De skippade solsemestern – hjälpte flyktingar i Grekland

Samlade in pengar och tog med förnödenheter

Familjen Öhman åkte på semester till Grekland – och möttes av den värsta flyktingkatastrofen i modern tid. 

På några dagar samlade de in 35 000 kronor, chartrade en buss och delade ut mat och vatten till människor som förlorat allt.

– När man har det rakt framför sig är det omöjligt att inte hjälpa till, säger Paula Stenström Öhman, 43.

Vågorna hade gått höga i några dygn, men nu låg havet stilla. Och gummibåtarna som närmade sig Lesbos karga norrsida var betydligt fler än förut.

– Vi hade förstås läst om flyktingsituationen på Medelhavet, men förstod inte hur akut läget var i Grekland förrän vi kom dit, säger Paula Stenström Öhman.

Enkelt att hjälpa

Aftonbladet träffar familjen hemma i Stockholm några veckor efter den omtumlande resan. Paula och maken Martin har ingen tidigare erfarenhet av volontärarbete, men tvekade inte att hjälpa flyktingarna när nöden var som störst. Solsemestern fick vänta.

– Där fanns barn som var helt utmattade efter båtfärden i stekhet sol. När man har katastrofen rakt framför sig så går det inte att inte göra något, säger Paula som förvånades över hur enkelt det var att göra en insats.

– Man behöver inte ha expertkunskaper, även om de som har det självklart behövs. Men de var ju inte där! Det var bara några volontärer och vi. Vad gör EU? Var är hjälporganisationerna?

”Det var bara att köra”

Paula och barnen ägnade två dagar åt att bre smörgåsar som de delade ut till nödställda. Martin tog hyrbilen och skjutsade kvinnor och barn i skytteltrafik till uppsamlingsplatsen i Molyvos och delade ut vatten till dem som gick längs den slingrande, branta vägen.

– Man kan läsa om hemska saker men ändå inte riktigt förstå. Där och då fanns inget att välja på, det var bara att köra, säger Martin.

På uppsamlingsplatsen - en grusparkering med några presenningar uppspända som skydd mot solen - väntade snart uppemot 1 000 människor på vidare färd till flyktinglägret i Mytilini för registrering, och därefter till Aten och förhoppningsvis ett nytt liv någonstans inom EU:s gränser.

Utmed vägen mellan Molyvos och Mytilini låg drivor av tomma vattenflaskor som vittnade om att tusentals flyktingar har gått den sju mil långa sträckan till fots – i gassande sol och 45-gradig värme, berättar Paula.

– FN:s flyktingorgan UNHCR hade bara tre bussar på plats som var och en tog 50 passagerare åt gången. Många tvingades vänta till nästa dag och fick sova direkt på gruset.

Samlade in 35 000

Innan familjen lämnade Sverige hittade Paula en Facebooksida där volontärer på ön hade skrivit en lista över saker de behövde.

– Vi minimerade vår egen packning och tog med 30 kilo blöjor, bindor, kläder och skor, säger hon.

I ett inlägg skrev hon att familjen var på väg till Lesbos. Ville man hjälpa flyktingarna kunde man bidra med valfri summa.

– Första dagen kom det in 6 000 kronor. Pengarna fortsatte ticka in och plötsligt hade vi fått in 35 000!

För pengarna köpte de solhattar, mat, vatten, nappflaskor och blöjor till de nödställda. Därefter hyrde de en buss och såg till att så många som möjligt fick skjuts till flyktinglägret innan mörkret föll.

Många har sagt: ”vad duktiga ni är” till familjen, men det handlar inte om det, hävdar Paula bestämt.

– Man blir väldigt arg på att världen är så fruktansvärt orättvis. Att bidra med det lilla vi kunde direkt på plats kändes helt självklart.
Vill du också hjälpa till? Gilla Vi hjälper på Facebook!

Vill du också hjälpa?

”Help for refugees in Molyvos” finns på Facebook

www.facebook.com/HelpForRefugeesInMolyvos

Rädda Barnens katastroffond

www.raddabarnen.se/stod-oss/katastroffonden

Läkare utan gränser

www.lakareutangranser.se

FN:s flyktingorgan UNHCR

http://sverigeforunhcr.se/stod-oss

Ving, Apollo och Fritidsresor tillåter 10 kg extra bagage per resenär utan kostnad om man vill hjälpa flyktingarna på sin semester.