Lias, 11, räddade sin familj från att brinna inne
Publicerad 2023-09-23
MATFORS. Familjen Niemelä Falk är minuter från att brinna inne. Bostaden övertänds snabbt.
Men 11-åriga Lias vaknar och agerar klokt – två gånger om.
– Jag ser in i köket och så brinner det jättemycket överallt där inne, säger han.
Det är natten till den 25 maj när Lias Niemelä Falk, 11, vaknar av en stickande röklukt. Alla andra i lägenheten sover – mamma Camilla, 48, syskonen Livia, 13, Lion, 10, och Loui, 8.
– Jag vaknar av att det är rökigt och luktar konstigt. Allt är grått. Jag går upp och ser in i köket och så brinner det jättemycket överallt där inne, säger han.
– Jag springer bort till mammas rum och ropar på henne.
Aftonbladet träffar familjen hemma hos barnens pappa i Matfors. Lias sitter intill sin mamma när de minns händelsen, steg för steg.
Camilla Falk berättar att hon sover djupt den natten. Hon vaknar till och hör att Lias ropar, men det låter märkligt långt borta. Kan hon ha drömt om det? Hon somnar om.
– Så kommer Lias en andra gång och säger att det brinner. Förmodligen är jag lite omtöcknad av röken. Men jag försöker koppla på hjärnan, jag springer upp ur sängen. Då ser jag en massa rök, och det är otroligt varmt. Och det är ett djävulskt oväsen av branden, det låter ungefär som när det är storm ute. Alla barnen ligger fortfarande i sina sängar.
Skriker: ”Men Livia då!”
I det här läget inser Camilla att det hänger på henne, berättar hon.
– Jag har inga kläder på mig, bara trosor. Jag tänker att ”Nu får jag inte dra i mig för mycket rök, jag måste hålla mig vaken, försvinner jag nu så har barnen ingen chans”.
Hon sätter handen framför munnen för att skydda sig från röken. Skriker på barnen, som far upp ur sina sängar.
Elden sprids fort. Det finns i stort sett bara en möjlig väg ut, berättar Camilla. Två fönster där det inte brinner, och bara det ena går att öppna. Hon tänker att hon ska samla alla vid fönstret där de ska klättra ut och först då öppna det – eftersom elden kan ta fart ytterligare av vinddraget. Sagt och gjort. Hon uppfattar det som att alla barnen springer fram till henne, berättar hon.
Utanför sluttar marken brant och fönstret sitter så pass högt upp att om Camilla väl hoppar ut – så kan hon inte klättra in igen. Det är Lias som upptäcker att alla inte är med, i röken och kaoset.
– Vi håller på att klättra ut genom fönstret, jag har redan hoppat ut och mamma är halvvägs ute, då inser jag att Livia inte är där. Då skriker jag: ”Men Livia då!”, säger Lias.
– Livia ligger och sover i ett eget litet rum. Som tur är har jag bara hunnit hänga mig ut till knäna genom fönstret. Lias får mig att inse att Livia faktiskt inte är med och jag springer tillbaka, säger Camilla och fortsätter:
– Jag hinner tänka så otroligt mycket innan jag sliter upp Livias dörr. Att det ska vara helt rökfyllt där inne så att hon dött av röken. Eller att det brinner för fullt där inne. Eller så ligger hon där inne och är helt okej – och som tur är så gör hon det. Jag sliter upp dörren, rycker tag i henne och säger att vi måste ut – NU.
Dyker plötsligt upp i fönstret
Tillbaka till fönstret. Ett efter ett lämnar barnen det brinnande huset.
– Jag har hängt mig ut och hjälpt barnen ut, jag tänker att jag tjänar någon sekund på att jag hoppar ut och tar emot Livia, säger Camilla.
Camilla hoppar ut och vänder sig om för att ta emot Livia. Det är då hon inser att dottern inte längre står vid fönstret.
Livia berättar att hon i det här läget är yrvaken och skräckslagen. Bostaden är full av rök.
– Jag vänder mig om i en sekund och då är ni bara borta. Mamma har hunnit ut genom fönstret då. Jag springer runt i huset och letar efter mamma, det känns som en dröm, säger Livia.
– Jag ropar om och om och om igen: ”Livia, du måste ut!”. Men det är ett sådant dån från elden, röken är så tjock. Hon ser inte vart hon ska ut. Jag försöker hoppa upp till fönstret. Då förbereder jag mig på att hon inte ska komma ut igen, säger Camilla och rösten brister.
Men plötsligt dyker Livia upp i fönstret.
– Så hjälper jag henne ut.
Känslan av att få sin dotter i famnen är otrolig, berättar Camilla.
– Jag känner bara att ”Tack, vi klarar det här”.
Katten blev kvar: ”Bara skriker”
De har inte mer än underkläder på sig, och det är kallt ute. Camillas tanke är att få barnen så långt bort från elden som möjligt, och att slå larm. Fler får inte drabbas för att elden sprids. De springer – och på håll ser de att det lyser i ett grannhus. En granne står och talar i telefon. Han har ringt 112. Klockan 01.36 inkommer larmet.
– Han släpper in oss och från hans vardagsrum ser vi vår lägenhet brinna, som från första parkett. Lågorna slickar taket på ett väldigt obehagligt sätt. Och när vi sitter där i soffan så slår det mig att katten Molle blev kvar, och då bara skriker jag, säger Camilla och rösten brister på nytt.
– Men då är det så pass övertänt att jag förstår att det inte är någon idé att försöka rädda honom.
Sorgen är stor efter den älskade katten. Men familjen lever – och det är tack vare att Lias agerat så rådigt, två gånger om.
– Han har räddat livet på oss, säger Livia.
– Den som verkligen var fokuserad, det var Lias. Vi hade ju inte haft en chans, och framför allt inte Livia, om det inte hade varit för honom, säger Camilla.
Lias ler.
– Det känns bra, säger han.
Hur branden startat är inte klarlagt. Inget brott misstänks. Familjen Niemelä Falk stöttar och tröstar varandra.
– Vi pratar mycket om det som hänt, säger Camilla.
Och snart får familjen ett nytt tillskott. En liten grå kattunge.
