Agerade blixtsnabbt – räddade Elins liv

Jan-Erik är Svenska Hjältars livräddare: Äh, jag är ingen hjälte. Huvudsaken är att Elin klarade sig

Jan-Erik Hägglund är inte rädd för hundar.

Och tur är väl det.

När Elin Gärdegård, 29, anfölls av två polarhundar agerade Jan-Erik blixtsnabbt – och räddade hennes liv.

Därför är Jan-Erik är Svenska Hjältars Livräddare 2013.

De skulle ju planera älgjakten.

Jan-Erik ser ut över älven vid lägerplatsen, vänder på grillpinnen med korven. Kompisen Jan-Ove borde ha varit där för länge sedan.

Solen är på väg ner. Glödbädden är perfekt.

Plötsligt knakar det till bakom vindskjulet. En man kliver fram och mullrar med stockholmsk basröst.

– Tjenare, Jan-Erik. Är det du som är en Svensk Hjälte?

Det tar kanske tio sekunder innan Jan-Erik förstår.

Det är inte helt självklart att hans stora idol Frank Andersson kliver fram med blommor och en gala-inbjudan mitt i de härjedalska skogarna.

– Åh fan, är det du?! säger Jan-Erik till sist.

Sedan sitter de där, den gamle brottaren och den gamle jägaren, och pratar vid lägerelden medan solen går ner.

Jan-Erik berättar om dagen han aldrig glömmer. När han räddade livet på Elin.

"Något som kved"

Det var en helt vanlig eftermiddag i mitten av april förra året.

Jan-Erik och hans fru Margareta stökade runt på gården utanför Norrtälje när de märkte hur två hästar rusade förbi utanför fönstret.

Lösspringande hästar hör inte till vanligheterna i området så Jan-Erik tog på sig gummistövlarna och gick ut för att titta efter vad som hände.

I ett dike lite längre bort fick han syn på två, stora, hundar som höll på att äta på något.

– Det var något som kved. Jag trodde först det var ett djur, säger Jan-Erik Hägglund.

Men när han gick närmare möttes han av en skräcksyn: på marken låg inte ett djur, utan en kvinna – svårt skadad.

När Jan-Erik förstod vad som hände sprang han fram direkt.

– Jag försökte schasa bort hundarna och hjälpa henne så gott det gick. Men det var svårt för hundarna var på henne hela tiden, säger han.

– Det var två kraftiga polarhundar, alaskan malmute. Men jag har haft en kennel i över 30 år så jag är inte rädd för hundar. Jag höll undan händerna för att inte bli biten och såg till att de inte kom ­nära henne igen.

Var ute och red - blev anfallen

Kvinnan som låg där på marken heter Elin Gärdegård.

Hon hade varit ute och ridit tillsammans med två grannar när hundarna gick till attack.

Hästarna skenade, hundarna följde efter och efter en dryg kilometer slängde sig Elin av, ner i ett vattenfyllt dike.

Då hann hundarna ikapp henne.

– De höll mig kvar. Sedan började de bita, bita och ­bita.

– Det var liksom inte riktiga hundar, det var som att var rovdjur eller vilddjur som var på mig.

Så fort Elin försökte resa sig upp tryckte hundarna ner henne igen.

– Ja, de högg. De liksom bet överallt.

När Jan-Erik kom till undsättning hade Elin blivit biten över hela kroppen: ansiktet, halsen, ryggen, armar och magen var fyllda av djupa bitsår.

"Oerhört tacksam"

Hon fördes akut till sjukhus och hundarna - vars ägare hade haft de lösa - avlivades på plats.

Månaderna efter attacken fick Elin intensiv vård.

Elin berättar att hon fortfarande inte har återhämtat sig helt. Hon blir lätt trött, tappar koncentrationen och har svårt att sova.

– Samtidigt är jag oerhört tacksam för vad Jan Erik gjorde. Jag hade solglasögon på mig den där dagen och hundarna hade bitit sönder glaset. Hade inte Jan Erik hunnit dit i tid hade jag kunnat dö och förmodligen blivit blind, säger hon.

Hyllas på Cirkus

På fredag hyllas Jan-Erik på Cirkus i Stockholm för sitt mod.

Efter en stund vid lägerelden säger Frank Andersson:

– Det där du gjorde, det hade jag nog aldrig vågat.

– Äh, jag är ingen hjälte. Huvudsaken är att Elin klarade sig, svarar Jan-Erik.