Joyce fixar pengar åt kvinnor med idéer

KATRINEHOLM. Hon hatar fördomar.

Och ser till att krossa dem.

Joyce Kimwaga Lundin, 54, hjälper invandrarkvinnor att starta egna företag.

– Alla människor kan, men man måste våga tro på dem, säger hon.

För ett år sedan drog Joyce i gång Sveriges första fond för mikrokrediter till i första hand kvinnor.

Systemet med små företagarlån utan materiell säkerhet är inte nytt.

Men det var först när Muhammad Yunus fick Nobels fredspris 2006 för lånemodellen som den blev allmänt känd.

Och det inspirerade Joyce.

– När jag flyttade till Sverige från Tanzania blev jag chockad över att så många driftiga invandrarkvinnor levde på socialbidrag. Varför fick de inte ett litet lån så att de kunde komma i gång med en verksamhet i stället?

”Vi litar på dem som lånar”

Sagt och gjort.

För några år sedan startade Joyce kvinnoföreningen Neem – Nätverk för entreprenörer från etniska minoriteter – som står bakom den nya fonden.

– De som lånar tar ett stort ansvar eftersom vi litar på dem. En undersökning i Europa visar att återbetalningen är över 90 procent.

Joyce berättar att det är svårt att inte bli berörd när hon ser hur mycket lånen kan betyda för kvinnorna.

– De svenska bankerna förstår inte att kvinnornas idéer kan bli lönsamma. Och många saknar också den säkerhet som bankerna kräver. Så det är inte många som vågat satsa på den här gruppen tidigare.

En som fått ett lån är Kholoud Yamani, 45, från Botkyrka.

– Jag kom till Sverige för sex år sedan. Trots att jag är högutbildad och ville jobba fick jag inget arbete. Det var väldigt jobbigt att leva på bidrag så därför ville jag starta ett eget företag.

Men trots att hon försökte – på alla tänkbara sätt – var det ingen som ville hjälpa henne att komma i gång med verksamheten.

”Ett betydelsefullt stöd”

Till slut kom Kholoud i kontakt med Joyce.

– Hon var den första som trodde på mig. Och det var väldigt betydelsefullt att känna hennes stöd.

Efter en grundlig genomgång av Kholuds affärsidé fick hon ett lån på 150 000 kronor.

– Jag kan inte ens beskriva känslan. Jag ville kyssa Joyce genom telefonen. Hon gör ett jobb som myndigheterna inte lyckas med.

Nu har hennes lilla företag, som bland annat bakar kakor, fått ett kontrakt med en stor affärskedja.

– Jag är så lycklig över att vi inte längre behöver vara beroende av staten. Nu kan vi klara oss själva. Joyce är en superhjälte.