VM:s poängkung – här är brandmannen Anton

Publicerad 2022-05-25

William Nylander är vass, Eric Lindros var vassare, men nu ska vi prata om killen med tidernas högsta poängsnitt i hockey-VM.

Han som var brandman i Södertälje.

Han som hette Leif men kallades Anton.

Förvirring rådde i Viaplays studio under gruppspelsmatchen mot Lettland. William Nylander hade gjort sin fjärde poäng för mästerskapet och programledaren Niklas Jihde hävdade att svensken hade VM:s bästa poängsnitt sedan 60-talet.

Det har han inte.

Nylander snittar 1,8 pinnar, vilket ger sextonde plats över tidernas effektivaste VM-spelare bakom bland andra den tjeckiske nationalhjälten Vladimír Zábrodský (2,10) och den kanadensiske ikonen Eric Lindros (2,13).

Men hela gänget är utklassat av Leif Andersson med sitt monstruösa poängsnitt på 4,00. Leffe från SSK, du vet, han som fostrades i Södertäljepojkarna.

Inte?

”Ingen kom åt honom”

Om vi säger Anton då, han som på 60-talet också var libero i fotboll och kutade snabbare än en quarterhäst?

Okej, för att täppa till eventuella kunskapsluckor ringde vi ett par medspelare och kollegor från brandstationen i Södertälje, där han jobbade efter idrottskarriären och fram till pensionen.

– Han var snabbast i fyra län, säger den tidigare brandmannen Billy Hallblom.

– Han var inte teknisk och sköt inte så bra. Han levde på skridskoåkningen, säger SSK-liraren Nille Schillström.

– Leif Anton var så explosiv att han var landslagsmässig i hockey, fotboll och som sprinter. Enormt bra. Ingen kom åt honom, säger vännen Kjell-Arne Blomqvist.

I sin VM-debut mot Storbritannien 1962 gjorde Leif ”Anton” Andersson tre mål och en assist. En braksuccé. Men lika anmärkningsvärd som själva skörden var rikstränare Arne Strömbergs (ordet förbundskapten användes inte än) åsikt att det inte dög.

Hjältarna från hockey-VM 1962 firas på Stadshotellet i Södertälje – samma dag som Leif Andersson (till höger) gifte sig med sin Sigrid (till vänster). I mitten paret Tumba, Sven och Mona.

Hans facit kommer aldrig slås

Så Anton bänkades i resten av mästerskapet. Från läktaren i Colorado såg han Tumba, Garvis, Rolle Stoltz, Sura-Pelle, Uffe Sterner och gänget dominera. Mot Kanada räddade Klimpen Häggroth 108 skott innan Dubbel-Nisse skickade pucken i övergiven målbur. ”Den glider in i mål, den glider in i mååål” refererade Lennart Hyland.

En VM-match, ett guld, fyra poäng. Det är ett facit som möjligen aldrig kommer att slås, för dyker någon ny poängsprutande debutant upp är chansen stor att han får göra en andra och tredje landskamp.

Så kom ihåg Leif ”Anton” Anderssons namn och bedrifter, för själv finns han inte med och kan berätta längre.

– Jag hälsade på Anton för två år sedan. Då var han sjuk. Prostatan tog honom, säger Kjell-Arne Blomqvist.

Vad pratade ni om?

– Vi lärde känna varandra när jag var barn, så vi hade många gamla minnen att gå igenom. Vi tog fram bilden från VM 1962 och han ställde sig bredvid och lät mig fota. Du vet väl att han mest satt på läktaren då?

Ja, vad sa han om det?

– Han skrattade själv åt det.

Leif ”Anton” Andersson poserar bredvid lagfotot från VM 1962, där den svenska truppen bland annat bestod av Sven Tumba, Lennart ”Klimpen” Häggroth, Roland Stoltz och Ulf Sterner.