BULLER & BÅNG
Uppdaterad 2011-03-13 | Publicerad 2011-03-11
AIK:s nya stjärnforward – därför tackade han nej till rivalen: ”Man pissar inte på klubbmärket...”
AIK har slagit igenom med buller och bång i slutspelet.
En nyckelfaktor: Spelare med hjärtan som brinner för klubben.
– Är man AIK:are och har blivit uppfostrad av AIK, så går man inte till Djurgården för då pissar man på klubbmärket, säger Daniel Bång, 23.
Sällan har ett lag varit så utdömt som AIK var inför den här säsongen. Men Roger Melins manskap har överraskat alla och tagit sig till slutspel.
Under slutspelet har nykomlingen AIK chockat regerande mästarna HV71 och där har en spelare klivit fram lite extra – powerforwarden Daniel Bång.
– Han har tagit steg för varje månad. I de här två matcherna har han gjort saker som man knappt trodde att han klarade av. Han har varit riktigt, riktigt bra, säger Roger Melin.
Svarade inte Mårts
Daniel Bång kom i november med som en skräll i landslaget när det var skadekris under Karjala cup.
– Det känns som att det var för att jag bodde nära Arlanda. Telefonen ringde klockan nio och då svarade jag inte först eftersom jag inte kände igen numret. Men så tänkte jag, jag ringer upp och kollar vem det är.
– Han sa, hej det är Pär Mårts. Det var bara att slänga på sig grejerna, hämta trunken och ta första bästa flyg. Men det var otroligt kul och en ära att få vara med, skit samma vad anledningen var.
Vad betydde landslagsuttagningen?
– Direkt efter Karjala lyfte jag, men sedan blev jag skadad och då var allt åt helvete.
Det var något med ryggen?
– Ja, jag fick ryggskott när jag låg hemma i sängen. Det har plågat mig till och från sedan dess, men nu känns det okej.
Växte upp i Kista
Daniel Bång – med en svensk mamma, Annika, och en turkisk pappa, Kemal – växte upp i Stockholmsförorten Kista, nära Rinkeby. De flesta andra spelade fotboll, men i Daniel Bångs fall segrade kärleken till hockeyn och AIK.
– Jag började spela hockey i Kista, men bytte till AIK när jag var sju, åtta år. Min morfar är tokgnagare, han tog alltid med mig och mina brorsor till Råsunda och Hovet när vi var små, säger Bång som lika gärna kunde ha stått i AIK-klacken om han inte funnits med nere på isen.
Har du en AIK-tatuering?
– Nej, men det är väl på gång. Det kan nog bli en liten AIK-tatuering efter karriären.
Jag hörde att du fick erbjudande från Djurgården när AIK låg i allsvenskan, men nobbade. Stämmer det?
– Ja, men det var absolut aldrig något alternativ. Med all respekt för Djurgården och så, men det finns en lojalitet mot AIK. Är man AIK:are och har blivit uppfostrad av AIK, så går man inte till Djurgården för då pissar man på klubbmärket.
Just den inställningen anser Bång genomsyrar hela laget.
– Vi har en riktigt bra lagsammanhållning. Alla är polare med alla och det är något vi försöker bygga i AIK, att det inte ska vara något jävla hopplock med stjärnor. Vi bygger laget med stockholmskillar och plockar in killar som inte bara är bra på isen utan även utanför. Titta bara på killarna som sitter på läktaren. Det är inget jäkla gnäll utan de är lika glada som de som har spelat.
Hjärta
AIK var ruggigt nederlagstippat inför säsongen. Hur påverkade det laget?
– Det är skönt att slå från underläge. Man försöker ju strunta i vad tidningarna skriver, men samtidigt så blir det ju en tändvätska. Vi är 25 killar där inne som har trott på det här sedan vi gick upp. Det har blivit en vi mot dom-känsla då vi har så många i laget som brinner för AIK och spelar med hjärtat.
Ni har hyllat publiken, men många gånger i vinter har det varit ganska glest på Hovet.
– Mmm, vi måste underhålla publiken för att de ska komma, men det har vi gjort på sistone. Folk pratar hockey. Ibland blir jag kanske till och med igenkänd. Det har jag aldrig blivit förut.