”Den sanna hjälten är den som donerade”
Publicerad 2013-12-16
Donatorn räddade Martha Ehlins liv – nu kämpar hon för att andra ska få samma chans
Martha Ehlin, 36, skulle dö i cancer.
I sista stund räddade fem nya organ från en okänd donator hennes liv.
Nu kämpar hon för att alla andra ska få samma chans som hon.
Därför är hon Svenska Hjältars kämpe 2013.
– Det är en ära. Men den sanna hjälten är den person som sa ja till att donera – så jag fick leva, säger Martha.
När Martha Ehlin, på en reklambyrå i Stockholm, där hon står och talar, överraskas av Mark Levengood och beskedet att hon är vald till Svensk Hjälte 2013, blir hon – för ovanlighetens skull – helt stum.
– Det är inte ofta jag blir chockad, men då blev jag det, säger Martha.
– Det känns fantastiskt – men overkligt.
Martha Ehlin utstrålar livsglädje, kraft – och engagemang.
Och att någon så sprudlande, så energisk och full av liv för inte så länge sedan var bara veckor, kanske dagar, från döden är svårt att förstå.
Men kanske är det just därför.
– När jag var så sjuk tänkte jag att det jag går igenom nu måste ha en betydelse, det måste ha en mening – det kan inte vara för intet, säger Martha.
”Nu lever jag min passion”
Nu har hon hittat den meningen.
Genom organisationen Mod, Mer organdonation, som hon grundat tillsammans med Peter Carstedt, vill hon göra frågan om organdonation mer levande genom att få oss att prata om döden – och ta ställning för att donera våra organ.
– Många söker efter sin passion i livet – just nu befinner jag mig där, jag lever min passion, att kunna kämpa för alla som står på en väntelista, säger Martha.
Hon var bara 30 år när hon drabbades av en ovanlig och obotlig form av cancer – det enda som kunde rädda henne var en transplantation.
Hon behövde fem nya organ; en ny lever, en ny bukspottskörtel, en ny magsäck, tolvfingertarm och tunntarm.
Annars skulle hon dö.
I nio månader stod hon på väntelistan för nya organ – medan livet rann ut.
Rent krasst väntade hon på att någon annan skulle dö, så hon fick leva.
– Jag har tänkt oerhört mycket på min donator – redan då gjorde jag det. Vem är den personen? Är det han eller hon som går där? Som går förbi mig just nu. Då levde ju den personen fortfarande.
Martha hade börjat förbereda sig på att dö, när beskedet kom:
Det fanns en donator – fem nya organ och början på ett nytt liv.
Men vägen tillbaka blev tuff.
I fyra månader svävade Martha mellan liv och död, innan det vände.
Två år senare tog hon fem guldmedaljer i VM för transplanterade i Göteborg – hon ställde upp i fem grenar, en för varje organ hon fått.
Jobbar heltid med organisationen MOD
Innan hon blev sjuk jobbade Martha som idrotts- och svensklärare – i dag är hon tjänstledig för att jobba heltid med MOD.
Det liv hon fick tillbaka, för att någon annan sa ja till att donera sina organ efter sin död, vill hon ägna åt att hjälpa andra som befinner sig i – eller en dag kommer att befinna sig – i samma situation som hon själv.
Hon vill att alla som behöver nya organ – i dag står cirka 800 personer på väntelistan – ska få samma chans som hon själv.
– Det är mitt sätt att säga tack. Att ge tillbaka det jag har fått, säger Martha.
På Svenska Hjältar-galan på Cirkus i Stockholm kommer hon att hyllas på scenen.
Det känns både spännande – och nervöst.
– Jag har aldrig varit på gala i hela mitt liv – och nu ska jag stå på scen. Det är stort, säger Martha.
Men utnämningen till Svensk Hjälte vill hon dela med så många fler.
Med sin donator, med alla inom sjukvården som jobbar med det, med alla som väntar på sina organ – och alla som sörjer en anhörig, som gett någon annan chans att leva.
– Det här är så mycket större än bara till mig, säger Martha.
– Jag tycker att alla som säger ja till organdonation med viljan att hjälpa andra människor, är de sanna hjältarna. Och de som i dag – och i morgon – står på en väntelista är de verkliga kämparna.
”Jag kan inte bli mer tacksam”
Vem som donerade sina organ till henne vet hon inte – och vet inte om hon vill veta heller.
– Jag kan inte bli mer tacksam än jag redan är.
Och i sitt inre, i sitt hjärta, har hon redan en egen bild av den personen, en bild hon aldrig har delat med någon.
Om några dagar åker hon till New York – i år ska hon fira jul där, tillsammans med sin storasyster, Marielle.
Men det spelar ingen roll om hon är New York, hos mamma och pappa i Ö-vik eller hemma i Göteborg – på julafton, precis som vid årets alla andra högtider, kommer Martha att tända ett ljus, för att hedra sin donator och en familj som sörjer någonstans.
– Det som var en tragedi för en annan familj, betydde samtidigt att jag kunde fortsätta leva – ett helt underbart och friskt liv. För det är jag evigt tacksam.