går ut i solen.
NHL-platsen som försvann
När Mikael Tellqvist flyttade från Sverige 2001 hade han tagit plats i landslaget, vunnit två SM-guld med Djurgården och var tämligen säker på att ta en plats i NHL. Så blev det inte.
– Jag var egentligen en halvrutten målvakt när jag kom över. Jag tyckte nog att jag var bättre än vad jag var. När jag kom dit tänkte jag ”shit, vi är åtta målvakter på campen och alla är bra.” Det var ett uppvaknade, säger Tellqvist, som totalt gjorde åtta säsonger i Nordamerika.
– Jag blev aldrig förstemålvakt, men jag stannade kvar och kämpade. Jag spelade ändå sex år i NHL och det är jag väldigt stolt över.
Den gångna säsongen spelade han med Dinaomo Riga i KHL.
– Riga är ett kanonställe, det kan man dock inte säga om alla städer i KHL. På vissa platser vore det bäst att släppa en bomb och sedan bygga om på nytt.
Hur var det i Kazan, där du spelade 2009?
– Vi hade en ”base”, ett inhägnat område där allt fanns. Det är fint där, men det är omringat av ett taggtrådsstängsel så det kändes som att man var på ett fängelse. Innan match, även på hemmaplan, var vi tvungna att sova på hotell, trots att vi bara bodde några hundra meter från hotellet. Jättelarvigt. Det kändes som att man spelade 56 bortamatcher. Det var som ett kollo, där man aldrig fick vara i fred. Förmodligen var det så för att klubben ska hålla koll på spelarna, så att de inte krökar.
Vissa super sig redlösa
Krökades det mycket?
– Vissa gjorde det i alla fall. Deras kultur är sådan, men de spelar bra på matcherna och då kan man inte säga så mycket om det.
Kvällen före match till och med?
– Ja, det händer. Alla super sig inte redlösa, men vissa. Det finns en rysk målvakt som spelar på en väldigt hög nivå som super före matcher. Han är känd för att ta några bärs på lunchen. Det var väldigt speciellt i Ryssland, säger Tellqvist och tackar ja till påtår.
– Du får säga till om jag snackar för mycket, det finns många storys.
Nej, nej, det är sånt här som är kul att höra.
– I så fall har jag två till jag måste berätta. När vi spelade i San Jose smörjde de alltid in bortamålet med gammalt fiskrens och det luktade helvete. Under match kunde de inte ha det, men alltid på uppvärmningen.
– Man stod där och halvkräktes. Enligt Ed Belfour skulle det vara ”sharkbait” (San Joses NHL-lag heter Sharks).
– Man skulle bli rädd för att man stod mitt i hajmaten, skrattar Tellqvist och tar en klunk kaffe innan han fortsätter:
Bo på äldreboende med psykhusdörrar
– Sedan var det en gång då vi skulle spela i Chantyj-Mansijsk. Då var det skidskytte och en schackturnering där samtidigt. Det var fullt på hotellet, så hela laget fick bo på ett äldreboende. Dörrarna var riktiga psykvårdsdörrar, jättetjocka metalldörrar som bara gick att låsa utifrån. Man var livrädd. Nu kan man skratta åt det, men då var det inte jätteroligt.
Sedan fick du sparken från Bars. Vad hände?
– I efterhand har jag fått höra att tränaren ville ha en annan målvakt redan från början. Jag var inte dålig, men inte jättebra heller och då började tränaren frysa ut mig. Det spelade ingen roll vad jag gjorde. Jag fick ändå inte spela.
Är det den tyngsta perioden i karriären?
– Helt klart en av de tyngsta. Det var lite vuxenmobbning och kändes inte alls kul.
Funderade du på att sluta?
– Visst tänkte jag: ”Ska det vara så här kan jag lika gärna skita i det”.
– På videogenomgångarna med målvaktstränaren fick jag höra att allt jag gjorde var fel. Han stod och skrek på ryska och pekade i ett engelskt lexikon så jag skulle förstå vad han skrek, men det går ju inte att översätta rakt av, säger Tellqvist.
Tystnar för första gången
Han blir för första och enda gången under den 58 minuter långa intervjun tyst i mer än fem sekunder då en duva välter en tallrik på bordet bredvid. När fågeln flugit i väg är det dags för nästa ”story”.
– AK (Bars Kazan) snodde utrustningen av mig när jag skulle till Finland. Jag fick även lämna tillbaka gympatröjor och strumpor. Jag fick gå ner i en korridor och in i ett lager där de stod och checkade av att jag hade lämnat in allt. Sen kom de in i lägenheten och kollade att jag inte tagit besticken. Helt fantastiskt, säger han och ler åt minnet.
I mars fick Tellqvist och hans fru, Sara, parets första barn (Liam) och valde därför tryggheten i Sverige framför pengarna i Ryssland.
Varför blev det Modo och inte Djurgården?
– Jag snackade lite med Djurgården, men de visade inget större intresse. Modo ville däremot verkligen ha mig och jag tror stenhårt på det här laget. ”Uffe” (Ulf Samuelsson, tränare) hade jag i Phoenix och han är hård men rättvis. Det känns som att vi har något stort på gång, säger Tellqvist.