Karins högsta vinst – sitt liv

Agneta i spelbutiken förstod att allt inte stod rätt till

FALKENBERG. När Karin Landin, 82, inte dök upp i spelbutiken på flera dagar började Agneta Josefsson, 43, ana oråd.

Hon ringde. Hon letade. Och hon gav inte upp.

Envisheten räddade livet på en gammal dam. Och visar att det finns osannolika vardagsänglar.

helskärm

I tre och ett halvt dygn låg Karin med bruten lårbenshals i sitt badrum, inkilad mellan handfatet och toalettstolen. Ensam och hjälplös. Utan mat och vatten.

Ingen hörde henne

Ingen i hyreshuset hörde hennes förtvivlan. Ingen undrade, ingen knackade på. Finns inga anhöriga kan det bli så också i välordnade Sverige.

Men mitt ibland oss finns det änglar som Agneta Josefsson i Falkenberg.

Hon jobbar i butiken Spelgruvan vid torget. Karin Landin är stammis och brukar alltid vara först i dörren med rollatorn för att lämna in sitt 10-kronorsspel när Agneta öppnar på fredagar.

– Vi brukar slänga lite käft, Karin är en festlig dam, säger Agneta.

Fredagen den 13 augusti hängde ingen på låset. Sånt som händer, kan man ju tycka. Om man inte är som Agneta Josefsson.

– Det låter kanske konstigt, men jag blev orolig. Varför uteblev Karin? Hade det hänt henne något?

Hon letade upp telefonnumret, ringde – men fick inget svar. Framåt eftermiddagen ringde hon igen. Fortfarande tyst.

Ringde till polisen

På lördagen blev Agneta utom sig av oro. Hon ringde två gånger till polisen som hänvisade till vårdcentralen. Som hänvisade till bovärden. Agneta bad sin sambo Per ta hand om spelbutiken och körde raka spåret hem till Karin.

– Jag knackade på dörren men inifrån lägenheten hördes inte ett ljud. Då skrev jag upp vaktmästarens telefonnummer och ringde polisen igen.

Klockan fem samma eftermiddag hittades 82-åringen. När polis och ambulanspersonal tog sig in låg Karin fortfarande på badrumsgolvet.

– Det gjorde så gräsligt ont i benet och jag var hemskt rädd, säger Karin när vi nu, en månad senare, sitter i hennes ombonade vardagsrum.

”Min finaste ängel”

Hon är opererad två gånger, gick ner åtta kilo och var helt uttorkad efter dramat. Nu har hon varit på rehabiliteringsklinik och mår bättre.

– Det är hon där som räddade mitt liv! säger hon och tittar på Agneta.

Agneta stryker Karin ömt över kinden. De är bästa vänner nu. Varje dag kommer Agneta på besök.

– Karin är min extramormor, brukar jag säga.

– Och du är min finaste ängel! säger Karin.