”Det triggar att ha en avgörande roll”

Victor Fasth om vägen till toppen, skadan och Tre Kronor

helskärm

Vägen till elitserien har gått via klubbar som Brooklyn Tigers, Vänersborgs HC, Tvåstad Cobras, Tingsryd och Växjö Lakers.

Nu är 28-årige elitseriedebutanten Viktor Fasth plötsligt Stockholmshockeyns hetaste spelare.

– Jag har haft en annorlunda resa. Den har fått mig att förstå hur mycket man måste kämpa för att ta sig dit man vill, säger AIK:s succémålvakt.

Bilden är verkligen symbolisk.

Viktor Fasth framför det kungliga slottet i Stockholm, och AIK-målvakten har verkligen varit höstens hockeykung i huvudstaden.

Själv är han betydligt mer blygsam:

– Jag försöker hela tiden jobba efter att spela så bra som möjligt. Sedan är det kul att ligga högt i målvaktstatistiken och så. Men hur det än är – att laget vinner är vad allt handlar om, säger han med nästan överdriven ödmjukhet.

Ödmjukhet är en egenskap, men det finns fler.

Av före detta lagkamrater beskrivs Fasth som en envis tjurskalle på träningarna. Jag ringde upp Modoforwarden Anton Hedman, som spelade två säsonger med Fasth i Växjö, för att höra om det stämmer:

– Han är nog en av de grinigaste och envisaste spelar jag haft som lagkamrat, säger Hedman, som samtidigt är noga med att framhålla det som positiva egenskaper. Och Hedman lägger snabbt till att utanför isen är Fasth hur schyst som helst.

– Det där med envis och tjurig kan nog stämma. Jag tycker inte om att släppa in mål på träning eller om någon avslutar på ”fel” sätt. När jag är på isen är det hundra procent som gäller. Då ska det vara kamp ute på isen, säger Viktor Fasth.

Har du alltid varit lika tävlingsinriktad?

– Ja, men med åren har jag lärt mig att tygla det på ett helt annat sätt. När jag var yngre rök det en och annan klubba rätt ofta. Jag kommer ihåg när jag var pojklagsspelare och fick min första riktiga målvaktsmask av mina föräldrar. Vår materialförvaltare sa till mig att nästa gång du slår klubban i ribban tar jag din mask och kastar den i asfalten. Det är något som sitter kvar, säger Fasth och skrattar gott åt minnet.

Vad är det värsta du har gjort på en träning?

– Äh, det har väl hänt att jag smågruffat med någon lagkamrat. Jag och (Anton) Hedman och Johan Andersson hade våra duster i Växjö förra säsongen. Är det 25 vinnarskallar i ett lag uppstår det alltid situationer, säger Fasth, och tackar ja till ännu en kopp svart kaffe.

”Allt var piss och pest”

AIK har en av få hellediga dagar och vi träffar Fasth på ett kafé bara ett välriktat slagskott från hemmaarenan Hovet.

Den här hösten är han kung i Stockholm. Men det var under sina tre år i allsvenska Växjö som Viktor Fasth gjorde sig känd för en bredare hockeypublik.

Men det var också i Växjö som han drabbades av sin karriärs största motgång. I oktober för två år sedan slet Fasth av korsbandet i samband med fotbollsspel före en isträning. Hans andra säsong i allsvenskan tog slut innan den knappt hade börjat. I stället väntade operation och nio månaders rehabträning.

– Då var det mörkt, det var verkligen riktigt tungt. Allt var piss och pest. Men jag fick stor hjälp av vårt rehabteam i Växjö och så måste jag speciellt lyfta fram min mentala rådgivare Martin Blom.

– Efter beskedet att korsbandet var av ringde jag Martin. Säsongen var körd och jag mådde riktigt dålig. Det första Martin sa var: ”Perfekt. Skitbra. Då har vi all tid i världen att träna på sakerna vi har pratat om”. Just då förstod jag ingenting, men så här i efterhand var det verkligen perfekt.

Vad var det för saker ni tränade?

– Nja, lite småsaker. Varje gång jag var på rehabkliniken och körde mina pass så stoppade jag säkert en 300 puckar varje gång, mentalt alltså.

Det där måste du utveckla...

– Det är för komplicerat att gå in på egentligen, men det handlar om att visualisera. Att se sig själv i situationer som uppstår under matcher.

Du räddade puckar när du satt på testcykeln?

– Ja, och det gjorde det lite lättare. Jag visste exakt vilka situationer som kunde uppstå på match och träning. Det handlade om att lyfta fram olika situationer och sedan veva dem gång på gång i huvudet.

Gjorde korsbandsskadan dig till en bättre målvakt?

– Ja, den har varit nyttig för mig. Självklart hade jag gärna haft den ogjord så sätt, men när det hände var det bara att göra det bästa av situationen.

Hockeygymnasium i Luleå

Viktor Fasth har definitivt en annorlunda bakgrund jämfört med många andra elitseriespelare.

Han växte upp i Vänersborg, bandymetropolen som inte direkt är känd för att spruta fram ishockeyspelare på elitnivå. Fram till 14 års ålder alternerad han mellan att vara målvakt i sin egen åldergrupp och forward med laget som var ett år äldre.

Till slut bestämde han sig:

– Jag har alltid fascinerats av målvakter. Det är antingen hjälte eller syndabock och gränsen är hårfin. Det är något som verkligen har intresserat mig. Det triggar mig, att ha en avgörande roll.

Efter fyra år på hockeygymnasiet i Luleå var det inte en enda allsvensk klubb som visade intresse. Än mindre något elitserielag.

I stället flyttade Fasth hem till Vänersborg för spel i division 1 som sedan blev division 2. Via Tingsryd hamnade han till slut i Växjö.

– Jag är glad över att få vara med om resan jag har gjort med spel i både tvåan och ettan. Det har gjort att jag har fått en förståelse för hur mycket man måste kämpa för att ta sig dit man vill. Det finns många spelare i de lägre divisionerna som är tillräckligt bra för elitserien men aldrig får chansen.

Har ditt mål alltid varit elitserien?

– Jag är emot att sätta upp gränser och personliga mål. För vad ska du göra när du uppnått målet? När du är framme tar det alldeles för mycket energi att sätta upp nya mål. Fasths målvaktsspel är kanske den största anledningen till att nykomlingen AIK har överraskat alla under elitseriens första tredjedel.

Nu är han dessutom högaktuell för Pär Mårts nästa landslagstrupp.

– Oerhört smickrande naturligtvis, även om det inte är något jag tänker på. Men Tre Kronor har man drömt om sedan man var liten.