Så stoppade Abdul, 16, knivrånaren

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-10-07

Sprejade ned honom med brandsläckaren

GÖTEBORG. Macheten glimmar i luften. Den maskerade mannen skriker till kassörskan:

– Pengar! Cigaretter!

Ett snabbt och brutalt rån – om inte Abdul El-Hamawi, 16, gripit in.

Med en brandsläckare.

Några få kunder rör sig i videobutiken i Göteborg denna kväll för snart ett år sedan. Jenny, 25, är ensam bakom disken. Ett perfekt offer för rånaren som plötsligt dyker upp med en lång djungelkniv.

– Han är helt maskerad i svart och fruktansvärt hotfull, minns Jenny.

–?Skriker om pengar och svingar macheten precis framför mitt ansikte. Han kommer att döda mig, tänkte jag.

”Spring, ropar han”

Jenny försöker behålla lugnet, hon plockar ner pengar och cigaretter i rånarens kasse. Samtidigt ser hon hur en ung kille kommer springande med en brandsläckare.

–?Han nickar åt mig att fly över disken. Spring tjejen, ropar han.

Abdul El-Hamawi har uppfattat situationen utifrån gatan. Han tvekar inte. Ser en brandsläckare hänga precis innanför dörren. Rycker loss den och stormar fram mot kassan.

Sprutar honom i ansiktet

– När tjejen bakom disken var i säkerhet brassar jag på med släckaren rakt mot rånarens ansikte. Han får ett stort skummoln över sig, försöker springa, slår i larmbågen vid entrén och tappar balansen. Men han är snabbt uppe igen och fortsätter ut på gatan.

Abdul jagar efter och ser mannen hoppa in i en spårvagn. När polisen kommer är mannen borta.

Abdul är en hjälte”

Hos Jenny satte händelsen djupa spår. Hon försökte arbeta kvar i butiken men skräcken släppte inte så hon slutade.

– Bilden av mannen och den långa kniven har förföljt mig, i början blev jag nojig av allt som rörde sig. Nu är det bättre.

Om Abdul säger hon:

– För mig är han den modigaste människa jag någonsin träffat. Han är ingen vanlig kille, han är min räddare. Hjälten som jag aldrig kommer att glömma.

Många andra har också berömt Abdul. Polisen, vuxna i hans omgivning, kompisar.

Själv säger han lite generat:

– Egentligen var det helt självklart att agera. Det kunde ju lika gärna ha varit min syster eller mamma som blev attackerad.