”När det väl brister så svartnar det...”

Roger Melin om raseriet, pianospelet & sin fars alkoholism

helskärm

Roger Melin, 54, pratar medvetet så tyst att du knappt hör. Det är för att du ska lyssna mer noggrant.

Sportbladet satte diktafonen under munnen på AIK:s succétränare och fick en öppenhjärtig intervju om, bland annat:

Bitterheten över att få sparken.

Pianospel med Lennart Ekdal.

Och:

Sina okontrollerade raseriutbrott.

Roger Melin och radarpartnern sedan guldåret i Brynäs 1998/99, Gunnar Persson, är varandras olikheter, vilket märks under AIK:s träningspass. Den lågmälde, fundersamme Melin nästan viskar fram sitt budskap medan Perssons order hörs över hela Hovet.

– Jag pratar oftast tystare för att folk ska lyssna bättre. Folk blir tystare i omklädningsrummet när jag pratar för annars hör de inte vad jag säger.

Roger Melin ler. Han har bjudit in till tränarrummet och är av förståeliga skäl tillfreds med tillvaron.

AIK – av många experter tippat som jumbo – har överraskat och ligger femma efter 23 omgångar.

Men Melins tränarkarriär har inte bara varit en dans på rosor. Efter lyckosamma år i Brynäs och Linköping hamnade han i Färjestad, där han blev en katt bland hermelinerna och inte passade in i den värmländska Familjen.

Den 1 november 2007 – efter en och en halv säsong – fick han sparken.

– Jag är inne på mitt 25:e år som tränare och det finns nog inget ställe där jag har vantrivts, förutom sista tiden i Färjestad.

– Vi höll oss levande och låg femma, samma placering som säsongen före då vi sedan vann serien. Men Färjestad fick nog av att vi inte låg etta och det var problemet, att de hade så enormt höga förväntningar. Det kändes inte som att man litade på mig och mitt ledarskap.

Du och Tommy Samuelsson hade delat ledarskap. Du fick sparken, han fick vara kvar. Bittert?

– Jag förstod att det skulle bli så, han är en Färjestadskille och var med i familjen på ett annat sätt än vad jag var. Vi hade lite olika uppfattningar om ledar­stilar. Den stora grejen var att Färjestad inte scoutade mig innan jag kom dit, de ville ha mer gammaldags tränare som de haft tidigare, typ Pelle Bäckman och Gunnar Johansson, såna som skriker mer och är aktiva.

Roger Melin är inte den som gormar och lever fan. Det kan ses som något positivt, men kommer i grunden från något negativt, att han växte upp med en pappa som var alkoholist.

– Det har påverkat mig en hel del. När jag växte upp lärde jag mig att hålla en låg profil, inte sticka ut. Jag visade inga känslor utan förträngde allting och vände det inåt i stället, säger han.

”Nära att det brast”

Konsekvensen blir att när det väl brister, då brister det – ordentligt.

– När det väl brister så svartnar det. Så har det alltid varit, från det att jag var liten och hamnade i slagsmål till att jag bråkade på isen som spelare. Jag kommer efteråt inte ihåg vad som har hänt. Jag har svårt att bli kontrollerat arg, så jag är ingen bra boxare. Jag blir nästan aldrig arg, men när jag väl blir det...

Som när Växjös tränare Janne Karlsson förra säsongen anklagade AIK:s spelare för att medvetet försöka skada sina motståndare?

– Ja, då var det nära att det brast. Inte nog med att man förlorar matchen, sedan ska man stå och få skit på en presskonferens också. Det var nog tur att jag gick annars hade jag kastat bord eller nånting.

Enligt vad jag har hört ryker det flisor en gång om året.

– Ja, någon gång per säsong blir jag riktigt förbannad, antingen för att det är dålig attityd eller för att folk saknar disciplin och sviker sitt lag. Om man har en låg profil från början, så märker spelarna direkt när jag höjer rösten, då förstår de att jag är irriterad och arg på riktigt.

– Stämmer det inte på en träning så bubblar det i mig, men det har inte gått så långt än den här säsongen att jag har fått ett utbrott, tack vare att spelarna i AIK visar en mycket bra attityd.

Spelar pianoballader

Du ombads i våras att söka en ny arbetsgivare när AIK Hockey var i ekonomisk kris.

– Ja, min agent Jocke Persson undersökte marknaden, för hade vi inte gått upp så hade jag troligen inte stannat. Men det fanns inget som kändes attraktivt, så det var bara att se till så att vi gick upp, hehe.

Hur ser din framtid ut i AIK?

– Kontraktet går ut efter säsongen. Gozzi har sagt att han vill att både jag och Gunnar blir kvar. Sedan får vi se.

Hur gör du för att stänga av jobbet när du är ledig?

– Direkt efter matcher pratar jag aldrig med spelarna eftersom jag är så uppe i varv, då blir det bara fel. Det är lätt att säga att vinner man är man bra och förlorar man så är man dålig, men det är inte så enkelt, jag ser det djupare än så.

– På fritiden tycker jag om musik och spelar lite piano. Jag spelar mest ballader och gammaldags rock. Det har kommit tillfällen då jag fått vara med i olika föreställningar, bland annat lirade jag tillsammans med Lennart Ekdal, som är en jävel på gura. Steffo Törnquist är bra på trummor, han har jag också spelat med. Jag har, när jag tänker efter, faktiskt delat ut pris på Dansbandsgalan, till Sveriges bäste keybordist.

Du svarar aldrig i mobilen, varför?

– Förr var jag väldigt social och tyckte att det var kul att träffa människor, men jag har blivit mer tillbakadragen. Man blir tröttare med åren och orkar inte lika mycket. Enda sociala kontakten jag har är väl på Gunnar Perssons middagar.

Till sist, hur ofta får du höra att du är lik Homer Simpson?

– Då och då. Det tycker jag känns helt okej, jag gillar lika som bär. Leffe Strömberg är till exempel jäkligt lik Elton John, nu när Elton John blivit lite tjockare.